En ledarskribents oro: Högerextremism i Sverige får för lite uppmärksamhet

Det regnar i Ulf Kristerssons Sverige när Socialdemokraternas partiordförande Magdalena Andersson tar plats på scenen för att hålla sitt jultal i Kärrtorp i södra Stockholm. Som oppositionsledare inför ett kommande valår riktar hon skarp kritik mot regeringen. Hennes huvudbudskap är tydligt: regeringen gör vanligt folk fattigare, agerar osvenskt och Moderaterna borde samarbeta mer med Socialdemokraterna.

Men det är först i slutet av talet som Andersson verkar mest engagerad. Under en kort passage tar hon ställning mot den växande högerextremismen med orden: ”I Sverige har sådant här ingen plats över huvudtaget.” Uttalandet belönas med dagens största applåd från åhörarna.

Trots den positiva responsen är det talande för vår tid att ämnet endast upptog drygt en och en halv minut av det trettio minuter långa talet. Valet av Kärrtorp som plats för jultalet är symboliskt, mindre än en vecka från tioårsdagen av den händelse då nazister attackerade och skadade antirasistiska demonstranter i området 2013. En händelse som känns oroväckande aktuell idag.

Den senaste tidens utveckling visar på en alarmerande trend inom den högerextrema miljön i Sverige. I somras misshandlades tre män i Stockholm av medlemmar i en så kallad aktivklubb. Nyligen genomfördes den nazistiska Salemmarschen för första gången på 15 år. Förra helgen marscherade omkring 70 aktivklubbare genom huvudstaden medan de skanderade slagord som ”Sverige åt svenskarna” och ”hell seger”. Samma dag höll partiet Alternativ för Sverige en manifestation till Karl XII:s ära – en tradition de övertagit från Sverigedemokraterna.

För bara några dagar sedan avslöjade Expressen att en riksdagsledamot från Sverigedemokraterna äger en omfattande samling nazistmemorabilia, inklusive två exemplar av ”Mein Kampf” från 1930-talet och idolkort med Adolf Hitler. Detta är bara det senaste i en rad avslöjanden om personer med kopplingar till nazism inom Sverigedemokraterna under den nuvarande mandatperioden.

Statsminister Ulf Kristerssons reaktion på den ökande aktiviteten inom vit makt-rörelsen har varit anmärkningsvärt lågmäld. När han tillfrågades av Expressen om aktivklubbsmarschen i slutet av november hänvisade han endast till justitieministerns kommentar. I somras beskrev han de våldsamma aktivklubbarna som ”dåligt sällskap” – en beskrivning som ledarskribenten betecknar som skamlig.

Samtidigt blir det offentliga språkbruket om invandrare alltmer fientligt bland höga politiker, ministrar och regeringens samarbetsparti. Detta bidrar till en normalisering av extrema åsikter och ökar spänningarna i samhället.

Ledarskribenten avslutar med en uppmaning om att vi måste fortsätta kämpa mot detta mörker med full kraft och ägna frågan betydligt mer än en och en halv minut. Texten understryker vikten av att politiska ledare tydligt tar avstånd från högerextremism, något som skribenten menar inte längre är en självklarhet.

Situationen speglar en oroväckande förändring i det svenska politiska landskapet där högerextrema krafter får större utrymme samtidigt som motståndet mot dem verkar ha försvagats. I en annan tid, menar skribenten, skulle denna utveckling ha dominerat den politiska debatten helt.