Angers oro under vintern: ”Vilopulsen steg – något var inte som det skulle”

”Känner inte igen min egen kropp” – Anger om vägen till OS

Efter en lovande säsongsstart med pallplatser i både den svenska premiären i Gällivare och världscuppremiären i Ruka drabbades Edvin Anger av ett mystiskt bakslag. På en presskonferens inför OS-invigningen berättar han om den frustrerande säsongen där hans kropp inte samarbetat.

”Jag har haft någon bra dag här och där och sen har det varit ett helt gäng med dåliga tävlingar. Jag har inte riktigt varit så fräsch som jag har velat vara,” säger Anger.

Det som började som en lyckad försäsong vände plötsligt i fel riktning. Kroppen svarade inte längre som förväntat och tydliga fysiologiska tecken visade att något var fel.

”Allting kraschade, vilopulsen steg fem slag och var så i över en månad, så det var ett tydligt tecken på att något inte var som det skulle,” förklarar Anger. ”Vad det var för typ av smäll vet jag inte, om jag var lite låg på energi eller om den totala belastningen blev för hög.”

Tour de Ski bjöd på en berg-och-dalbana resultatmässigt. En 78:e plats i heatloppet följdes överraskande av att Anger var snabbast av alla i jaktstarten – ett tecken på de svårigheter han haft med att hitta kontinuitet i sin prestation.

För att bryta den negativa trenden valde Anger att stå över världscuptävlingen i Oberhof. Istället fokuserade han på en lugn träningsvecka hemma med lågintensiv träning, prioriterad sömn och näringsrik kost. Strategin visade sig framgångsrik när han tog en tredjeplats i klassiska sprinten i Goms – den sista världscuptävlingen innan OS.

”Det verkar som att det vänder nu och det är jag glad för,” säger Anger, som har genomfört ett lyckat förläger i Seefeld och nu hoppas att formen ska infinna sig lagom till OS första lopp, skiathlonen på söndag.

Även lagkamraten William Poromaa har haft en utmanande väg till OS. Han erkänner att han börjar bli van vid att säsongerna inleds trögt, men att formen brukar komma lagom till mästerskapen. Med VM-silver på femmilen i Trondheim förra året hoppas han att samma mönster upprepas i årets OS.

Poromaa har dessutom tvingats hantera en revbensskada efter en krasch under Tour de Ski. Olyckan inträffade den 1 januari när han gled av banan under jaktstartslopp. Trots skadan fullföljde han touren men har därefter avstått från världscuptävlingar.

”Det var ju illa ganska länge, men sen när det väl vände så gick det ganska fort. Nu tycker jag att jag är smärtfri,” berättar Poromaa.

Skadan tvingade honom att modifiera sin träning, men han har ändå kunnat förbereda sig inför OS. ”Jag har kunnat åka skidor men har fått korta ner något pass för jag har blivit ansträngd i både rygg och muskeln vid revbenen. Så jag har fått justera lite, men ändå kört på ganska mycket som jag har planerat.”

Som test för kroppen har Poromaa deltagit i Sverigecupen där han noterade två segrar, men en viss osäkerhet kvarstår inför mästerskapet. ”Det är man väl alltid inför mästerskap. Även om träningen har gått bra så är man ju spänd inför det som kommer,” medger han.

För både Anger och Poromaa har vägen till OS varit allt annat än spikrak. Formsvackor, skador och återhämtning har präglat deras säsonger. Nu står de båda åkarna inför tävlingarna där säsongens toppar och dalar ställs på sin spets, och där känslan i kroppen på tävlingsdagen kan bli avgörande för slutresultatet.