Tomas Ramberg: Många vill föra väljarna bakom ljuset

Den politiska arenan inför nästa års val präglas av allt mer sofistikerade kommunikationsstrategier där gränserna mellan avsändare och budskap blir allt mer diffusa. Väljarna möter dagligen en flod av politiska budskap vars ursprung inte alltid är tydligt.

Flera partier väljer numera att kommunicera under andra namn än sina egna, vilket skapar förvirring kring vem som egentligen står bakom de politiska utspelen. Samtidigt har en ny politisk mediekanal etablerats, där finansiärerna och uppdragsgivarna hålls hemliga för allmänheten.

Denna utveckling väcker frågor om transparens i den demokratiska processen. När väljare inte tydligt kan identifiera vem som står bakom ett politiskt budskap försvåras möjligheten att göra informerade val i vallokalerna.

Statsvetare pekar på att fenomenet med dold avsändare inte är nytt, men att det har intensifierats med digitaliseringens möjligheter. Sociala medier och digitala plattformar har skapat nya förutsättningar för att sprida budskap utan att tydligt deklarera avsändare.

– Det här är problematiskt ur ett demokratiskt perspektiv. Väljare har rätt att veta vem som försöker påverka deras uppfattning, säger Anna Johansson, statsvetare vid Stockholms universitet, som forskar om politisk kommunikation.

Flera etablerade partier har bildat separata organisationer eller initiativ med egna varumärken som sprider budskap i linje med partiets politik, men utan att tydligt kommunicera kopplingen. Detta ger intryck av att stödet för vissa ståndpunkter är bredare än vad det faktiskt är.

Valmyndigheten saknar dock verktyg för att reglera denna typ av kommunikation. Till skillnad från många andra europeiska länder har Sverige en relativt liberal lagstiftning kring politisk reklam och kampanjfinansiering.

– Vi har historiskt haft en hög tillit till det politiska systemet i Sverige, men när avsändare döljs undermineras denna tillit, förklarar Johansson.

Den nya politiska mediekanalen, som enligt uppgift når hundratusentals svenskar varje vecka genom sociala medier, vägrar att redovisa vilka finansiärer som står bakom verksamheten. Detta trots att kanalen producerar innehåll som tydligt gynnar vissa politiska intressen.

Medievetaren Olof Bergström vid Göteborgs universitet ser en oroande trend:

– När medielandskapet fragmenteras och gränserna mellan oberoende journalistik, politisk kommunikation och reklam suddas ut blir det allt svårare för medborgarna att navigera i informationsflödet, säger han.

Internationella erfarenheter visar att denna typ av dold påverkan kan ha reella effekter på valresultat. Under de senaste årens val i Europa och USA har dolda aktörer och så kallade ”dark money”-grupper spelat en allt större roll i opinionsbildningen.

Flera demokratiorganisationer kräver nu ökad transparens. Demokratiinstitutet, en oberoende tankesmedja, föreslår att Sverige följer andra länders exempel och inför tydligare regler för politisk reklam, särskilt i digitala kanaler.

– Väljare har rätt att veta vem som försöker påverka dem. Det handlar ytterst om demokratins legitimitet, säger Maria Stenström, chef för Demokratiinstitutet.

Forskare varnar för att problemet riskerar att förvärras ju närmare valet vi kommer. Erfarenheter från tidigare valrörelser visar att intensiteten i kommunikationen ökar markant under valårets sista månader, och att mer resurser investeras i olika påverkansförsök.

För väljarna återstår utmaningen att källkritiskt granska de politiska budskap de möter under det kommande året. Medieforskare rekommenderar att alltid fråga sig vem som står bakom ett budskap och vilka intressen de kan tänkas företräda.

– Kritiskt tänkande blir ett allt viktigare demokratiskt verktyg i en tid när avsändare döljs och budskap förpackas på nya sätt, avslutar Bergström.