Efter nästan 15 år lämnar handbolls-ikonerna landslaget

De var praktiskt taget bara tonåringar när de fick sina första landslagskallelser. Nathalie Hagman var 17 år när hon såg sitt namn på en lista 2009, medan Jamina Roberts var 20 år när hon hösten 2010 fick ett överraskande meddelande på sin telefonsvarare med gratulationer.

”Jag fattade ingenting. Men sen fick jag höra att jag hade blivit uttagen till EM. Jag hade ingen aning om att det skulle vara ett mästerskap. Jag hade inte varit på någon samling innan, så det var ju något nytt,” berättar Roberts.

Sedan dess har de varit bofasta i det svenska handbollslandslaget. Jamina Roberts har gjort flest mästerskap i svensk handboll och samlat ihop 272 landskamper – mest av alla på damsidan. Tätt efter henne kommer Nathalie Hagman med 260 landskamper och över 1000 mål.

Nu återstår bara en match – EM-kvalet mot Litauen i småländska Kosta på söndag. Sverige är redan klart för mästerskapet i december, men efter matchen kommer rummet som Roberts och Hagman brukar dela att bebos av andra spelare.

För ett par veckor sedan meddelade de gemensamt sitt beslut att sluta i landslaget. Missnöjet med prestationen i vinterns VM, där Sverige missade kvartsfinal, bidrog till beslutet.

”Man har hela tiden tänkt att det kommer att vara ett sjukt stort och svårt beslut. Men på något sätt kom det bara till oss, och det var såhär, ’det är nu eller?'”, säger Roberts.

Svårast var att säga det rakt ut till förbundskaptenen Tomas Axnér. Han fick själv föra ämnet på tal för att det skulle bli sagt.

”Han har ju också varit medveten om att den dagen inte varit så långt borta. Vi hade lika gärna kunnat lägga av för fem år sedan. Men han har ju velat att vi ska vara en del av det här landslaget, och det har vi också,” säger Hagman.

Under karriären har det blivit två EM-brons, men det är OS-turneringarna och hemma-VM 2023 som har varit de sportsliga höjdpunkterna för duon. Utanför planen är det framförallt gemenskapen i landslagsgruppen som har betytt mest.

”Det blir kanske ännu mer speciellt under en OS-sommar när man är tillsammans så länge. Det blir nästan som ett gruppboende som reser runt. Man går igenom så mycket. Man vet att alla inte har sin bästa dag hela tiden, men vi löser det,” berättar Roberts.

”Det är ju någonting vi kommer att sakna. Att helt plötsligt bli intryckta sju, åtta spelare i en liten lägenhet i OS-byn. Det är något unikt,” tillägger Hagman.

För båda spelarna har tanken på landslagsspel fungerat som stark motivation genom åren.

”För många andra är det kanske tvärtom, att de tackar för sig i landslaget för att kunna spela handboll längre i klubblaget. Men för mig har det varit ett litet break från klubben,” förklarar Hagman.

”Man vill ju inte heller bli petad. Hade man fått vara med i landslaget fem år och sedan inte, så tror jag att jag hade slutat med handboll. Då hade det känts som att ’vafan, springer jag runt här i skymundan?'” säger Roberts skämtsamt. ”Det är klart tanken på landslaget hjälpt mig att driva min karriär. All tid, all sommarträning – det är för att man ska kunna prestera på den här nivån.”

Jamina Roberts kommer att fortsätta spela handboll professionellt minst ett år till, kanske längre. Nathalie Hagman däremot lägger av helt när säsongen är slut. Hon känner sig färdig, säger hon, och uppskattar att få spela framför familj och vänner i den svenska landslagströjan en sista gång.

”Jag tror absolut det kommer vara känslosamt. Men också fint på något sätt,” säger Hagman inför avskedsmatchen.

”Hoppas bara att man inte står där och hulkar,” tillägger Roberts med ett skratt.

Det tyngsta ögonblicket i deras landslagskarriärer kom för båda i semifinalen i OS 2024, där Sverige förlorade mot Frankrike. ”Att vara så nära en OS-medalj, det var tungt,” berättar Hagman.

När nu två av svensk damhandboll största profiler lämnar scenen återstår bara en sista chans för publiken att se dem i den blågula tröjan. På söndag skrivs sista kapitlet för Sveriges mesta landslagsspelare.