Susanne Nyström: Regeringen kastar ut hårt arbetande människor – kommunerna kämpar för att ha dem kvar

I Sverige växer en tydlig motsättning mellan den nationella migrationspolitiken och lokala intressen. Runt om i landet höjs nu kritiska röster mot den migrationspolitik som formulerats i Tidöavtalet, där flera kommuner uttrycker starkt motstånd mot utvisningar av personer som etablerat sig i deras lokalsamhällen.

Motståndet är särskilt påtagligt i mindre orter och landsbygdskommuner, där varje invånare kan göra stor skillnad för den lokala utvecklingen. Kommunpolitiker från olika partier har gått samman i vad som kan beskrivas som ett tyst uppror mot regeringens linje.

I flera kommuner har lokalpolitiker, företagare och invånare engagerat sig för att hjälpa människor som hotas av utvisning att få stanna kvar. Det handlar ofta om personer som lärt sig svenska, fått arbete och blivit viktiga delar av lokalsamhället under sin tid i Sverige.

– Det här är människor som har blivit en del av vår kommun. De arbetar, deras barn går i skolan här och de är aktiva i föreningslivet. Att utvisa dem skulle inte bara vara ett mänskligt trauma utan även ett slag mot vår lokala ekonomi, säger en kommunpolitiker som vill vara anonym.

Demografiska utmaningar spelar en central roll i det lokala motståndet. Sverige har många kommuner med minskande och åldrande befolkning, där nyanlända ofta representerar ett välkommet tillskott av yngre invånare och arbetskraft.

Ett exempel är Ragunda kommun i Jämtland, där kommunalrådet tidigare har uttryckt att varje ny invånare är värdefull för bygdens överlevnad. Liknande situationer finns i kommuner från Skåne i söder till Norrbotten i norr.

Företagare i glesbygdskommuner vittnar också om svårigheter att rekrytera personal och hur asylsökande och nyanlända ofta fyller viktiga luckor på arbetsmarknaden. I vissa fall har lokala företag engagerat sig direkt för att hjälpa sina anställda att få stanna i landet.

– Vi har flera medarbetare som kommit som flyktingar och nu är helt oumbärliga för vår verksamhet. De har specialkompetens som är svår att ersätta. Om de utvisas måste vi kanske lägga ner delar av verksamheten, berättar en företagare från Småland.

Spänningen mellan Tidöavtalets strikta migrationspolitik och lokala behov illustrerar en bredare konflikt mellan nationell policy och kommunalt självstyre. Medan regeringen hävdar att en striktare migrationspolitik är nödvändig för hela landets bästa, menar kritiker att politiken skadar just de områden som redan kämpar med avfolkning och ekonomiska utmaningar.

Civilsamhället har också mobiliserat sig på många orter. Kyrkor, idrottsföreningar och lokala nätverk arbetar aktivt för att stödja dem som hotas av utvisning, ofta med bred uppslutning från lokalbefolkningen.

Statsvetare pekar på att denna konflikt inte följer traditionella partipolitiska skiljelinjer. Även i kommuner där Sverigedemokraterna eller Moderaterna har starkt stöd kan det finnas ett lokalt motstånd mot vissa delar av den migrationspolitik som deras partier driver på nationell nivå.

– Vi ser en intressant dynamik där den lokala verkligheten och relationer till enskilda individer ofta väger tyngre än ideologiska ställningstaganden, säger en statsvetare vid Lunds universitet som forskar om migrationspolitik.

Motståndet tar sig olika uttryck, från formella kommunala beslut och uttalanden till praktiskt stöd för de berörda. I vissa fall har kommuner erbjudit juridisk hjälp eller annat stöd till personer som hotas av utvisning.

Trots detta lokala motstånd fortsätter regeringen att driva en striktare migrationspolitik. Migrationsminister Maria Malmer Stenergard har tidigare betonat att Sverige behöver en långsiktigt hållbar migrationspolitik med fokus på integration av de som redan finns i landet.

Frågan illustrerar den komplexa avvägningen mellan nationella politiska målsättningar och lokala samhällsbehov i ett land där demografiska och ekonomiska förutsättningar skiljer sig markant mellan olika regioner. Den underliggande konflikten väntas bestå så länge migrationspolitikens inriktning står i kontrast till vad många kommuner upplever som sina praktiska behov.