Regeringen minskar Sidas budget med en femtedel – S vill öka biståndsbudgeten

I Tidöavtalets spår: Dramatiska nedskärningar i svenskt bistånd

I enlighet med Tidöavtalet genomgår nu det svenska biståndet sin största förändring i modern tid. Biståndsbudgeten krymper från 56 till 53 miljarder kronor från och med nästa år, och det långvariga enprocentsmålet har officiellt övergivits.

Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M) bekräftade på fredagen omfattningen av förändringarna, som han beskriver som den mest genomgripande omläggningen i biståndshistorien.

”Många människor kommer att beröras av det beslut vi har fattat. Många insatser och projekt som hjälper människor runt om i världen kommer att försvinna som direkt resultat av besluten vi har fattat,” meddelade Dousa under presskonferensen.

Biståndsmyndigheten Sida drabbas särskilt hårt med en nedskärning på nästan 20 procent, från 22,5 till 18,5 miljarder kronor. Konkret innebär detta minskningar på en halv miljard kronor till Asien och 1,8 miljarder till Afrika.

Sysselsättningsprojekt reduceras med en miljard kronor, vilket motsvarar en halvering av tidigare budget. Stödet till två viktiga klimatfonder – anpassningsfonden och fonden för de minst utvecklade länderna – försvinner helt.

Dousa betonade dock att vissa biståndsområden värnas: ”Vi behåller vårt mycket omfattande stöd till Gröna klimatfonden helt oförändrat. Det är den största fonden av de här tre och där Sverige också går in med allra mest stöd.”

Som särskilt anmärkningsvärt framstår beslutet att minska stödet till FN:s utvecklingsprogram UNDP med hela 92 procent – en minskning på 500 miljoner kronor. UNDP arbetar bland annat med att röja rasmassor i Gaza, en insats som nu riskerar att drabbas.

Samtidigt lämnas stödet till flera andra FN-organisationer orört, däribland UNFPA, UNHCR, Unicef och WFP. Även Sidas humanitära stöd och insatser för sexuell och reproduktiv hälsa förblir oförändrade, liksom strategin för mänskliga rättigheter och demokrati.

Dousa motiverar nedskärningarna med att resurserna behövs i Sverige, bland annat för stärkta satsningar på Kriminalvården och Polisen, samt för att ”människor som anstränger sig ska ha mer pengar i plånboken”.

Han poängterade även att stödet till Ukraina prioriteras högst: ”Det här är inget beslut vi har fattat med stor glädje utan för att vi känner oss nödgade givet det läge Sverige och Ukraina befinner sig i.”

Omläggningen av biståndet möter skarp kritik från oppositionen. Socialdemokraterna har under sin vårkongress beslutat att successivt återställa biståndet till enprocentsmålet. Morgan Johansson, partiets utrikespolitiska talesperson, skriver till DN att detta kommer ta tid på grund av regeringens ”omfattande nedskärningar”.

Miljöpartiets biståndspolitiska talesperson Janine Alm Ericson är ännu skarpare i sin kritik. Hon menar att svenskt bistånd inte är välgörenhet utan en ”långsiktig investering i vår gemensamma framtid och säkerhet”.

”Regeringen säger att nedskärningarna i biståndet görs för att ge mer till välfärden och hårt arbetande människor i Sverige. Det låter fint men det de egentligen gjort är att sänka skatten för de allra rikaste på bekostnad av insatser som kan rädda liv och bygga trygga samhällen runt om i världen,” skriver Alm Ericson.

Från Vänsterpartiet kommer liknande kritik. Lotta Johnsson Fornarve, partiets biståndspolitiska talesperson, anser att regeringen ”ställer utsatta mot utsatta” och att det är möjligt att stödja både Ukraina och behålla biståndsinsatser.

Även civilsamhället reagerar. RFSU:s generalsekreterare Ingela Holmertz välkomnar visserligen regeringens fortsatta stöd till sexuell och reproduktiv hälsa, men påpekar att: ”När Sverige samtidigt drar bort stöd till världens fattigaste länder slår det också hårt mot jämställdhet och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i dessa länder.”

Nedskärningarna kommer att få konkreta konsekvenser för människor i flera av världens mest utsatta regioner, och förändrar Sveriges långvariga position som en av världens mest generösa biståndsgivare.