Ilska och glädje – L fortsatt splittrat efter SD-ja

Digitalt kaos präglade Liberala landsmötet där Simona Mohamsson fick stöd av knappt hälften av de röstberättigade – endast 95 av 183 deltagare röstade för hennes linje om att öppna dörren för SD i en framtida regering. Det digitala mötet kantades av tekniska problem som vid flera tillfällen tvingade arrangörerna att avbryta förhandlingarna.

Reaktionerna från partiets länsförbund visar på en djup splittring som nu kan få konsekvenser för partiets organisation runt om i landet. I Västerbotten anser länsordförande Jens Wennberg att Mohamsson saknar ett starkt mandat för sin nya politiska inriktning. Han vill att länsförbundet ska byta ut henne som förstanamn på riksdagslistan till förmån för en ”ren Västerbottenslista”.

”Riksdagskandidaten ska känna sig fri att driva liberal politik för Västerbotten”, säger Wennberg i ett uttalande som antyder att den nya partilinjen kan begränsa möjligheten att driva lokal politik.

I Kalmar län har länsförbundsordförande Jonathan Strömberg redan tagit konsekvenserna av beslutet och meddelat att han avgår omedelbart från sin post, även om han fortsätter som kommunpolitiker. I Kalmar har Liberalerna sedan tidigare beslutat att inte samarbeta med Sverigedemokraterna på kommunal nivå.

”Som länsförbundsordförande blir man partiorganisationens förlängda arm och ska administrera valrörelsen och annat. Ett sådant skitjobb har jag ingen lust att göra”, förklarar Strömberg sin avgång. Trots detta står en majoritet av Liberalerna i Kalmar län bakom Mohamsson.

Skånes ordförande Torkild Strandberg uttrycker däremot glädje över beslutet och påpekar att en stor majoritet i Skåneförbundet välkomnar den nya inriktningen. Han ser framför sig att partiet nu kan fokusera mer på sakpolitiska frågor: ”Den ståndpunkt vi hade fram till igår i regeringsfrågan väckte mer frågor än den gav svar. Nu finns en tydlighet.”

I Norrbotten har distriktet varit enigt i sitt stöd till Mohamsson. Hendrik Andersson från länsförbundet menar att frågan om samarbete med SD har överskuggat partiets övriga politik: ”Så fort man har varit i debatt har man fått frågan om Sverigedemokraterna i regeringen.”

Även Skaraborgs Pär Johnson ser positivt på beslutet: ”SD och L står långt ifrån varandra på många områden, men det betyder inte att vi som ett liberalt parti ska vara emot ett annat partis möjligheter att utöva politik.” Han beskriver känslan efter beslutet som att vakna till ett nytt parti och tror att de som är kvar nu är mer eniga efter tio års splittring.

I Östergötland rapporterar ordförande Nils Baptist om ett nettoinflöde av nya medlemmar sedan den nya linjen blev känd, medan avhoppen har varit få. Han uttrycker lättnad över att ”processen är över” så att partiet kan fokusera på sakpolitik.

Blekinge visar en mer komplex bild där förbundet visserligen röstade för Mohamsson, men med den knappa marginalen 13-10. Enligt Jesper Rehn finns en enighet i kritiken mot hur beslutet har fattats: ”Det som har stört oss mest är den demokratiska processen.”

Liknande synpunkter kommer från Södermanland där Gustaf Öqvist Seimyr påpekar att många som avstod från att rösta inte nödvändigtvis motsätter sig den nya linjen, utan snarare är missnöjda med processen som lett fram till beslutet.

I Värmland är meningarna delade enligt ordförande Wilhelm Sundman, men han är övertygad om att ”de flesta är sugna på att driva valrörelse” trots splittringen.

Kristofer Dahlgren från Gävleborg tror att många medlemmar uppskattar att frågan nu är avklarad så att partiet kan fokusera på annan politik, även om en handfull personer har lämnat eller aviserat att de tänker lämna partiet.

I Västernorrland har länsordförande Annelie Luthman lämnat riksdagslistan i protest. Hon känner sig ”ledsen, besviken och utnyttjad” och anser att partiledningen ”kör över sina hårt arbetande partister runt om i landet”. Luthman, som redan hade påbörjat sin valkampanj, är kritisk: ”Nu går partiet från att vara vågmästare till att bli knähund. Det bådar inte gott.”

Det senaste dygnet har därmed inneburit ett avgörande vägval för Liberalerna, där partiet nu måste hantera både en omställning i sin politiska strategi och interna konflikter som riskerar att försvaga organisationen inför kommande valrörelse.