Från fotbollstalang till löparlöfte: Carmen Cernjuls svåra val

Det är talande kontraster när en löparklädd Carmen Cernjul står med den officiella EM-bollen vid fötterna på Stockholms stadions tartanbeläggning. Ett visst mått av vemod slår henne.

– Ja, lite. Men jag vet att jag alltid har kvar fotbollen. I somras när jag hade en liten formsvacka precis före U20-EM i friidrott gick jag ner till planen med pappa och lirade lite boll, vilket var väldigt befriande och avkopplande, berättar hon.

Carmen Cernjul tillägger med eftertryck:
– Jag älskar verkligen fotboll och är stolt och tacksam för allt jag fått uppleva.

När 18-åringen från Nacka beskriver sin uppväxt framstår det som ologiskt att hon valde som hon gjorde. Att hon inte tog samma bana som sina före detta lagkamrater, varav flera nått hela vägen till A-landslaget.

– Jag skulle säga att jag satsat absolut mest på fotbollen genom åren. Löpning är något jag hållit på med när jag haft tid, och det blev ännu tuffare när man blev äldre. Jag fick springa hem från fotbollsträningarna för att få in löpning i vardagen, förklarar hon.

– Löpningen blev mest en sidogrej. Fram till förra sommaren.

Inspirerad av fotbollsspelare som valt löpning

Friidrotts-VM är över och en av de svenska huvudpersonerna i Tokyo, Andreas Almgren, har blivit en viktig inspirationskälla för Carmen Cernjul. Inte bara för det historiska bronset på 10 000 meter, utan kanske främst för att även han valde bort en karriär som fotbollsspelare.

Och det finns fler exempel på löpare i friidrottslandslaget med fotbollsbakgrund. Tidigare AIK-spelaren Hanna Hermansson är ett, Ebba Cronholm, med ett förflutet i Växjö DFF, ett annat.

– Det är tydligt att de här idrotterna ger varandra väldigt mycket, säger Cernjul som fram till förra året var en löpstark ytter i Hammarbys F19-lag, där hon stack ut med sina ruscher längs vänsterkanten.

– Man tänker nog inte så mycket på det, men man gör så många maxlöpningar på en fotbollsplan och det i sin tur ger en volym som gör att man kan bli bättre i mer än bara sprint.

Dubbleringen krävde kompromisser

Carmen Cernjul berättar att hon under många år kombinerade de två idrotterna med framgång. Som medel- och långdistanslöpare deltog hon i ungdoms-OS 2023, U18-EM 2024 (brons på 800 meter) och U20-EM 2025 (silver på 1 500 meter och 3 000 meter).

Samtidigt fortsatte hon spela för Hammarby, åkte på utlandsläger med F07-landslaget och deltog i F17-EM våren 2024.

– Jag tror att idrotterna har hjälpt varandra väldigt mycket och gjort att jag har kunnat hålla på med båda så länge. Jag tror inte att jag hade kommit så långt om det inte vore för att jag hållit på med båda, säger hon.

Kroppen har dock inte alltid uppskattat dubbleringen. Vid 14–15 års ålder drabbades hon av stressfrakturer i båda fötterna.

– Det var alldeles för mycket för den åldern jag var i då, medger hon.

Hammarbys ultimatum

Till slut blev det oundvikligt: Carmen Cernjul tvingades välja bort en av sina två stora passioner. Klivet till Hammarbys A-lag fanns inom räckhåll, men klubben var tydlig med villkoren.

– De har varit väldigt tydliga med att om jag ska ta ett nytt steg med dem så måste jag satsa hundra procent på fotbollen. Det har absolut varit så från det hållet, förklarar hon.

På frågan om det handlade om ett ultimatum svarar hon jakande:
– Ja. De var väldigt hårda med det. De tyckte väl inte om att jag sprang så mycket som jag gjorde.

Cernjul har förståelse för klubbens ståndpunkt:
– Jag förstår Hammarbys tanke att man måste ha hjärtat i fotbollen om man vill spela i damallsvenskan, vilket jag inte hade. Då var jag mer nyfiken på att se hur bra jag kan bli på löpning.

Ungefär i den här vevan upphörde löpningen att vara fotbollens sidogrej. Efter fjolårets bronsmedalj på U18-EM började valet kännas naturligt.

– Jag har fått ett väldigt stort stöd från många i friidrotten som verkligen har trott på mig. Det har dragit mig lite mer åt det hållet, förklarar hon.

Tankar om vägen inte tagen

Carmen Cernjul är fortfarande ”bajare” i hjärtat, ledde Hammarbys fotbollsskola så sent som i somras och hoppas på ett grönvitt SM-guld i höst.

Ibland funderar hon på vad som kunde ha varit. Särskilt när hon ser jämnåriga Felicia Schröder, som hon spelat med i ungdomslandslaget, göra överlägset flest mål i damallsvenskan och tidigare klubbkompisen i Hammarby, Smilla Holmberg, spela från start för Sverige i EM.

– Det är klart att man har haft de tankarna lite. Men det jag har gjort i löpningen är jag så glad och stolt över. Det är inget jag ångrar, säger hon och tillägger:

– Att få representera Sverige i två idrotter är jättestort och inget jag trodde att jag skulle uppnå. Men jag tror att jag hade kunnat gå väldigt långt i fotbollen också om jag hade gett allt i det.

Siktar mot OS i Los Angeles

Carmen Cernjul gjorde sin seniordebut i landslaget i slutet av augusti när hon sprang 5 000 meter på Finnkampen på Stockholms stadion. Trots att hon bara satsat fullt ut på löpningen i ett drygt halvår var hon i somras endast sekunder från att kvalificera sig till VM på 1 500 meter.

– Jag har stora mål att ta mig till ett OS om tre år. Jag siktar dit, säger hon bestämt.

– Jag är passionerad när det kommer till löpning och väldigt nyfiken på hur bra jag kan bli. Jag kommer att göra jobbet för att bli så bra som möjligt och jaga mina mål.

Men är fotbollen verkligen ett avslutat kapitel?

– Om jag vill ta fotbollen vidare har jag kvar min fotbollsagent Linus Gunnarsson som skulle hjälpa mig, avslöjar hon.

– Så jag vågar nog inte svara på den frågan. Det får komma lite som det kommer. Men just nu så vill jag satsa hundra procent på löpningen. Jag vet att jag har en väldigt hög kapacitet och så mycket att hämta där.