Johan Esk: Sökes – skidåkare, finnes – ett krisande landslag

Virussmitta skapar kris i längdlandslaget inför OS-finalen

För sista gången under vinterspelen hölls på fredagen pressträff med längdlandslaget i trädgården på hotellet Rio Bianco. Pressansvariga Astri Lindbäck delade ut munskydd till alla journalister – en försiktighetsåtgärd som symboliserar den hälsokris som drabbat truppen.

Hotellet har fått det inofficiella namnet ”Sjukstugan”, och med rätta. Ett virus cirkulerar bland åkarna och har redan slagit ut flera nyckelpersoner. Vallachefen har insjuknat och rest hem. Linn Svahn har varit sjuk, och nu har även William Poromaa, det enda riktiga svenska hoppet inför femmilen, drabbats av förkylningssymtom.

Landslagsläkaren Rickard Noberius inledde pressträffen med att meddela att Poromaa stryks ur truppen. Det innebär i praktiken att Sveriges herrlandslag i längdskidåkning står inför sina sämsta olympiska spel någonsin.

De åkare som nu får representera Sverige i herrarnas femmil har minimala förutsättningar att nå framgång. Sprintern Johan Häggström blev 39:a senast han körde en femmil i klassisk stil mot internationellt motstånd – för nästan två år sedan.

”Det ska bli spännande,” kommenterade Häggström om lördagens lopp, men hans specialitet ligger i kortare distanser.

Gustaf Berglund, som placerade sig som 25:a i Lahtis klassiska femmil för knappt ett år sedan, är egentligen bättre på skejt men har accepterat uppdraget för lagets skull.

”Jag är skidåkare. Jag gör som jag blir tillsagd,” förklarade Berglund.

Den tredje åkaren, Calle Halfvarsson, är ärlig med sin nuvarande form: ”Jag har inte varit i bra slag på hela vintern.”

Halfvarsons närvaro i OS-truppen förklaras främst av brist på alternativ, och hans deltagande i femmilen beror på bristen på friska åkare. När detta läses kan ytterligare någon i trion mycket väl ha insjuknat.

Situationen är djupt problematisk. Att Sverige inte kan ställa upp med en full fyramannatrupp i ett OS-lopp är genant för en nation som betraktar sig som en stormakt inom längdskidåkning.

Vissa har efterfrågat Vasaloppsvinnaren Alvar Myhlback, men landslagsledningens beslut att låta honom åka hem några dagar tidigare visar på bristande framförhållning. Myhlback har dessutom inte hunnit träna tillräckligt med diagonalåkning för att ha optimala förutsättningar för femmilen.

Det större problemet är hur Sveriges främsta skidtalang på länge har hanterats under flera års tid. Under fredagen framkom att Myhlback först erbjöds att åka femmilen, men när han avböjde för att fokusera på Vasaloppet, frågade ledningen om han kunde flyga ner som reserv – ett anmärkningsvärt förslag som vittnar om bristande långsiktig planering.

En central fråga efter OS blir hur Myhlback ska integreras i landslagets verksamhet. När VM går i Falun kommer både sprint och femmil att gå i den fria stilen, medan Myhlbacks styrka ligger i klassisk åkning, vilket komplicerar situationen ytterligare.

Damlandslaget står inför liknande problem. Frida Karlsson uppvisar förkylningssymtom. Om hon inte kan starta på söndagen blir det bara Ebba Andersson, Jonna Sundling och Emma Ribom som representerar Sverige – en stark trio, men återigen en ofullständig trupp.

Att Linn Svahn skickades hem för tidigt när hon börjat tillfriskna, samt att Moa Ilar och Maja Dahlqvist också lämnat OS-byn, har förvärrat situationen. Ledningens hantering av situationen väcker frågor om prioriteringar och planering.

Vinter-OS är det största evenemanget i skidvärlden. För en nation med Sveriges skidtraditioner borde det vara självklart att kunna ställa upp med fulla lag i samtliga grenar. Den nuvarande situationen blottar allvarliga brister i förberedelser och krishantering inom svensk längdskidåkning – brister som måste åtgärdas inför framtida mästerskap om Sverige ska kunna hävda sig som en ledande skidnation.