Tankarna när det avgörs: skuggorna, obekvämheten och att åka långsamt

I skidåkarnas huvud: Så tänker eliten i avgörandets stund

När pressen är som störst och allt står på spel – vad går genom huvudet på våra främsta vinterstjärnor? I en unik inblick delar Sveriges elitidrottare med sig av sina innersta tankar under tävlingens mest avgörande ögonblick.

Längdskidåkaren Frida Karlsson beskriver det som en ständig närvaro i nuet. ”Jag försöker vara väldigt närvarande, det kan handla om teknik eller rytm för mig. Och kanske vara lite nyfiken på den där obekvämheten i benen, mer än att bara låta en annan känsla skölja över en.”

För alpinåkaren Kristoffer Jakobsen kännetecknas de perfekta åken av total mental tystnad. ”När jag åker som allra bäst, då är det helt tyst. Det är bara ett fokus, ett tunnelseende. Allting bara kommer mot en och det funkar,” berättar han. Han beskriver också kontrasten: ”Sedan har man de här gångerna när man kommer in i en brant och helt plötsligt hör hela publiken skrika. Då är man ofokuserad.”

Skidskyttesystrarna Öberg har utvecklat olika mentala strategier för tävlingsögonblicken. Hanna Öberg fokuserar på att växla mellan olika mentala lägen: ”Det jag jobbar mycket med nu är att jag inte ska börja tänka på skyttet för tidigt, utan att det är väldigt viktigt att kunna byta fokus. När jag är ute på banan ska jag fokusera på skidåkningen, men när jag närmar mig skjutvallen – då slår jag om.”

Lillasyster Elvira Öberg använder självprat för att behålla lugnet: ”Att jag bara ska göra som på träning liksom: ’Det här gör jag på träning varje dag. Jag klarar det varje dag’,” förklarar hon. Särskilt inför avgörande skytteserier kan hon påminna sig själv om detta.

Skicrossåkaren David Mobärg berättar om den mentala triggern inför ett lopp: ”Inför ett finalrace, när man står där och har tre bredvid sig som alla vill vinna, gäller det att på något sätt höja sig själv till skyarna. Intala sig själv att det är jag som ska ner först.” Han beskriver också den närmast meditativa tillståndet under den perfekta åkningen: ”Om allt går bra under racet, då behöver jag inte tänka. Då blir det lite tankelöst.”

För sprintstjärnan Maja Dahlqvist är mållinjen en kraftkälla. ”Det är som att någonting händer när jag ser en mållinje; jag får all energi som finns. Jag borde ha fler mållinjer ute på banan. Jag bara kör och jag minns inte vad jag tänker,” säger hon om upploppet, där hon skördat så många framgångar.

William Poromaa, som etablerat sig i längdskideliten, känner igen den totala koncentrationen: ”Det brukar oftast vara ganska svart när det ska till att avgöras. Man är så fruktansvärt fokuserad och bestämd på det som ska göras. Så när det går som bäst kommer du inte ihåg någonting egentligen, för att du är i zonen.”

Alpinåkaren Anna Swenn-Larsson arbetar aktivt med sin nervositet: ”Jag är ju en ganska taggad person och kan lätt jaga upp mig. Jag blir väldigt laddad, så jag försöker andas, fokusera på vad jag ska göra och inte stressa upp mig, utan hålla ett lugn.”

För skidskytten Martin Ponsiluoma är avsaknaden av tankar det optimala tillståndet: ”Det bästa är om man inte tänker på någonting. Men ibland kanske man svävar iväg lite i tanken och då är det jäkligt svårt att skjuta. Det gäller att vara här och nu.”

Skicrossdrottningen Sandra Näslund kombinerar tekniskt fokus med taktisk medvetenhet: ”När jag väl står i startgrinden är det banans första features, eller första rullarna, som jag har mycket fokus på. Sedan blir det mycket att försöka vara i en låg, djup position och hålla rätt linje.” Hon erkänner också den mänskliga nyfikenheten: ”Är det fint väder så kan man ofta se lite skuggor om man ligger först. Då blir det lite så här: ’Jag undrar hur långt bak de är.'”

Puckelpistefenomenet Rasmus Stegfeldt beskriver paradoxen i sin sport: ”Jag brukar bara försöka tänka på att åka långsamt och då brukar det ändå gå snabbt.”

Längdstjärnan Ebba Andersson avslutar med en inblick i de tuffa ögonblicken när kroppen vill ge upp: ”Jag tänker på att våga bli trött och att inte bli bekväm, utan verkligen våga pressa mig: att det inte är farligt. Det kan vara lätt att ta till ett flyktbeteende och då är det viktigt att ta fajten med sig själv och pressa sig så gott man kan.”

Dessa mentala strategier visar tydligt att det som utmärker elitidrottare inte bara är deras fysiska kapacitet utan även förmågan att hantera sina tankar under extrem press. I idrottens mest avgörande ögonblick handlar det ofta om att hitta rätt mental balans mellan fokus, avslappning och självförtroende – en konst som våra främsta vinteridrottare bemästrat på olika sätt.