Sveriges OS-medaljer hänger på längdskidorna och skidskyttet

Sverige siktar på 15 medaljer i vinter-OS 2026

Sverige satte nytt medaljrekord under vinter-OS i Peking 2022 med hela 18 medaljer, vilket överträffade Sveriges olympiska kommittés (SOK) förväntningar. Inför kommande vinterspel i Italien 2026 är förhoppningarna fortsatt höga, med ett uttalat mål om 15 medaljer.

”I Peking fick vi en fullträff. Får vi lika bra träff igen kan vi ta 18 medaljer eller fler den här gången också. Men målet är 15,” säger SOK:s sportdirektör Fredrik Joulamo.

Medaljprognosen baseras på antalet ”topprestationer” som svenska idrottare uppnått under de senaste åren. En topprestation kan vara en VM-medalj eller att återkommande stå på pallen i världscupen. De svenska OS-uttagna har levererat 30 topprestationer, och historiskt sett brukar ungefär 50 procent av dessa resultera i OS-medaljer. I Peking blev utfallet ännu bättre.

”Kapaciteten och slagstyrkan i årets olympiska trupp är i dagsläget lika stor som inför Peking,” menar Joulamo. Men frågan är om detta verkligen stämmer med den trupp Sverige skickar till Italien.

I Peking fördelades medaljerna över åtta olika sporter. Nils van der Poel vann dubbla guld i skridsko, Sara Hector triumferade i storslalom, Sverige tog tre curlingmedaljer, två brons i freeskii samt guld i både puckelpist och skicross. Resterande åtta medaljer kom från skidskytte och längdskidor.

Inför OS 2026 väntas tyngdpunkten förskjutas ännu mer mot skidskytte och längdskidor, med stjärnor som Jonna Sundling, Elvira Öberg och Ebba Andersson i spetsen.

”Lite över två tredjedelar ska de ta,” bekräftar Joulamo om förväntningarna på dessa två sporter.

Även om curlinglagen i samtliga tre kategorier – dam, herr och mixed – har goda möjligheter att försvara sina medaljer från Peking, och både Walter Wallberg och Sandra Näslund kan upprepa sina guldprestationer, ser läget tuffare ut i flera andra grenar.

Bronsmedaljörerna i freeski från 2022, Henrik Harlaut (big air) och Jesper Tjäder (slopestyle), har båda brottats med svåra skador och kom med i OS-truppen främst tack vare tidigare meriter.

I skridsko har Sverige inte ens någon deltagare sedan van der Poel avslutat sin karriär. I alpint ser det också utmanande ut, där endast Sara Hector visat pallpotential under säsongen. Dessutom saknar Sverige helt deltagare i snowboard – en sport där Sverige varit representerat i varje OS sedan grenen infördes 1998.

”Det är klart att vi inte är nöjda med att vi inte har snowboard eller skridsko med i truppen, och inte har åkare som varken har kvalificerat sig enligt grundkriteriet eller framtidskriteriet. Men det är inte varje OS man får ur sig en Nils van der Poel, direkt,” förklarar Joulamo.

I alpint kvalificerade sig två svenska herrar i sista stund för teknikgrenarna, men oddsen för medaljer där är långa. Kristoffer Jakobsen har visserligen potentialen, men har åkt ur i de flesta tävlingarna denna säsong.

SOK är tydliga med sin urvalsprocess: ”Vi har ett uppdrag. Det är att definiera vilka som antingen har topp 12-kapacitet nu eller en uppenbar medaljkapacitet senare. Finns inte de, då finns inte de,” säger Joulamo och tillägger: ”I grund och botten ska det krävas mycket för att ta sig till OS.”

Trots utmaningarna har Sverige en stark trupp till Italien 2026, men framgång kommer sannolikt vara mer koncentrerad till färre grenar än i Peking. Fokus ligger på de traditionellt starka vintersporterna skidskytte och längdskidor, där de svenska kvinnorna förväntas leda medaljjakten. Huruvida truppen kan nå upp till de 15 efterlängtade medaljerna återstår att se när tävlingarna drar igång i Italien.