Sophie Hansson tar paus från simningen: ”Kroppen och knoppen behövde vila”

Med ett leende på läpparna kliver Sophie Hansson, 27, in på konditoriet i Stockholm där vi ska träffas. Trots regnet som faller verkar ingenting rubba den inre ro hon utstrålar – en ro som kommer från beslutet att tillfälligt pausa sin elitsatsning inom simningen.

– Med många års erfarenhet vet jag vad som krävs för att uppnå de resultat som jag vill, och jag vet att för att lyckas måste motivationen vara på topp. Annars orkar du inte pressa dig maximalt på det sättet som krävs, säger Hansson.

Den meriterade bröstsimmaren, med 13 internationella mästerskapsmedaljer på sitt CV, har efter långt övervägande valt att kliva åt sidan för att senare kunna återvända starkare. Ett beslut som tog tid att landa i.

– Genom att ta ett halvt steg bakåt är min förhoppning att jag ska komma tillbaka hungrigare och starkare än vad jag någonsin varit, förklarar hon.

För Hansson, som OS-debuterade redan för tio år sedan, har simningen utgjort kärnan i hela hennes vuxna liv. Sporten har krävt näst intill konstant fokus med bara tre veckors ledighet per år efter sommarens mästerskap.

Den intensiva träningen har också tagit ut sin rätt fysiskt. Under flera år har Hansson kämpat med ryggproblem som påverkat hennes möjligheter att träna optimalt.

– Det senaste året har det visserligen blivit bättre – vilket också har gjort att jag har kunnat prestera bättre – men jag kan se att det har tärt på min motivation. För även om jag har hittat lösningar som gör att det fungerar, har jag fortsatt inte kunnat göra exakt det jag vill. När man vill pusha gränser och ta ett steg framåt har det tärt på mig, berättar hon.

Beslutet att ta en paus växte fram under hösten förra året när Hansson märkte att den tillfälliga motivationssvacka som många idrottare upplever då och då inte försvann som vanligt.

– Om jag ska vara helt ärlig var bara tanken på det först lite läskig, medger Hansson. Men ju längre tiden gick, desto mer landade jag i att både kroppen och knoppen behövde vila.

På nära håll har hon sett hur tidigare landslagskollegan Michelle Coleman pausade sin karriär för att sedan komma tillbaka starkare än någonsin.

– Numera blir det allt vanligare att simmare tar en paus, jämfört med tidigare då man trodde karriären var över om man var ledig längre än tre veckor.

I december förra året visade Hansson fin form vid kortbane-EM. På mästerskapets sista dag kom hon femma i finalen på 50 meter bröstsim, bara två hundradelar från sitt personliga rekord. Dessutom bidrog hon till ett svenskt silver i medleylagkappen.

– Att det gick bra gjorde beslutet både enklare och svårare. Jag fick ju den där pushen och motivationen som alla idrottare ständigt vill uppnå. Samtidigt vet jag att när man står på prispallen är kroppen fylld av endorfiner. Då tänker man inte på vad som krävs för att nå dit, reflekterar Hansson.

När beslutet väl var fattat informerade hon Sveriges olympiska kommitté och simförbundet, som enligt Hansson var stöttande och förstående.

– De förstod att när man har haft en så pass lång karriär som jag, kunde det här vara hälsosamt.

Något exakt slutdatum för pausen har hon inte satt, men planen är att återvända till träningsgruppen till hösten. Inför det kommer hon att simträna på egen hand i ungefär två månader. Konsekvensen blir att hon missar långbane-EM i Paris i augusti.

– Då kommer jag inte att vara redo. Om de inte plötsligt bestämmer sig för att det är okej att simma 25 meter bröstsim, skojar hon.

Trots pausen håller Hansson sig aktiv med pilatesträning, som hjälpt henne med ryggproblemen, och regelbundna gympass.

– Jag mår bra av att träna så jag har fortsatt med pilates. Skillnaden är att jag nu låter lusten styra mer än tidigare när det gäller träningen.

Den årliga internationella simtävlingen Swim Open i Eriksdalsbadet i Stockholm i mitten av april blir första stora tävlingen Hansson missar. I stället för att jaga segrar får hon heja på storasyster Louise Hansson och övriga landslagssimmare.

– På ett sätt känns det jättekonstigt att jag inte ska vara med, fast samtidigt också helt okej.

Hansson försöker medvetet att inte tänka för mycket på återkomsten till bassängen.

– Annars finns nog en risk för att jag inte får den mentala pausen som också är viktig. Jag vet att jag har mer att ge som simmare, och när jag är tillbaka vill jag ha använt de här månaderna på bästa sättet så att jag är redo att plocka fram det då.