Sämst någonsin hittills – kan Calle Halfvarsson göra som Niklas Jonsson?

Under vinterspelen i Nagano 1998 stod det svenska längdskidlandslaget inför ett scenario som liknade en mardröm. En influensaepidemi svepte genom den svenska truppen och en efter en föll åkarna offer för sjukdomen. Det som skulle ha varit ett prestigefyllt olympiskt äventyr förvandlades snabbt till en kamp mot både motståndare och hälsoproblem.

Niklas Jonsson, som tog ett sensationellt silver på femmilen under dessa spel, minns den svåra situationen väl. ”Man hade inte så mycket att förlora,” berättar Jonsson om sin inställning inför det sista loppet efter att laget drabbats så hårt av sjukdom.

Silvret på den avslutande femmilen blev räddningen för de svenska längdskidåkarna, som fram till dess stod utan medaljer. Jonssons prestation förvandlade det som höll på att bli ett totalt misslyckande till åtminstone en delvis framgång för den svenska truppen.

Nu, 26 år senare, står det svenska herrlaget inför en liknande situation i Milano Cortina. Spelen har hittills inte levt upp till förväntningarna för de svenska herrarna i längdspåret. Efter flera besvikelser återstår nu, precis som 1998, endast femmilen som en sista chans att rädda OS-insatsen.

Parallellerna mellan Nagano och Milano Cortina är slående. I båda fallen har de svenska åkarna kommit till OS med höga förhoppningar, men stött på oväntade motgångar. I Nagano var det influensa som slog ut flera av Sveriges bästa åkare, medan dagens utmaningar handlar mer om form och prestation snarare än sjukdom.

Femmilen har historiskt varit ett starkt lopp för Sverige. Förutom Jonssons silver i Nagano kan man också minnas Gunde Svans guld i Calgary 1988 och Johan Olssons guld i Sotji 2014. Det finns alltså en tradition av starka svenska prestationer just i detta klassiska lopp.

För dagens åkare som William Poromaa, Calle Halfvarsson och Jens Burman handlar det nu om att hitta samma mentala inställning som Jonsson hade 1998 – att ingenting längre finns att förlora. Ibland kan just den befrielsen från förväntningar vara nyckeln till framgång.

Svenska skidförbundets ledning har under veckan betonat vikten av att inte ge upp hoppet. Landslagschefen Anders Byström har påpekat att femmilen är ett speciellt lopp där mycket kan hända, och att dagsformen ofta spelar en avgörande roll.

Expertkommentatorer har pekat på att de tuffa förhållandena i de italienska bergen kan passa svenskarna, som traditionellt är starka i krävande terräng och utmanande väderförhållanden. Detta skulle kunna ge en fördel jämfört med tidigare lopp under dessa spel.

För det svenska folket, som är vana vid framgångar i längdspåret, har årets OS hittills varit en besvikelse när det gäller herrarnas insatser. Förväntningarna var högt ställda efter flera lovande resultat under världscupen, men av olika anledningar har dessa inte kunnat infrias under OS.

Inför lördagens femmil är stämningen i det svenska lägret trots allt försiktigt optimistisk. Enligt uppgifter från tränarstaben har åkarna hämtat ny energi efter några dagars återhämtning och mental omställning.

”Vi har ingenting att förlora nu. Det kan faktiskt bli vår fördel,” säger en av de svenska åkarna, nästan som ett eko av Niklas Jonssons ord från 1998.

Femmilen, som avslutar längdprogrammet i Milano Cortina, kommer att avgöras på lördag förmiddag. Då får vi se om historien upprepar sig och om en svensk åkare, precis som Niklas Jonsson gjorde för 26 år sedan, kan rädda de svenska herrarnas OS-insats med en oväntad medalj i det sista loppet.

För många av åkarna handlar det nu om att hitta rätt balans mellan att acceptera situationen och samtidigt behålla tron på att en medalj fortfarande är möjlig – trots allt.