Johan Croneman: Per Carlén kämpar som riddaren i Monty Pythons ”The holy grail”

I den svenska handbollen lever fortfarande de gyllene minnena från 90-talet

Per Carlén och Bengan Boys representerar en epok i svensk idrott som tycks bli alltmer avlägsen men som fortfarande väcker starka känslor. För en generation som växte upp under 1990-talet var handbollslandslaget nationens stolthet och glädje – en ställning som idag kan vara svår att förstå för yngre generationer.

Under den tiden kunde en vanlig omgång av handbollsallsvenskan inleda kvällens Sportnytt. Handbollen var en självklar del av det svenska sportlandskapet, med profiler som Magnus Wislander, Ola Lindgren, Staffan Olsson och inte minst Per Carlén, som utgjorde kärnan i det som under förbundskapten Bengt ”Bengan” Johanssons ledning kom att dominera världshandbollen under ett helt decennium.

Dagens situation ser annorlunda ut. Ingen annan större svensk sport har på samma sätt försvunnit från det vardagliga mediala rampljuset. Tabeller och resultat från Handbollsligan får sällan plats i det breda nyhetsflödet. Men samtidigt sker något märkligt när mästerskap som EM, VM och OS närmar sig – då vaknar plötsligt det nationella intresset till liv igen.

En rimlig förklaring är att just Bengan Boys har etsat sig så djupt i det kollektiva svenska idrottsminnet att deras arv lever vidare. Det handlar om prestationer och bragder som kräver generationers glömska för att helt raderas ut.

Inför helgens EM-premiär, där Sverige möter Nederländerna på lördag, kan handbollsintresserade se dokumentärfilmen ”Bengan boys – minnena inte medaljerna” för att återuppleva denna guldålder. Bengt Johanssons landslag skapade nästan en sekt, med en unik sammanhållning och stark identitet som förde dem till otaliga framgångar.

I samband med EM-starten har TV4 valt att visa en ny dokumentär om just Per Carlén. Filmen ”Kampen”, skapad av Christian Albinsson och Anton Berg, följer dock inte Carléns idrottskarriär utan en betydligt tuffare match – hans kamp mot cancern under de senaste åren.

Trots att cancerkampen som sportmetafor kan kännas sliten, erbjuder dokumentären något djupare. Per Carlén, känd för sin enorma fysiska styrka och sitt orubbliga självförtroende på handbollsplanen, visar en annan sida. Han exponerar sin sårbarhet på ett sätt som bryter mot den mytbild han gärna upprätthållit om sig själv som den oövervinnerlige.

Hans vuxna barn framträder som särskilt viktiga röster i filmen, de ser till att Carlén inte kan gömma sig bakom sin gamla fasad. Tittaren får följa honom på läkarbesök och under operation, men också på en resa tillbaka till barndomens Skoghall. Där möter han bland annat ungdomstränaren Sören Borgström i ett möte som beskrivs som djupt rörande.

Filmen lyckas därigenom skildra inte bara en idrottsprofil utan också den svenska idrottsrörelsens själ, där lokala föreningar och eldsjälar lagt grunden för internationella framgångar.

Tidigare lagkamrater berättar om Carléns exceptionella egenskaper som handbollsspelare – den unika fysiken och det berömda pannbenet. Han liknas vid riddaren i Monty Python-filmen ”The Holy Grail” som vägrar ge upp trots förlorade lemmar. Det är en passande bild av Per Carlén, både på och utanför handbollsplanen.

Nu när herrarnas handbolls-EM drar igång kommer den svenska publiken åter att förenas framför skärmarna. Matcherna sänds huvudsakligen på Viaplay, med några få på TV10. Som vanligt är förväntningarna höga, men dagens landslag spelar i skuggan av en guldålder vars avtryck fortfarande är påtagligt i den svenska idrottssjälen.

Dokumentärerna om Bengan Boys och Per Carlén erbjuder inte bara nostalgi utan också en påminnelse om idrottens förmåga att skapa bestående minnen och nationell gemenskap, även långt efter att medaljerna delats ut.