Emma Lukins: Var nära att lägga av – OS-bronset är guld värt för åkaren utan dold agenda

Näslunds brons i skicross: En imponerande återkomst efter skadeperiod

En av Sveriges mest framgångsrika skicrossåkare genom tiderna, Sandra Näslund, klev åter upp på prispallen vid OS i Livigno där hon tog bronsmedalj efter en utmanande final. Trots att hon inte nådde hela vägen till det efterlängtade guldet, representerar medaljen en remarkabel comeback efter två säsonger präglade av allvarliga skador.

Under 2024 drabbades Näslund av dubbla skadesmällar – först ett knäproblem och senare en fraktur i skenbenet – vilket nästan ledde till att hon avslutade sin karriär. ”Det kändes som att det kanske var meningen att det skulle vara slut,” berättade hon förra våren innan hon ändå bestämde sig för att göra comeback.

Näslunds karriär har varit exceptionell redan från början. Vid endast 14 års ålder testade hon skicross för första gången under ett SM, efter att hennes pappa Patrik upptäckt tävlingen av en slump när de var på plats för en alpin tävling. Trots sin unga ålder vann hon direkt, vilket fick dåvarande sportchefen Tommy Eliasson Winter att övertyga hennes far om att låta henne träna med landslaget trots sin ålder.

Från den punkten gick utvecklingen snabbt. Redan som 17-åring deltog hon i sitt första OS där hon överraskade med en femteplats. Vid OS 2018 var förväntningarna höga, men efter en tuff final mot bland annat schweiziskan Fanny Smith slutade hon utanför medaljplatserna. Det var först 2022 som hon kunde säkra det efterlängtade OS-guldet som många väntat på.

Vad som skiljer Näslund från många andra idrottsstjärnor i OS-sammanhang är hennes autenticitet. I en miljö där många atleter noggrant bygger sina varumärken och levererar inövade svar, står Näslund ut med sin genuina framtoning. När man pratar med henne möts man av lugn och ärlighet, utan dolda agendor eller noga formulerade budskap.

Detta hindrar dock inte Näslund från att vara medveten om sin kapacitet. Inför tävlingen i Livigno konstaterade hon självsäkert: ”Det är väl inget snack om att jag är den bästa skicrossåkaren där ute.” Ett påstående som är svårt att argumentera emot med tanke på hennes imponerande meritlista.

De som känner henne beskriver Näslund som en naturkraft med en envishet ärvd från sin farfar. Hennes vinnarinstinkt gjorde att hon redan som ung inte automatiskt ställde sig bakom etablerade stjärnor som Anna Holmlund. Näslund har alltid drivits av en vilja att bli bäst, och när hon inte är det ger hon sig inte förrän hon nått sitt mål.

Hennes pappa Patrik blir rörd när han talar om dotterns styrka i återkomsten till världstoppen efter skadorna. ”Att hon ska få bestämma själv när det är slut, det är det som känns viktigt,” har han sagt inför OS.

När Sandra Näslund mötte sin familj i målområdet i Livigno efter sin bronsmedalj kom tårarna. Dessa tårar innehöll sannolikt både en viss besvikelse över att inte ha vunnit guld, men också en stor dos stolthet över att överhuvudtaget vara tillbaka på en OS-prispall efter de svåra skadorna.

För många atleter skulle ett OS-guld ha kunnat vara en naturlig slutpunkt på karriären, men Näslund kände att det inte var meningen att det skulle ta slut där. Nu har hon återigen bevisat sin plats i världseliten med ännu en OS-medalj till samlingen, och visat att hennes väg tillbaka från skadorna varit värd all möda.

Näslunds bronsmedalj i Livigno är inte bara ytterligare ett bevis på hennes enastående förmåga inom skicross, utan också ett vittnesbörd om hennes mentala styrka och förmåga att övervinna motgångar – egenskaper som gjort henne till en av Sveriges mest respekterade idrottare.