Konflikt i Tidö om juridiskt kön – och i EU

Den svenska lagen om juridiskt könsbyte har skapat politisk splittring, både på nationell nivå och inom EU. Lagen, som trädde i kraft sommaren 2024, gör det möjligt för personer över 16 år att byta juridiskt kön utan krav på diagnos eller utredning.

I oktober samma år antog EU sin hbtqi-strategi för de kommande fem åren. Denna strategi är mer långtgående än den svenska lagen och förespråkar att medlemsländerna ska tillåta fritt byte av juridiskt kön – helt utan åldersgräns.

Vid ett ministermöte i Bryssel uttryckte Sveriges jämställdhetsminister Nina Larsson (L) sitt starka stöd för EU:s strategi. ”Låt oss använda alla tillgängliga verktyg för att förverkliga den”, sade hon i en filmad ordväxling mellan EU-ländernas ministrar.

Inom den svenska regeringen råder dock en tydlig oenighet i frågan. När könstillhörighetslagen röstades igenom i riksdagen 2024 röstade Moderaterna och Liberalerna ja, tillsammans med oppositionspartierna Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna röstade däremot nej.

Sedan dess har splittringen inom Tidösamarbetet fördjupats ytterligare. Både KD:s partiledare Ebba Busch och SD:s Jimmie Åkesson har uttryckt att de vill riva upp lagen.

Frågan har blivit särskilt laddad efter ett uppmärksammat fall där en person som dömts för mord på sina barn bytte juridiskt kön till kvinna och placerades i ett kvinnofängelse. Det har också framkommit att en misstänkt gärningsperson bakom ett brutalt mord i Rönninge under julhelgen identifierar sig som kvinna och har antagit ett kvinnonamn, men inte ändrat sitt juridiska kön.

Som svar på dessa händelser har Moderaterna lovat att ändra fängelselagen så att det biologiska könet, inte det juridiska, ska avgöra om en intagen placeras på kvinnoanstalt. Partiet vill även utreda om samma princip bör gälla för omklädningsrum och idrottstävlingar, samt om rätten för dömda brottslingar att byta juridiskt kön ska begränsas.

Den politiska konflikten kretsar framförallt kring huruvida transkvinnor – personer som fötts med manligt kön men identifierar sig som kvinnor – ska få tillträde till utrymmen avsedda för kvinnor. En annan central fråga gäller hur sjukvården ska hantera unga människor som upplever könsdysfori, och huruvida behandling med hormoner och kirurgi är rätt väg att gå.

Med EU:s nya hbtqi-strategi har debatten nått Bryssel. Faika El-Nagashi, tidigare miljöpartistisk parlamentariker i Österrike och grundare av organisationen Athena som förespråkar att lagstiftning ska utgå från biologiskt kön, är starkt kritisk till EU:s handlingsplan.

”Hur många av EU-politikerna tycker på riktigt att föräldrar ska få ändra sina barns juridiska kön, oavsett ålder? Jag tror inte att många seriösa personer anser att det vore lämpligt att rulla ut över hela Europa. Särskilt inte utan att först ha debatterat saken”, säger hon och tillägger att strategin kommuniceras ”som om det fanns konsensus”.

På motsatta sidan står Katrin Hugendubel, lobbychef på ILGA Europe, den största europeiska paraplyorganisationen för hbtqi-rörelser. Hon välkomnar strategin och motsätter sig att tala om transpersoners rättigheter som en ideologi.

”Det här handlar om vissa människors verklighet och att de förtjänar skydd för sina mänskliga rättigheter”, framhåller hon och förklarar att EU:s rekommendation om självvalt juridiskt kön främst syftar till att underlätta för medlemsländerna att jämföra sig och utbyta erfarenheter.

Även om det mesta i EU-planen består av rekommendationer utan direkt påverkan på medlemsländernas lagstiftning, menar El-Nagashi att länderna ändå påverkas eftersom mer EU-bidrag nu kanaliseras till projekt och organisationer som utgår från synen på kön som självvalt.

”Och man slår fast normer. Strategin kommer att refereras till av aktivister i länderna och får på så vis tyngd”, säger hon.

I handlingsplanen framgår också att EU-kommissionen överväger att föreslå en lag om hatbrott på nätet, som skulle inkludera könsidentitet. Kritiker varnar för att en sådan lag skulle kunna leda till att det betraktas som hatpropaganda att ”felköna” någon.

”Det är en knepig fråga”, medger Hugendubel från ILGA. ”Varför skulle någon vilja kalla en transkvinna för man? Det innebär alltså att man inte vill erkänna en person för vad den verkligen är.”

På frågan om felkönande bör vara olagligt svarar hon: ”Det är upp till medlemsländerna. Men det finns lagar mot att uttala sig rasistiskt också.”