Coleman efter idrottskarriären: ”Livet blir mer monotont”

Efter karriärslutet – Michelle Coleman hittar ny mening i livet utanför bassängen

– Naturligtvis saknar jag inte de djupa dalarna, men med dem borta försvinner också de höga topparna. Livet liksom bara är. Därmed inte sagt att det bara är dåligt. Det finns också något tryggt i att allt bara rullar på.

Med 20 internationella mästerskapsmedaljer på meritlistan reflekterar Michelle Coleman över livet ett år efter att hon lämnade simkarriären bakom sig. Övergången från den strukturerade tillvaron som elitsimmare till ett ”vanligt liv” har inte varit helt enkel.

– Som simmare var jag van vid att vistas i en miljö där det mesta var svart eller vitt. Jag visste så tydligt vad som var bra och dåligt. Nu befinner jag mig i en mer nyanserad miljö där gränsen mellan de två sakerna inte är så skarp, förklarar hon.

32-åringen, som deltog i fyra OS under sin karriär, arbetar nu heltid med marknadsföring hos Bruce Studios, ett träningsmedlemskap med kontor i centrala Stockholm. Det var ett strategiskt karriärval som kombinerar hennes marknadsföringskunskaper med intresset för hälsa och träning.

– Det är superroligt eftersom jag får kombinera marknadsföring med träning och hälsa. Så jag trivs väldigt bra, säger Coleman.

Beslutet att avsluta simkarriären kom under ett ensamt träningspass när träningskompisarna var på läger. Men det var inget impulsivt val. Coleman beskriver det som ett långsamt farväl där både hjärta och hjärna till slut var överens om att tiden var kommen.

I slutet av mars 2025 offentliggjordes beslutet, och några veckor senare avtackades hon under Swim Open i Eriksdalsbadet – en emotionell stund med många tårar.

– Så här i efterhand har det slagit mig hur tidskonsumerande simning är, och hur mycket tid jag faktiskt lade på träning. Då var det ju en självklarhet för mig och något jag inte reflekterade över, säger hon.

En av de största utmaningarna i omställningen har varit avsaknaden av de tydliga målen och den intensiva tillfredsställelse som elitidrottandet gav.

– För den känsla du fick som idrottare när du gjorde något som du älskade och allt fungerade är svår att uppnå någon annanstans, erkänner Coleman.

Samtidigt har hon kunnat ta med sig värdefulla lärdomar från idrotten in i arbetslivet. På frågan om vad hon har nytta av svarar hon snabbt: ”Mitt sätt att tänka för att nå mina mål, och att tar man sig an någonting gör man det fullt ut.”

I det nya livet får Coleman ibland frågor om sin tidigare karriär, något som påminner henne om hur mycket hon faktiskt uppnådde.

– Det har hänt att jag har fått frågan, till exempel av en ny kund, om hur bra jag var som simmare, och om jag har varit med i OS. I sådana stunder har det slagit mig hur mycket coolt som jag fick uppleva.

Hon medger att hon under karriären hade svårt att uppskatta sina prestationer fullt ut – ett vanligt fenomen bland elitidrottare som ständigt jagar nya mål. Det var först under hennes sista år, efter en åtta månader lång paus 2022 på grund av mental utmattning, som hon började se annorlunda på sin karriär.

– Utan den pausen hade jag aldrig lämnat simningen med den tacksamhet som jag till slut gjorde.

Coleman ser positivt på utvecklingen inom elitidrotten där allt fler tar pauser eller anpassar träningen efter egna behov. Hon nämner Frida Karlsson och amerikanska konståkaren Alysa Liu som exempel på idrottare som presterar på toppnivå samtidigt som de prioriterar välmående och glädje.

– Vad jag hoppas på är att man i framtiden har en mer hållbar attityd inom idrottsvärlden där livet får ta mer plats. Förhoppningsvis får vi se att fler som får barn återvänder till idrotten, och i framtiden tror jag också det kan bli vanligare att man tar en paus under några månader.

Till skillnad från tiden som elitsimmare, då livet planerades i fyraårscykler mellan OS, lever Coleman nu mer i nuet. Hon simmar betydligt mindre nu – ”kanske en gång i månaden” – men håller igång med andra träningsformer minst tre dagar i veckan.

En stor förändring i Colemans liv är också tillskottet av bernerdoodlen Rut, som hon och fästmannen Kristian Kron skaffade i somras – något hon länge längtat efter men som inte varit möjligt under simkarriären.

– På många sätt tror jag att jag hade mått jättebra av att ha en hund under min idrottskarriär. Det hade hjälpt mig att hitta en balans, och varit ett stöd, säger Coleman.

På lördag kommer hon att sitta på läktaren i Eriksdalsbadet för att se sin nära vän Sarah Sjöström göra comeback efter mammaledigheten under årets Swim Open – nu från en ny position, som åskådare snarare än konkurrent.