Tomas Ramberg: Tidöpartierna hoppas att väljarna ska vara räddare för alternativet

Efter veckornas politiska sammankomster och strategiska möten tecknas nu bilden av hur högerpartierna planerar att möta oppositionens utmaningar inför kommande val. Budskapet från Tidöledarnas lunch hos statsminister Ulf Kristersson är tydligt: ”Du vet vad du har men inte vad du får.”

Denna retorik, som bygger på stabilitet kontra osäkerhet, avspeglar en medveten strategi från regeringssidan. Genom att betona vad man ser som oppositionens interna splittring och oklara regeringsalternativ försöker Tidöpartierna framställa sig själva som det trygga och förutsägbara valet.

Under lunchen, som ägde rum i statsministerns bostad, bekräftades att regeringspartierna och Sverigedemokraterna ser opposition sårbarheten som sin främsta strategiska fördel. Väljare som känner tveksamhet inför valet ska övertygas om att Kristerssons regeringskoalition representerar kontinuitet och stabilitet i en osäker tid.

Politiska analytiker pekar dock på en uppenbar svaghet i denna strategi. Kristerssons allians kan nämligen inte heller med säkerhet redogöra för hur en eventuell fortsatt mandatperiod skulle gestalta sig. Maktbalansen mellan de ingående partierna – Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och stödpartiet Sverigedemokraterna – är fortfarande under förhandling, och deras gemensamma politik fortsätter att utvecklas under resans gång.

Tidöavtalet, som lade grunden för den nuvarande regeringskonstellationen, har sedan dess undertecknande genomgått flera justeringar och omtolkningar. Kritiker menar att även om väljarna ”vet vad de har”, så är detta en förenkling som döljer den pågående maktkampen och ideologiska dragkampen inom högerblocket.

Regeringens kommunikationsstrategi tyder på en tydlig medvetenhet om att man behöver motverka oppositionens narrativ om att regeringen är beroende av ett extremt parti och därför representerar en riskabel väg framåt. Genom att vända på argumentet och istället peka på oppositionens otydlighet hoppas man kunna neutralisera denna kritik.

Opinionsundersökningar visar att väljarna generellt värdesätter stabilitet, särskilt i tider av ekonomisk osäkerhet och internationella spänningar. Detta kan förklara varför regeringssidan väljer att bygga sin retorik kring förutsägbarhet, trots att den egna framtidsvisionen också innehåller betydande osäkerhetsmoment.

För oppositionen innebär detta en utmaning. Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet behöver inte bara presentera en tydlig gemensam vision, utan också övertyga väljarna om att deras samarbete kan fungera trots historiska meningsskiljaktigheter och olika prioriteringar.

Den politiska debatten riskerar därmed att handla mer om vem som representerar den minsta risken snarare än vem som erbjuder den mest lovande framtidsvisionen för Sverige. Statsvetare varnar för att detta kan leda till en defensiv politisk kultur där partierna undviker att ta tydlig ställning i kontroversiella frågor.

Samtidigt visar historien att väljare ofta är mer nyanserade i sitt beslutsfattande än vad partistrategerna räknar med. Valutgången kommer sannolikt att påverkas av flera faktorer utöver stabilitetsargumentet – konkreta resultat under den nuvarande mandatperioden, trovärdighet i centrala politiska frågor och hur väl partierna lyckas mobilisera sina kärnväljare.

De kommande månaderna blir avgörande för hur effektivt regeringspartierna kan förmedla sitt stabilitetsbudskap, och hur väl oppositionen lyckas formulera ett trovärdigt alternativ som övertygar väljarna om att förändring representerar en möjlighet snarare än en risk.

Tidöledarnas lunchmöte representerar därmed startskottet för en valretorik som kommer att kretsa kring förutsägbarhet kontra förändring, där båda sidor försöker övertyga väljarna om att motståndarsidan utgör ett osäkert kort.

För den politiskt intresserade allmänheten blir utmaningen att se bortom retoriken och utvärdera både regeringens faktiska resultat och oppositionens konkreta förslag, för att kunna göra ett informerat val när det väl är dags att gå till valurnorna.