Jens Littorin: Guldparet var nära att petas från OS

I den svenska curlingvärlden råder det knivskarp konkurrens om platserna i OS-truppen, något som syskonen Wranå fick erfara för ett år sedan. Trots att de länge varit starka kandidater för att representera Sverige i mixeddubbel såg det då ut som att OS-drömmen skulle gå om intet.

Den dramatiska kampen om platser speglar en större utveckling inom svensk curling – en sport som etablerat sig som en av landets mest framgångsrika vintergrenar. Sedan curlingen återintroducerades i det olympiska programmet 1998 har Sverige endast missat medalj vid ett tillfälle, en exceptionell framgångsrad som få andra nationer kan mäta sig med.

Inför vårens världsmästerskap i mixeddubbel har Svenska Curlingförbundet nu valt att skicka ett annat par än syskonen Wranå. Detta beslut understryker den intensiva konkurrens som råder inom sporten och den bredd av talang som finns i Sverige. Det som för utomstående kan framstå som ett överraskande val är snarare ett uttryck för den lyxsituation svensk curling befinner sig i.

Historiskt sett har Sverige främst utmärkt sig i de traditionella lag-disciplinerna, men under de senaste åren har framgångarna i mixeddubbel ökat markant. Denna relativt nya gren, som introducerades i OS-programmet först vid spelen i Pyeongchang 2018, har på kort tid blivit en svensk styrka.

Enligt källor inom förbundet handlar beslutet inte om att syskonen Wranå underpresterat, utan snarare om den extrema konkurrenssituation där flera par håller världsklass. ”Vi har en lyx att kunna välja mellan flera konstellationer som alla skulle kunna ta medalj i ett stort mästerskap,” säger en förbundsrepresentant som vill förbli anonym.

Den svenska curlingscenen domineras inte längre av enstaka lag som under Anette Norbergs eller Niklas Edins storhetstid. Istället finns det nu flera lag och konstellationer som slåss om uppmärksamheten och representationsuppdragen, vilket skapat en dynamik som driver på utvecklingen inom sporten.

För syskonen Wranå innebär detta ett tillfälligt bakslag, men deras karriärer är långt ifrån över. Svensk curling har en tradition av att utövare kan hålla sig på toppnivå under många år, vilket ger dem goda möjligheter att återkomma till landslaget inför kommande mästerskap.

Internationellt sett är Sverige fortfarande en av de allra största nationerna inom curling, tillsammans med Kanada, Schweiz och Skottland. Den svenska modellen med en kombination av bredd och spets i träningsupplägget har visat sig mycket framgångsrik.

Framgångarna kan delvis förklaras med de satsningar som gjorts på curlinganläggningar runt om i landet. Flera städer har nu ishallar av internationell standard, vilket ger svenska curlingspelare möjlighet att träna under optimala förhållanden året runt.

Inför vårens VM står Sverige återigen som en av de stora medaljkandidaterna, trots att besättningen förändrats. Det vittnar om en curlingkultur där det inte enbart är individuella spelare som skapar framgång, utan en genomtänkt struktur från förbundsnivå ner till klubbarna.

För curlingens supportrar i Sverige finns det därmed all anledning till optimism. Trots att vissa favoriter ibland får stå åt sidan, som i fallet med syskonen Wranå, fortsätter den svenska curlingen att stå starkare än någonsin. Med nya konstellationer och fortsatt utveckling av sporten finns det goda skäl att tro att den svenska medaljskörden kommer att fortsätta även i framtiden.

Konkurrensen om de åtråvärda landslagsplatserna kan vara tuff för individerna, men för svensk curling som helhet är den ett tecken på god hälsa och lovande framtidsutsikter.