”Faran är att man blir stressad och stressar upp sig mer”

Svenska damlandslaget går in i OS 2026 med stark medvind efter ett historiskt framgångsrikt skid-VM där laget tog samtliga sex möjliga guldmedaljer. Jonna Sundling, som stod för ett individuellt guld och två i stafett, kunde ha utökat sin medaljskörd ytterligare – hennes brons i skiathlon var hennes första individuella mästerskapsmedalj i ett distanslopp.

”Du är inte den första som säger det,” svarar Sundling när hon får höra att hon troligtvis hade vunnit om hon inte hade vurpat vid sista varvningen. ”Det är både roligt och jobbigt att höra.”

Inför OS blir skiathlontävlingen en särskild utmaning där teknikbytet halvvägs in i loppet kan avgöra. Efter 10 kilometer, precis när hälften av loppet är avklarat, byter åkarna från klassisk till skejtteknik – vilket innebär både nya skidor och längre stavar.

”Det är alltid en stressande situation för man vet att alla vill iväg så fort som möjligt,” förklarar Sundling. ”Faran är att man blir så stressad att man stressar upp sig ännu mer, då blir det sällan bättre.”

Bytesmomentet är känsligt och kan snabbt utvecklas till kaos om något går fel. ”När det börjar strula med någon bindning, om det är någon skida som håller på att åka iväg eller man kanske tar fel stav eller tappar en stav, då blir det otroligt stressigt,” säger hon.

För Sundling handlar framgångsrika byten om mental förberedelse och lugn. ”För mig har de bästa gångerna varit när jag har kommit in med lugn och varit inne i mig själv och tagit steg för steg. Även om det känts som att det går långsamt så har det gått fort, för jag har kunnat göra stegen som jag hade tänkt.”

Redan under sista varvet före bytet börjar hon förbereda sig mentalt. Hon bedömer noga sin omgivning och analyserar var konkurrenterna ska in. ”Sen kollar jag, vilka har jag runt mig? Var ska de andra in? Vilka boxar ska de till?”

Sundlings strategi är noggrann och metodisk. När hon närmar sig byteszonen tar hon av sig stavarna och börjar skejta för att bibehålla farten samtidigt som hon försöker sänka pulsen. I sin box har hon placerat utrustningen strategiskt – skidorna med utrymme emellan för att kunna glida in, och skejtstavarna alltid till höger för att undvika förväxling.

Efter bytet övergår fokus till teknikanpassning och muskelbelastning. Eftersom skejtteknik använder benen betydligt mer än klassiskt åkning kräver det en medveten strategi.

”Det här bytet är också lite ’risky business’ om man går på för hårt i början när man börjar skejta. Man kan bli väldigt trött i större muskelgrupper som benen,” förklarar Sundling. ”Därför brukar jag ta det väldigt lugnt och försöka komma in i åkningen tekniskt och sen successivt öka trycket och åka fortare när jag väl har gjort mig bekväm i den skidåkningen.”

Ett perfekt genomfört byte kan göra avgörande skillnad i slutresultatet. ”Sekunderna kan rinna iväg rejält i en box om du inte sätter bytet. I slutändan kan det göra stor skillnad. Får du ett felfritt byte kan du tjäna flera sekunder och spara väldigt mycket energi,” säger hon.

Sundling har erfarenhet av hur kostsamt ett misstag kan vara. Under junior-VM i Val Di Fiemme – samma plats där OS-tävlingarna nu ska avgöras – tappade hon en stav efter bytet och tvingades vända tillbaka. ”Det var otroligt surt,” minns hon.

Sedan dess har Sundling utvecklat en imponerande avslutningsstyrka med sitt karakteristiska hoppskejt, en teknik som kommer passa utmärkt i avslutningsbacken på OS-banorna i Val Di Fiemme.

Inför OS representerar Sundling en av Sveriges starkaste medaljchanser, med sin kombination av teknisk färdighet, taktisk klokhet och explosiv styrka. Med erfarenheten från VM-framgångarna och sin noggranna förberedelse står hon väl rustad för att utmana om ytterligare mästerskapsmedaljer när OS går av stapeln 2026.