Regeringen går vidare med förslag om sänkt straffbarhetsålder trots stark kritik

En omfattande förändring i det svenska rättssystemet är på väg att träda i kraft. Regeringen avser att tillfälligt sänka straffbarhetsåldern så att 13-åringar som begår mycket grova brott ska kunna dömas till fängelsestraff på mellan ett och tre år. Beslutet möter dock stark kritik från flera juridiska instanser och barnrättsorganisationer.

Advokatsamfundets generalsekreterare Mia Edwall Insulander är en av de skarpaste kritikerna till förslaget. Hon menar att lagändringen strider mot både barnkonventionen och FN:s barnrättskommittés rekommendationer.

”Det här är ett slags experiment med barn, som inte är acceptabelt utifrån den forskning som finns kring hur barn påverkas av att bestraffas,” säger Edwall Insulander. Hon framhåller att Advokatsamfundet redan i två remissvar har uttryckt sin kritik mot förslaget, som hon anser varken är proportionerligt eller effektivt.

Särskilt problematiskt finner Edwall Insulander det faktum att regeringen inte tar hänsyn till expertisens åsikter. ”Det är advokater, åklagare och domare i rättsväsendet som ska möta de här barnen och ta hand om det här, som inte någon av oss egentligen tror på. Tvärtom tror vi att det kan få motsatt effekt och vara farligt för barnen,” förklarar hon.

Förslaget omfattar endast de allvarligaste brottstyperna med ett minimistraff på fyra års fängelse, såsom mord, grova sprängningar, grova vapenbrott och grov våldtäkt. För 13- och 14-åringar som döms kommer en straffrabatt att tillämpas på 90 respektive 80 procent jämfört med straffet för vuxna.

Åklagaren Sophia Berling, som tillsammans med 25 andra åklagare uttryckt sin oro i en debattartikel i Dagens Nyheter förra året, pekar på praktiska problem med genomförandet. Hon ser en risk för förvirring kring brottsrubriceringar, eftersom en 13-åring endast kan straffas för de grövsta brotten. Om ett brott senare omrubriceras till ett mindre allvarligt brott kan det leda till att en ung person häktas för något som denne senare inte anses straffmyndig för.

”Det blir en osäkerhet, både för den misstänkte och för målsägaren. Den osäkerheten är det som jag ställer mig mest frågande inför, att det inte är genomgående som det är nu: antingen är du straffmyndig eller inte,” förklarar Berling.

Berling uttrycker även oro över de praktiska konsekvenserna för jouråklagare, som ofta måste fatta snabba beslut baserat på begränsad information. ”De som jag har pratat med har ställt sig väldigt kritiska till hur det här faktiskt kommer att bli i slutändan, speciellt i jourmiljö,” säger hon.

Även barnrättsorganisationer har höjt rösten mot förslaget. Maria Frisk, barnsekreterare på Bris, kallar det kontraproduktivt och menar att det saknas vetenskapligt stöd för att sänkt straffbarhetsålder skulle leda till minskad kriminalitet.

Kriminalvården, som kommer att ansvara för verkställandet av straffen, har också yttrat sig kritiskt. I sitt remissvar påpekade myndigheten att fängelse i ung ålder kan leda till negativa konsekvenser och att barn så unga som 13 år borde omhändertas på andra sätt.

Martin Holmgren, Kriminalvårdens avgående generaldirektör, uttryckte i SVT:s ”30 minuter” i september sin personliga åsikt: ”I själ och hjärta tycker jag inte det. En 13-åring är typiskt sett så omogen att han eller hon, som gör fel, borde tas om hand på ett annat sätt.”

Trots den omfattande kritiken planerar regeringen att införa den sänkta straffbarhetsåldern från och med den 3 juli i år. Förändringen är tänkt som en tidsbegränsad åtgärd som ska gälla i fem år, varefter ett nytt riksdagsbeslut krävs för att förlänga den.