Självkritisk landslagschef: ”Ångest – det är så dåligt”

I den vackra italienska dalgången Val di Fiemme utspelade sig en något nedslående scen för det svenska längdlandslaget när damernas avslutande femmil avgjordes på Teseros längdstadion. Sverige, vanligtvis en stark nation i långdistanslopp, kunde endast ställa två åkare på startlinjen istället för det maximala antalet fyra.

Situationen väckte frågor kring landslagsledningens planering och kommunikation, då bortfallet delvis berodde på sjukdom men även på att friska åkare redan hade skickats hem från mästerskapet.

Landslagschefen Anders Byström medgav i efterhand att det finns anledning att se över rutinerna inför framtida mästerskap.

”Man kanske måste vara mer klar på förhand vad som gäller för de enskilda åkarna,” kommenterade Byström när han konfronterades med frågor om den decimerade svenska truppen.

Problematiken belyser de utmaningar som idrottsförbund ställs inför under långa mästerskap, där avvägningar mellan att ha reserver tillgängliga och att låta utvalda åkare återvända hem för återhämtning ständigt måste göras.

Femmilen, som traditionellt sett är ett paradnummer för svensk längdskidåkning med historiska framgångar genom åren, blev istället ett bevis på hur snabbt förutsättningarna kan förändras under ett mästerskap. Sjukdomsfall är naturligtvis svåra att förutse, men kritiker menar att beredskapen kunde ha varit bättre.

Svenska Skidförbundet har under senare år arbetat med att förfina sina rutiner kring uttagningsmönster och reservplanering, men denna incident visar att det fortfarande finns förbättringspotential. I en sport där marginaler ofta avgör och där fysisk form kan variera kraftigt under ett flera veckor långt mästerskap krävs flexibilitet och framförhållning.

Intressant nog kommer denna situation i en tid då den svenska damskidåkningen genomgår ett generationsskifte. Efter flera år med starka profiler som dominerat internationellt står Sverige nu inför utmaningen att bygga upp nya konstellationer för framtiden.

Beslutet att skicka hem friska åkare medan mästerskapet fortfarande pågick har ifrågasatts av såväl experter som supportrar. Det handlar inte bara om att maximera Sveriges chanser i varje enskild tävling utan också om att ge lovande åkare värdefull erfarenhet på den internationella arenan.

Den alpina miljön i Val di Fiemme, som är en återkommande värd för internationella skidevenemang, ställer särskilda krav på åkarnas förberedelser och acklimatisering. Höjdskillnaderna och de tekniska banorna gör att erfarenhet av förhållandena kan vara avgörande för prestationsförmågan.

”Vi måste ta med oss lärdomar från detta till kommande mästerskap,” fortsatte Byström. ”Det handlar om hur vi kommunicerar med åkarna, vilka förväntningar vi skapar och hur vi bättre kan förbereda oss för oförutsedda händelser under en långdragen tävlingsperiod.”

Svenska Skidförbundet kommer sannolikt att utvärdera situationen grundligt under den kommande säsongsanalysen. Förbundet har tidigare visat sig vara responsivt när det gäller att implementera förändringar efter identifierade brister.

För de två svenska åkare som faktiskt kom till start på femmilen blev det en extra utmaning att försvara de svenska färgerna med reducerad lagstyrka. Avsaknaden av lagkamrater påverkar inte bara den taktiska dimensionen utan även den mentala uppbackningen som ett komplett lag ger.

Längdskidåkning har länge varit en av Sveriges paradgrenar i vintersammanhang, och förväntningarna från publik och media är genomgående höga. Detta sätter ytterligare press på landslagsledningen att maximera Sveriges chanser i varje tävling.

Med tanke på att liknande situationer har uppstått tidigare, om än i mindre skala, antyder detta en systematisk utmaning som kräver strukturella förändringar snarare än enbart justeringar av enstaka beslut.

Medan damernas femmil markerade slutet på detta mästerskap, börjar redan nu planeringen inför kommande säsong och nya mästerskap. Förhoppningsvis med en tydligare strategi för hur den svenska truppen ska optimeras genom hela tävlingsperioden.