Svenska idrottsstjärnor avslöjar sina tuffaste träningspass
Tuffa intervaller, utmattande styrkepass och förhatadetreningar som ger resultat. Sveriges vintersportstjärnor har alla ett träningspass de har ett komplicerat förhållande till – men som ändå är nödvändigt för att nå toppen.
För längdskidåkaren Frida Karlsson handlar det om styrketräning, en typ av träning hon tidigare inte tyckte om men nu har lärt sig att uppskatta.
”Jag har verkligen fått jobba med att bli starkare och är man inte bra på något så brukar det ju inte vara jättekul. Men jag har ändå lärt mig att tycka att det är ganska kul nu för att jag ser en tydlig utveckling. Så jag vet att jag behöver dem, men jag älskar inte att gå in i ett gym,” säger Karlsson.
Skidskytten Hanna Öberg har ett liknande förhållande till sina hårda intervallpass.
”Det är väl de där hårda, tuffa intervallerna, där man inte vet om man kommer klara av att åka i en viss fart så länge som intervallerna är. Men så pressar man sig och fixar det i slutändan. Det är väl någon slags hatkärlek,” förklarar Öberg.
Hennes landslagskollega Elvira Öberg beskriver det klassiska intervallpasset ”8×8 minuter” i Östersund som sitt mest utmanande träningsmoment. Efter bara två intervaller känner hon sig helt slut – men vet att det återstår ytterligare sex.
För alpina åkaren Hanna Aronsson Elfman är det intervallerna i Bryngfjordsbacken i Karlstad som ger mest smärta men också belöning.
”Det är otroligt jobbigt men också kul. Man mår skit efter, men det är ändå kul,” säger hon med ett skratt.
Backhopparen Frida Westman har en specifik övning hon tycker är särskilt krävande – ”griserullen”, en norsk benämning på en avancerad form av sit-ups som kräver uthållighet och koordination.
Längdåkarna Johanna Hagström och Linn Svahn delar uppfattningen om intervallträningens mentala utmaning. ”Innan är det jättejobbigt, efter är det jätteskönt. Fast man mår ju skit ändå efter också för man har kört så dåligt, men det är skönt mentalt att vara klar,” beskriver Hagström.
För puckelpisten Rasmus Stegfeldt är det cykelintervaller som är värst. ”Mjölksyra är min största fiende. Det var därför jag inte började med längd. Jag åker puckel av en anledning,” säger han med tydlig övertygelse.
Skidskyttarna Sebastian Samuelsson och Martin Ponsiluoma pekar båda på de mentalt tuffa intervallpassen som sina utmaningar. Ponsiluoma beskriver särskilt rullskidintervallerna på rullbandet i Östersund som ”jäkligt bra träning men också jäkligt tufft”.
Unga skidskytten Ella Halvarsson nämner stavgångsintervaller som sin största utmaning. ”När man kör max där, då kan det bli så fruktansvärt jobbigt. Det är så jobbigt innan, då står man där och liksom… ’jag vill inte vara här’. Då tror man inte ens att man ska klara av det. Men sen kör man och så går det ändå ganska bra!” berättar hon.
Den alpina åkaren Kristoffer Jakobsen har en tydlig avsky för aeroba intervaller. ”När man har spykänsla redan efter tre intervaller. Det är det värsta som finns. Eller backintervaller, det är också lika vidrigt,” säger han utan omsvep.
För längdstjärnorna Emma Ribom och William Poromaa är det specifika träningsmoment som utmanar. Ribom beskriver intervaller på Ski-ergen som något hon både gillar och samtidigt vet kommer att bli extremt tufft. Poromaa har ett särskilt komplicerat förhållande till stakmaskinen.
”Den hatar jag jättemycket. Den är fruktansvärd,” säger Poromaa. När han får frågan hur han motiverar sig inför dessa pass svarar han: ”Ja, hur fasen gör man det? Det är väl bara som all träning att… nånstans så vet du att det som gör ont blir du oftast bättre av också.”
Längdskidåkaren Edvin Anger summerar kanske bäst den ambivalenta känslan som många idrottare delar inför sina hårdaste pass när han beskriver åtta gånger tusen meter med tröskelintervaller: ”Det är najs, men det är inte kul heller.”
Gemensamt för alla dessa elitidrottare är insikten om att de svåraste passen ofta är de som ger mest resultat – ett nödvändigt ont för att nå toppen inom respektive vintersport.

15 kommentarer
I like the balance sheet here—less leverage than peers.
I like the balance sheet here—less leverage than peers.
Nice to see insider buying—usually a good signal in this space.
Good point. Watching costs and grades closely.
Good point. Watching costs and grades closely.
Nice to see insider buying—usually a good signal in this space.
Good point. Watching costs and grades closely.
Good point. Watching costs and grades closely.
Production mix shifting toward Sport might help margins if metals stay firm.
Good point. Watching costs and grades closely.
Nice to see insider buying—usually a good signal in this space.
Good point. Watching costs and grades closely.
Good point. Watching costs and grades closely.
Uranium names keep pushing higher—supply still tight into 2026.
The cost guidance is better than expected. If they deliver, the stock could rerate.