Upptrappningen av oppositionens maktkamp kan gynna regeringen

Precis som högersidan förutsett vänds nu regeringsfrågan mot oppositionens ledare Magdalena Andersson. Kraven på att S-ledaren ska samla oppositionspartierna till ett enhetligt lag kommer inte bara från högerhåll, utan även från socialdemokratiska debattörer. Miljöpartiet och Vänsterpartiet har länge efterlyst en sådan sammanhållning.

För regeringen är denna debatt en gynnsam situation oavsett utgång. Magdalena Andersson hamnar i en position där hon förlorar oavsett vilken väg hon väljer. Fortsätter hon utan att skapa ett sammansvetsat oppositionsblock riskerar hon anklagelser om att ”sälja grisen i säcken”. Om hon istället lyckas ena oppositionen kommer högersidan sannolikt att skrämma mittenväljare med varningar om att Vänsterpartiet kommer att ingå i nästa regering.

Situationen illustrerar hur snabbt det politiska landskapet kan förändras. I det förra valet var samarbetet med Sverigedemokraterna en tydlig belastning för Moderaterna. Bara misstanken om att Ulf Kristersson skulle släppa in SD i regeringen gynnade då Socialdemokraterna. Idag framställs däremot enigheten kring att inkludera Jimmie Åkesson i regeringssamarbetet som en styrka för Tidöpartierna.

Väljarna bevittnar nu en öppen maktkamp inom oppositionen, där partierna försöker skaffa sig fördelaktiga förhandlingspositioner inför en eventuell regeringsbildning. Genom att höja sina krav hoppas de få bättre utdelning i slutändan.

Centerpartiet hotar att rösta nej till varje regering där Vänsterpartiet ingår. Samtidigt lovar V-ledaren Nooshi Dadgostar att rösta nej till Magdalena Andersson om hon inte inkluderar Vänsterpartiet i regeringen. Miljöpartiet förespråkar i sin tur en lösning där alla fyra oppositionspartier samlas.

Mot denna bakgrund ska man förstå ledande socialdemokraters signaler om möjliga samarbeten med högerpartier som Kristdemokraterna eller Moderaterna. Det underförstådda budskapet till Vänsterpartiet är tydligt: om V inte dämpar sina krav kan resultatet bli en mer högerinriktad politik. Dessa signaler verkar ge effekt – även vänsterorienterade debattörer uppmanar nu V att tona ner kraven på ministerposter.

Nooshi Dadgostar behöver uppvisa stark beslutsamhet om hon ska hålla fast vid sin position i kommande regeringsförhandlingar. Socialdemokraterna är beredda att agera bestämt, möjligen till den grad att de inleder skenförhandlingar med Kristdemokraterna för att pressa V att anpassa sig.

Trots dessa utmaningar är det största problemet för Magdalena Andersson inte själva regeringsbildningen. Om oppositionen vinner valet kommer det alltid ligga i de segrande partiernas intresse att nå någon form av enighet.

För Socialdemokraterna är regeringsfrågan mest problematisk just nu, innan valet. Den överhängande risken för oppositionen är att de interna stridigheterna om regeringsmakten kan leda till Anderssons fall innan hon ens når mållinjen.

Internt inom oppositionen pågår nu ett komplext spel där både strategiska positioneringar och principiella ståndpunkter sätts på prov. Socialdemokraterna måste balansera mellan att visa ledarskap och samtidigt hålla dörren öppen för olika samarbetskonstellationer. Detta samtidigt som regeringen och högerpartierna kan utnyttja splittringen för att stärka sin egen position inför väljarna.

Den politiska temperaturen väntas stiga ytterligare när valet närmar sig, och hur oppositionspartierna hanterar sina interna meningsskiljaktigheter kan bli avgörande för väljarnas förtroende. Frågan är om Magdalena Andersson kan förvandla den nuvarande splittringen till en styrka, eller om regeringen lyckas exploatera oppositionens maktkamp hela vägen till valdagen.