Motstridiga känslor inför kommande VM-kval och fotbolls-VM

I skuggan av pågående konflikter runtom i världen står det svenska fotbollslandslaget inför en svår match mot Ukraina i VM-kvalet om knappt en vecka. Stämningen bland supportrar och inom fotbollsvärlden är dämpad och komplex.

När Sveriges förbundskapten Graham Potter i onsdags höll presskonferens för att presentera landslagstruppen kunde man tydligt märka en återhållsam atmosfär. Under presskonferensen fick Potter frågan om hur det känns att spela mot Ukraina i rådande situation, och hur han förklarar en värld i krig för sina egna barn. Förbundskaptenen såg uppenbart bekymrad ut över situationen.

Det finns något märkligt i att Sverige ska möta en nation där sex miljoner människor befinner sig på flykt och där civilbefolkningen dagligen utsätts för angrepp. Att i detta läge fokusera på spelartrupper, taktik och fotbollsdetaljer känns nästan overkligt.

Samtidigt fortsätter livet på något sätt även i Ukraina. Barn spelar fortfarande fotboll på skolrasterna, när omständigheterna tillåter. Det finns en dubbel verklighet där vi å ena sidan måste erkänna krigets grymheter, å andra sidan förhålla oss till idrottens fortgående.

Men frågorna slutar inte vid Ukraina-matchen. Bara tre månader senare väntar ett fotbolls-VM i USA, ett land som kritiseras för sin utrikespolitik. USA har under decennier bedrivit militära insatser utan formella krigsförklaringar i flera länder. Många ställer sig frågan om Sverige verkligen bör delta i en sådan turnering, och om vi genom att delta blir en del i ett politiskt propagandaspel.

Vårt förhållningssätt till idrott och politik verkar präglas av inkonsekvens. Medan Ryssland utestängts från internationella tävlingar på grund av kriget i Ukraina, har diskussioner redan börjat om när ryska idrottare ska kunna återvända till den internationella arenan. Samtidigt fortsätter vi att tävla mot Israel trots pågående konflikter och anklagelser om folkrättsbrott i Gaza.

Historiskt sett har Sverige deltagit i idrottsevenemang under mycket tveksamma omständigheter. 1941, mitt under andra världskriget, spelade Sverige fotboll mot Nazityskland på Råsunda. 1978 deltog vi i VM i Argentina medan militärjuntan förde bort och mördade tusentals människor.

Denna inkonsekvens i vårt moraliska förhållningssätt till idrott blir särskilt tydlig när man betraktar den kommande VM-turneringen i USA. FIFA:s president Gianni Infantino har redan hyllat Donald Trump, och tanken på att dessa två skulle kunna stå sida vid sida under VM-turneringen väcker frågor om idrottens politiska oberoende.

Många fotbollssupportrar känner sig därför kluvna inför den kommande tiden. Å ena sidan finns den naturliga entusiasmen inför stora fotbollsmatcher och möjligheten att se Sverige i ett VM. Å andra sidan finns en växande medvetenhet om de politiska dimensionerna av stora idrottsevenemang och hur svårt det är att separera sport från den verklighet vi lever i.

Kanske är det dags att på allvar diskutera idrottens roll i globala konflikter och om vi verkligen kan fortsätta att låtsas som att sport och politik är separata sfärer. För när fotbollsmatcher spelas medan bomber faller är det svårt att upprätthålla illusionen om att sporten existerar i ett vakuum, frikopplad från världens konflikter.