Mot Moldavien med ”the worst train ride”

Tågresa mellan Bukarest och Chișinău – en resa tillbaka i tiden

Den som söker på tågresor mellan Bukarest och Chișinău möts snabbt av oroväckande beskrivningar som ”the worst train ride”. Men stämmer dessa negativa rapporter verkligen? Trots att kroppen kanske tvekar inför primitiva äventyr när man passerat 50, lockar ändå tanken på denna historiska färd.

Alternativen finns förstås. Flygresan mellan Rumänien och Moldavien tar knappt en timme, medan bussresan motsvarar en normal svensk arbetsdag tidsmässigt. Båda alternativen kostar ungefär lika mycket som tågbiljetten. Det finns alltså varken ekonomiska eller tidsmässiga skäl att välja tåget. Men äventyret kallar när jag via Bukarests moderna metro anländer till järnvägsstationen Gara de Nord.

För att säkerställa en egen sovkupé kommer jag flera timmar innan avgång. Väntetiden blir dock ett nöje i sig när man betraktar livet på de rumänska perrongerna, där tåg av alla modeller och årgångar rullar in och ut.

När mitt tåg, Prietenia (”vänskapståget”), slutligen rullar in blir tidsresan ett faktum. Standarden påminner knappast om moderna tåg – jag kan inte ens minnas att svenska tåg på 70-talet såg ut så här. Filmklassikern ”Mordet på Orientexpressen” dyker upp i tanken, men förhoppningsvis blir min resa betydligt lugnare.

Tåget lockar många utländska turister som är lika entusiastiska som jag inför resan. Knappt hinner jag slå mig ner förrän en kvinna börjar samtala med mig på engelska. Snart övergår vi till svenska – det är nämligen Jeanette Andersson, en världsresenär med särskilt intresse för brutalistisk arkitektur, som finns i överflöd i denna del av Europa.

Vi fortsätter samtalet i den spartanska restaurangvagnen, där kocken överraskande nog lyckas tillaga riktigt välsmakande rätter. Dessa sköljs naturligtvis ner med öl som bär samma namn som den moldaviska huvudstaden. Det dröjer inte länge förrän restaurangvagnen är fullsatt – ryktet om den goda maten har uppenbarligen spridit sig snabbt genom tåget.

Kvällen handlar sedan om att försöka anpassa sig till den skakiga tågrytmen, och så småningom sluter sig ögonlocken av trötthet.

Någon gång mitt i natten stannar tåget för en viktig procedur – anpassning till den bredare moldaviska rälsbredden. Manövern är tidskrävande och innebär att vissa passagerare, däribland min svenska reskamrat, får nattligt besök i sina kupéer. En golvlucka måste öppnas i de yttersta kupévagnarna för att genomföra processen. Under denna tid, som tar cirka en och en halv timme, är toaletterna avstängda.

Sedan fortsätter färden genom det moldaviska landskapet. Nu återstår bara ett par timmar till den vackra järnvägsstationen i Chișinău, vårt slutmål.

Med facit i hand gjorde YouTube-klippet ”The worst train journey of my life – I loved it!” resan rättvisa. Det går helt enkelt inte att annat än älska denna tågresa trots – eller kanske tack vare – dess primitiva charm.

Chișinău visar sig vara en spännande stad med mycket att erbjuda besökare. Moldavien är också känt för sina viner, som är på frammarsch, och det finns flera vingårdar och bodegor att besöka i och runt huvudstaden. Stadens parker, statyer (som den av poeten Mihai Eminescu) och arkitektur ger besökaren en fascinerande inblick i landets komplexa historia.

För den som vill följa i samma spår avgår Prietenia från Bukarest 19:06 och anländer enligt tidtabell i Chișinău 08:44 nästa morgon – en resa på cirka 14 timmar. I motsatt riktning lämnar tåget den moldaviska huvudstaden 16:50 och anländer i Bukarest 06:38.

En egen kupé kostar ungefär 55 euro medan en plats i fyrbäddskupé ligger runt 37 euro. I restaurangvagnen serveras överraskande god mat och det finns även olika drycker för att komplettera måltiden.

Trots sitt något avskräckande rykte och den långa restiden erbjuder denna tågförbindelse mellan Rumänien och Moldavien en autentisk upplevelse som få moderna transportmedel kan mäta sig med – en verklig tidsresa genom östra Europa.