”Blommans” besked blev starten för svenska medaljregnet i vinter-OS

Sverige siktar på 15 medaljer i Milano-Cortina OS – historiskt högt mål med stark bakgrund

I torsdags presenterade Fredrik Joulamo, sportdirektör på Sveriges olympiska kommitté (SOK), det svenska målet inför de kommande vinterspelen i Milano-Cortina. Ambitionen är 15 medaljer, vilket ligger i linje med de senaste fem olympiska spelens resultat, men är betydligt högre än Sveriges historiska medaljsnitt.

Under de 24 olympiska vinterspel som arrangerats har Sverige sammanlagt vunnit 176 medaljer, ett genomsnitt på drygt sju per spel. Tittar man enbart på de senaste fem vinterspelen har snittet dock fördubblats. Anmärkningsvärt är att hela 40 procent av Sveriges totala medaljskörd har kommit under spelen i Turin, Vancouver, Sotji, Pyeongchang och Peking.

Bakom denna framgångsvåg ligger en genomtänkt strategi som utvecklades i slutet av 1990-talet. Tre svaga svenska vinter-OS-insatser under 90-talet och Stockholms misslyckade ansökan om att få arrangera sommar-OS 2004 blev vändpunkten som ledde till en omfattande omstrukturering av svenska OS-satsningar.

Peter Reinebo, som nyligen avslutade sin 30-åriga karriär som verksamhetschef på SOK, pekar ut idrottsminister Leif Blomberg som en viktig aktör i denna förändring.

”Blommans insats var kraftfull och bröt isen,” säger Reinebo om den dåvarande idrottsministern, vars insatser lade grunden för det framgångsrika samarbetet mellan stat och näringsliv.

Efter att Stockholm förlorat OS-omröstningen 1997 valde SOK att omformulera sina planer. Under ledning av dåvarande ordföranden C-G Anderberg och generalsekreteraren Stefan Lindeberg, tillsammans med kampanjledaren Olof Stenhammar, lyckades man säkra betydande sponsormedel från näringslivet. Samtidigt utmanade man politikerna med löftet att näringslivet skulle matcha varje krona som staten satsade.

Efter det nedslående resultatet i Nagano 1998, där Sverige bara tog tre medaljer och ingen av guld, återvände idrottsminister Blomberg hem beslutsam att anta utmaningen. Detta samarbete har beskrivits som ”en idrottslig variant av Saltsjöbadsavtalet” – ett historiskt samförstånd mellan näringsliv och offentlig sektor. Tragiskt nog avled Blomberg i en stroke bara dagar efter att regeringen Persson beviljat medel till SOK.

”De här pengarna lade grunden för vårt Topp och talang-program och hade stor betydelse för vad vi kunde göra de närmaste åren,” förklarar Reinebo.

Programmet ger ekonomiskt stöd till idrottare med medaljpotential och tillgång till SOK:s resurser, vilket Reinebo framhåller som en av flera viktiga faktorer bakom Sveriges framgångar under 2000-talet.

Salt Lake City-OS 2002 blev ytterligare ett lärande moment för SOK. Trots sju medaljer blev Sverige utan guld, vilket ledde till insikten om betydelsen av noggranna förberedelser.

”Vi lärde oss att förberedelserna inför OS är mycket viktiga, till exempel att förbereda sig för att tävla på hög höjd,” säger Reinebo.

Lärdomen bar frukt – fyra år senare i Turin satte Sverige rekord med 14 medaljer varav sju guld. Efter elva medaljer i Vancouver 2010 slog Sverige nytt rekord i Sotji 2014 med 15 medaljer, följt av 14 i Pyeongchang 2018. Kulmen nåddes i Peking 2022 med hela 18 medaljer, varav rekordmånga åtta guld.

En annan framgångsfaktor har varit den tekniska utvecklingen, särskilt inom materialområdet. ”Vi startade ett projekt kring detta och under de tre spelen 2010, 2014 och 2018 hade vi de bästa skidorna,” förklarar Reinebo, som noterar att pandemin försvårade förberedelserna inför Peking-OS, trots de enastående resultaten där.

I sina prognoser utgår SOK från antalet aktiva i truppen som varit på pallen i VM eller regelbundet placerat sig högt i världscupen. Om hälften av medaljkandidaterna lyckas infriar sina förutsättningar anses det vara ett bra resultat. I Peking var utfallet 60 procent – även det ett rekord.

En ytterligare förklaring till de ökade medaljframgångarna är det växande antalet grenar vid OS. I Sapporo 1972 tävlades det i 35 grenar, medan antalet i Peking 2022 hade stigit till 109. Många av de tillkomna grenarna, som sprint i längdskidåkning, är discipliner där Sverige har starka traditioner.

Reinebo nämner även Rysslands frånvaro som en faktor. Medan ryskt fusk under Sotji-OS kan ha minskat den svenska medaljskörden, kan sanktionerna mot den starka vintersportnationen under spelen i Pyeongchang och Peking ha öppnat för fler svenska framgångar.

Målet om 15 medaljer i Milano-Cortina 2026 visar att SOK har höga förväntningar på fortsatta framgångar för svensk vintersport – ett mål som historiskt sett är mycket ambitiöst men som med tanke på den senaste tidens resultat framstår som realistiskt.