Sam Hallams lärdom efter tv-bråket: Välj dina strider

De närmaste månaderna avgör Sam Hallams ishockeyarv

Den närmaste tiden kommer att definiera vilket slutbetyg Sam Hallam får som förbundskapten för Tre Kronor. Efter tre år vid rodret kan han visa upp två VM-brons, vilket inte är dåligt men fortfarande en bit ifrån de högt ställda förväntningar som både han själv och många andra hade när han tog över 2022.

”Det är rätt riktning jämfört med tidigare, men det finns självklart en besvikelse över att vi inte har tagit ett guld i VM”, erkänner den 46-årige tränaren.

Hallam har själv valt att lämna sin position efter den här säsongen för att återgå till klubblagsträning i schweiziska Genève-Servette. Innan dess står han dock inför sitt hittills viktigaste landslagsuppdrag: vinter-OS i Italien, följt av ett fjärde och sista VM i Schweiz.

Sverige har inte spelat final i ett mästerskap på nästan åtta år, men under Hallams ledning är det framför allt sättet som Tre Kronor har åkt ut på som väckt kritik. Förlusten mot Lettland i VM-kvartsfinalen 2023 och de smärtsamma semifinalförlusterna mot Tjeckien (3-7) och USA (2-6) i VM 2024 respektive 2025 har varit särskilt omdiskuterade.

De svaga insatserna i avgörande matcher har ökat pressen på Hallam. Efter vårens storförlust mot USA i Globen nådde spänningarna sin kulmen när förbundskaptenen konfronterades i Viaplays studio. Han hamnade i ordväxling med experten Erik Granqvist och svarade med att föreslå att denne borde ”avreagera sig på ett anonymt forum”.

”Jag tycker fortfarande att jag hade rätt i sak”, säger Hallam i efterhand, ”men vissa ordval kanske inte var jättesmarta eller bra från min sida. Det är vad det är. Sedan plockas det upp av andra medier, men sedan är det glömt.”

I en intervju med P4 Extra i november berättade Hallam att han ägnat tid åt medieträning, delvis som en följd av Viaplay-situationen. Han erkände att det var småsint att kalla programledaren Niklas Jihde för ”feg” och uttryckte att han vill undvika att hamna i samma situation som fotbollstränaren Janne Andersson, som hamnade i ett omtalat tv-bråk med experten Bojan Djordjic.

”Det är en balansgång”, säger Hallam om att hantera media. ”Man kanske inte ska vara så storsint hela tiden, men samtidigt får man välja sina strider. Jag representerar ett förbund och en rörelse. Ibland är folk intresserade av min personliga åsikt, men ibland uttalar jag mig bara som förbundskapten.”

Han fortsätter: ”Balansen mellan att vara personlig och vara förbundskapten navigerar man inte alltid rätt i. Ibland bör man vara mer personlig och ibland mer återhållsam. Man försöker göra det bästa av varje stund.”

På frågan om vilka typer av frågor han föredrar – filosofiska eller hockeynördiga – svarar Hallam: ”Det finns utrymme för båda. Grunden för att svara på frågor är att de ställs med ett öppet sinne och av intresse. Då är båda typerna lika intressanta.”

Att vara förbundskapten innebär en ökad medial exponering. Hallam medger att det ibland kan kännas befriande att slippa det pådraget.

”Det blir ett väldigt stort fokus på rollen som i mitt fall blir personen, på gott och ont. Jag kommer säkert att sakna det bitvis. Men ibland känner man att det raljeras eller överdrivs lite väl mycket. Man får inte ta sig själv på för stort allvar. Det är en del av spelet och rollen. Men det har inte varit en faktor till mitt beslut.”

Vad som däremot påverkat beslutet är saknaden av klubblagsmiljön, dagliga möten med spelare och möjligheten att oftare få praktisera sitt tränarhantverk.

”Coachning är mitt hantverk. Den här erfarenheten av Tre Kronor har gjort mig till en betydligt bättre coach och ledare. Jag har fått vidga mina vyer otroligt mycket, men för att sätta det i spel behöver jag coacha kontinuerligt i fler matcher. Fyra år som förbundskapten är en ganska lång tid. För mitt hantverks skull behöver jag coacha varje vecka.”

På frågan om han kommer att uttrycka sig friare som klubblagstränare i Schweiz jämfört med när han representerat Tre Kronor, svarar Hallam med ett leende:

”Jag har alltid försökt säga ganska lite för att kunna lägga så mycket tid som möjligt på jobbet som coach och mindre tid på media. Sådan är jag, men jag vet inte. Jag kanske går ’all crazy’ där nere.”