Träningarna hjälper fotbollslaget i sorgen efter ihjälskjutne lagkamraten

I ständig sorg fortsätter BK Forward att träna efter lagkamratens död

Ett konstant trafikbrus från E18 utgör bakgrundsljudet när BK Forwards a-lag genomför en uppspelsövning på konstgräsplanen vid Trängens IP i Örebro. Solen bryter tidvis genom molntäcket medan spelarnas rop och skratt ekar över planen. På ytan ser det ut som en helt vanlig fotbollsträning, men för laget är verkligheten en helt annan. En spelare saknas.

Fem dagar har gått sedan lagets 20-årige målvakt Hugo Mosshagen sköts till döds bara ett par hundra meter från träningsplanen.

– Det är helt fasansfullt. Jag tänker så oerhört mycket på hans familj. Hans föräldrar och syster och bror, säger lagets tränare Rickard Nilsson med tydlig rörelse i rösten. Det går inte att veta hur man ska hantera något sånt här.

Laget samlades redan dagen efter skjutningen för att vara tillsammans, stötta varandra och minnas Hugo. Även på måndagskvällen återvände de till omklädningsrummet och erbjöd dem som ville och orkade att träna.

– Jag vet inte om det var rätt. Alla reagerar ju så olika. Vi har unga grabbar i truppen. En del säger inte så mycket, men det kan vara de som mår sämst, förklarar Nilsson. Vi gick ut och rörde på oss, fick lite frisk luft. Det var ingen normal träning. Några bröt ihop och fick gå av litegrann. Men jag kände att det kanske var lite, lite bättre när vi kom in. Några kunde till och med le lite, även om det fortsatt är så tungt.

Hugo Mosshagens pappa Joakim Gunnarsson berättar att 2026 skulle bli sonens stora år. Han skulle få chansen som förstamålvakt i laget och tog sin satsning på allvar.

– Det skulle bli hans år. Han satsade stenhårt och skulle få chansen som förstamålvakt. Det är synd att han inte fick fortsätta den resan, säger pappan.

För Hugo var idrottsplatsen Trängen ett andra hem. Han älskade gemenskapen i omklädningsrummet och samvaron med lagkamraterna. Efter skjutningen i lördagskväll tar Joakim Gunnarsson en sekund i taget. Känslorna av overklighet, sorg och ilska avlöser varandra, men han känner också stolthet över alla fina ord om sonen som strömmat in.

– Han var en glad skit med glimten i ögat som såg alla. Han var hjälpsam och ville väl. Det är fint att höra det från så många, berättar Gunnarsson.

Skjutningen på Väster i Örebro var en av fyra dödsskjutningar i Sverige under bara fem dagar, en tragisk statistik som satt djupa spår. Polisen har ännu inte gripit någon misstänkt i fallet. Utredningen har inte kunnat fastställa någon koppling till kriminella personer, vilket gör att en av polisens teorier är att Hugo Mosshagen inte var den tilltänkta måltavlan.

Händelsen har väckt starka reaktioner även på riksnivå. Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson besökte på onsdagen platsen där Hugo sköts till döds och lade ner en blomma. Dagen därpå var justitieministern Gunnar Strömmer (M) i Örebro för att träffa polisen och uppdatera sig om läget.

– Jag har haft den stora förmånen att träffa delar av det samhälle som omgärdade brottsoffret. Företrädare för hans fotbollsförening och hans församling, och höra hur de har tagit hand om varandra. Mitt i allt mörker där man förstås tänker på brottsoffret och hans familj och den stora sorg de går igenom så känns det ändå fint och hoppfullt, säger Strömmer.

BK Forward skulle ha spelat sin premiärmatch i division 2 i helgen. Men mötet med Örebrokonkurrenten Karlslunds IF har skjutits fram till den 17 juni. Att spela match redan nu var helt otänkbart.

– Det var för tidigt. Jag vet inte ens om vi hade kunnat få ihop ett lag. Och att sätta vår andramålvakt i den situationen. Det är ju så tajta, målvakterna, förklarar tränaren.

Träningarna har under veckan gradvis börjat återgå till någon form av normalitet, även om situationen fortfarande är långt från vanlig.

– Jag tror att alla känner någon slags lättnad i det. Det är lite mot det normala, fast det är långt ifrån normalt. Vi har blivit erbjudna stöd, men det är också viktigt att spelarna inte känner skuld om de inte söker stöd. Det finns så många olika parametrar i det här. Hur blir det om en månad? Hur mår alla då? undrar Nilsson.

Han beskriver Hugo Mosshagen som en riktig lagkamrat – omtänksam och alltid glad.

– Det var inte alltid han fick spela, men han var alltid stöttande och positiv, säger Rickard Nilsson. Han kom ofta springande direkt från jobbet på en däckfirma och sa ”förlåt att jag är sen, jag jobbade”. Men det visste vi ju, det var lugnt. Det är så overkligt att det var just han som råkade ut för detta.

Vid minnesplatsen där den unge målvakten sköts till döds brinner nu många ljus. Tränaren avslutar med ord som sammanfattar inte bara en fotbollsspelares kvaliteter, utan ett helt samhällsideal:

– Tänk om vi alla i samhället kunde vara lite mer lagspelare som Hugo var. Då skulle allt vara mycket bättre.