Johan Esk: Tre Kronor följer mönstret för det manliga mörkret i svensk idrott

Svensk herridrott befinner sig i en historisk svacka, och Tre Kronor är inget undantag. Det svenska ishockeylandslaget för herrar följer samma nedåtgående trend som flera andra manliga landslag i olika sporter, vilket väcker frågor om orsakerna bakom den kollektiva tillbakagången.

I Val di Fiemme, den italienska alpbyn där svenska längdåkare tidigare skördat framgångar, är stämningen nu dämpad när diskussionen handlar om tillståndet för svensk herridrott. Tre Kronor, som en gång var en stolthet och självklar medaljaspirant i internationella turneringar, kämpar nu för att återfinna sin forna glans.

Svenska Ishockeyförbundet står inför stora utmaningar. Efter flera misslyckade mästerskap har kritiken ökat mot både spelarurval och ledarskap. Talangutvecklingen har inte hållit jämna steg med konkurrentländerna, och flera experter pekar på brister i den långsiktiga strategin.

Problemet sträcker sig dock långt bortom ishockeyn. Fotbollslandslaget missade VM i Qatar och har tappat mark i rankingen. Handbollslandslaget, som tidigare var en given medaljkandidat, har upplevt flera tunga mästerskapsfiaskon. Inom individuella sporter som friidrott, simning och tennis saknas svenska herrar i världstoppen med få undantag.

Kontrasten mot damsidan är slående. Medan herridrotten kämpar i motvind skördar svenska damidrotten framgångar. Damlandslaget i fotboll tog brons i VM 2019 och OS-silver i Tokyo. Friidrottsstjärnor som Sarah Sjöström fortsätter att dominera internationellt, och flera andra kvinnliga idrottare utmärker sig på världsscenen.

”Vi ser ett tydligt trendbrott där resursfördelningen blivit jämnare mellan dam- och herridrott, vilket ger resultat på damsidan. Samtidigt har herrarna inte längre samma självklara dominans i resurstilldelning och uppmärksamhet,” säger idrottsforskaren Maria Bergström vid Stockholms universitet.

Riksidrottsförbundet har tillsatt en utredning för att analysera orsakerna bakom nedgången. Preliminära slutsatser pekar på flera faktorer: förändrade träningsmetoder internationellt som Sverige inte hängt med i, minskad bredd i ungdomsidrotten bland pojkar, och en förändrad konkurrenssiluation när fler länder satsar professionellt.

För Tre Kronor handlar utmaningarna om både kortsiktiga resultat och långsiktig utveckling. Landslagsledningen arbetar med en ny strategi för att identifiera och utveckla framtida stjärnor, samtidigt som man försöker maximera potentialen hos nuvarande spelare.

”Vi måste inse att världshockeyn har förändrats. Länder som tidigare sågs som ’mindre’ hockeynationer har utvecklats enormt. Vi kan inte längre förlita oss på gamla meriter,” säger ishockeyexperten Johan Lindström.

Den ekonomiska aspekten spelar också roll. Svenska klubbar har svårt att konkurrera med NHL och KHL om de bästa spelarna, vilket försvårar en sammanhållen utvecklingsstrategi. Samtidigt har svensk hockey fortsatt god ungdomsverksamhet som producerar talanger, men steget till internationell seniornivå har blivit större.

Supportrarna uttrycker frustration över situationen. Sociala medier fylls med diskussioner om vad som krävs för att vända trenden. Många pekar på behovet av nya förebilder, liknande de Zlatan Ibrahimović, Peter Forsberg och Björn Borg en gång var – stjärnor som inspirerade en hel generation.

Idrottspsykologen Anna Wikström menar att det finns mentala aspekter att ta hänsyn till: ”När ett landslag hamnar i en negativ spiral påverkar det självförtroendet kollektivt. Det krävs både tålamod och rätt ledarskap för att bryta mönstret.”

Trots den dystra bilden finns ljuspunkter. Enskilda talanger som bröderna Elias och Filip Pettersson i NHL visar att potentialen finns. Dessutom har svenska ungdomslandslag i flera sporter visat lovande resultat, vilket tyder på att framtiden kan se ljusare ut.

För svensk herridrott och specifikt Tre Kronor är utmaningen nu att omvandla dessa glimtar av hopp till en stabil positiv trend. Det kommer kräva strukturella förändringar, tålamod och en ny inställning till internationell konkurrens.

Frågan kvarstår: Kan svensk herridrott återta sin plats bland världseliten, eller befinner vi oss i början på en längre period av medelmåttighet? Svaret kommer sannolikt påverka inte bara idrottsliga resultat utan också idrottens roll i den svenska självbilden under kommande decennier.