Ebba Andersson: ”Jag behöver mer och mer paus från skidåkning”

Lunchrushen är över och vi är de enda gästerna på restaurang Jazzköket, när ett sällskap kommer in. En av dem slår sig ner vid bordet precis bredvid oss. Det känns lite udda att välja just den platsen, tänker Ebba Andersson innan en i gruppen utbrister ”nej, där kan vi inte sitta, de gör ju en intervju”.

Mer förvånad än obekväm konstaterar skidstjärnan att hon blivit igenkänd igen. Hon medger att det ibland finns tillfällen då hon skulle vilja vara mer anonym, men att hon fått vänja sig vid uppmärksamheten som följer med framgången.

”Jag hade i och för sig kunnat sätta på mig en mask, men hur kul hade det varit”, säger hon med ett leende.

Under intervjun framkommer att Ebba Andersson ofta lägger band på sig själv i sociala sammanhang. Hon är medveten om att hon representerar ett varumärke och att vissa situationer kräver behärskning.

”Personer kan komma fram och så upplever man att de inte bemöter en så himla passande, då har det hänt att man ändå står där och ler och tar sig igenom det. I stället för att man säger exakt vad man känner om det som sker”, förklarar hon.

När Ebba Andersson sommarpratade förra året uttryckte hon en önskan om att bli ”de stora rubrikernas åkare”. Med elva VM-medaljer, varav sex guld, har hon definitivt nått dit. Samtidigt har hon lärt sig att värdesätta mediebevakningen kring henne och landslaget på ett annat sätt än tidigare.

”I början tog jag det så himla allvarligt, det man själv sa och det som sen skrevs. Det gjorde att jag inte ville uttala mig i allt för stora svängar. Men jag har lärt mig att man kan vara personlig utan att behöva utelämna allt det privata”, berättar hon.

Framgångarna har lett till fler förfrågningar och exponering i olika sammanhang. I somras sågs hon tillsammans med bland andra Gunilla Persson i Edvin Törnbloms tv-program – något som både var ett jobb för att synliggöra ”skidåkar-Ebba” och en välkommen paus i träningsvardagen.

”För det mesta är det kul. Det är inte alltid man känner sig jättebekväm med att stå framför en kamera men jag älskar ju verkligen sociala sammanhang och samtal och att träffa nya människor”, säger hon.

På frågan om hur mycket av den privata Ebba vi får se svarar hon skrattande att det är svårt att ange en procentsats, men betonar att det hon visar upp alltid är äkta. Hennes sambo Gustaf Berglund, som nu också är uttagen i A-landslagets träningsgrupp, får ofta smaka på hennes signaturrätt – en nudelsallad med halstrad tonfisk, kokosmjölk och rostade grönsaker.

Hösten har gjort ett snabbt intåg i Jämtland och prognosen varnar för eventuell snö i fjällen till helgen. Skidåkaren berättar om meniskskadan i höger knä som påverkade sommarträningen, men också om hur hon i våras blev trött på att åka skidor – något som hon märkt blivit allt vanligare mot slutet av säsongerna de senaste åren.

”Jag behövde spara den lilla, lilla gnistan som fanns kvar för skidåkning till tävlingarna”, förklarar hon om den gångna säsongens slutskede.

Efter VM-framgångarna i Trondheim, där hon överträffade sina egna förväntningar med två individuella guld och ett stafettguld, åkte hon och sambon på solsemester direkt när säsongen tog slut i april. Den mentala återhämtningen har blivit allt viktigare, och ser annorlunda ut än tidigare i karriären.

”Att träna trivs jag med även på semester, men det är befriande att ha något annat som fokus under dagen”, säger hon.

Efter fyra veckor där behovet att röra på sig fick styras mer av känsla än schema var hon sugen på att påbörja sommarträningen med sikte mot OS i Italien 2026. För Ebba Andersson handlar allt om balans – allt behöver inte vara perfekt hela tiden utan det är helheten som måste fungera.

Redan som tioåring bestämde sig Ebba Andersson för att satsa på ett yrkesliv som skidåkare. Hon ser det inrutade livet med träning, mat och vila inte som uppoffringar utan som ett val.

”Jag vet att det blir på bekostnad av spontanitet, men jag ser det inte som en uppoffring. Jag vet också att den dagen som jag lägger skidorna på hyllan väntar en helt annan livstillvaro, och det finns en tjusning i det”, reflekterar hon.

När vi träffar henne är det 171 dagar kvar till OS-premiären, men själv har hon inte börjat nedräkningen än. Först efter nyårets Tour de Ski börjar mästerskapet kännas nära.

”Jag tänker att det kommer vara storslaget. Storslaget att tävla i Europa och även kunna ha familj och vänner på plats. Och jag ser framför mig att jag ska vara i min hittills bästa form då”, säger VM-drottningen som ännu inte har någon individuell OS-medalj.

Med erfarenheterna från förra säsongen är hon stolt över att hon inte övergav sin långsiktiga plan när resultaten inledningsvis uteblev. Nu är planen för OS i Italien satt – och vägen dit innehåller både hård träning och viktiga pauser.

När vi lämnar Jazzköket säger Ebba Andersson ”tack för i dag, vi ses” till personalen, men tillägger: ”Men inte i morgon, för då drar jag till Amsterdam.”