Trots domslutet – Semenya avslutar sin kamp

Caster Semenya avslutar sin juridiska kamp trots framgång i Europadomstolen

Efter år av rättsliga strider har den sydafrikanska friidrottsstjärnan Caster Semenya beslutat att lägga ned sin juridiska kamp mot de regler som hindrat henne från att tävla på elitnivå i sina specialdistanser. Detta trots att Europadomstolen i somras gav henne rätt och fastslog att hon inte fick en rättvis prövning i Schweiz.

Semenya, tvåfaldig OS-guldmedaljör på 800 meter, har under mer än ett decennium kämpat mot Internationella friidrottsförbundets (World Athletics) regler om testosteronnivåer. Reglerna, som infördes 2018, kräver att kvinnliga idrottare med naturligt förhöjda testosteronnivåer på grund av skillnader i könsutveckling (DSD) måste medicinera för att sänka sina hormonnivåer för att få tävla i löpgrenar mellan 400 meter och en engelsk mil.

I juli 2023 kom ett betydelsefullt utslag när Europadomstolen för mänskliga rättigheter med 4–3 röster bedömde att den schweiziska idrottsdomstolen CAS och Schweiz högsta domstol inte tillräckligt skyddat Semenyas mänskliga rättigheter när de tidigare avslagit hennes överklagan. Domstolen ansåg att Semenya utsatts för diskriminering och att schweiziska myndigheter misslyckats med att göra en grundlig bedömning av proportionaliteten i reglerna.

Trots denna framgång har Semenya nu valt att inte fullfölja sin juridiska process. Detta innebär att hon inte kommer att återvända till de internationella tävlingsbanorna i sina huvudgrenar utan medicinsk behandling, något hon konsekvent vägrat genomgå eftersom hon anser att det skulle påverka hennes hälsa negativt.

”Jag har kämpat tillräckligt länge. Det är dags att gå vidare med mitt liv,” ska Semenya ha uttryckt enligt personer i hennes närhet.

Beslutet markerar slutet på en av idrottsvärldens mest uppmärksammade och kontroversiella frågor rörande könsidentitet, biologi och rättvisa i kvinnlig idrott. Sedan Semenya vann VM-guld i Berlin 2009 som 18-åring har hennes karriär präglats av enorma framgångar på banan men också av ständiga ifrågasättanden och utredningar kring hennes biologiska kön.

World Athletics har konsekvent hävdat att reglerna är nödvändiga för att säkerställa rättvisa tävlingsförhållanden i kvinnlig friidrott, medan kritiker, inklusive många människorättsorganisationer, har kallat dem diskriminerande och etiskt problematiska.

Under de senaste åren har Semenya testat att tävla på andra distanser som 200 meter och 5000 meter, där reglerna om testosteronnivåer inte tillämpas, men utan samma framgångar som på sin specialdistans.

Sydafrikas friidrottsförbund har uttryckt besvikelse över Semenyas beslut men respekterar hennes val. ”Caster har varit en exceptionell förebild för många unga kvinnor i Sydafrika och globalt. Hennes kamp har belyst viktiga frågor om idrottens regelverk och mänskliga rättigheter,” säger en talesperson för förbundet.

Fallet Semenya har blivit en vattendelare i debatten om inkludering i idrott och har tvingat idrottsvärlden att konfrontera komplexa frågor om biologi, kön och rättvisa. Hennes beslut att avsluta den juridiska kampen innebär dock inte att debatten är över – flera andra idrottare med liknande förutsättningar fortsätter att utmana de nuvarande reglerna.

För Semenya själv väntar nu ett nytt kapitel. Hon har under senare år engagerat sig i olika projekt utanför idrottsarenan, bland annat genom sin stiftelse som arbetar för att stödja unga kvinnor i Sydafrika. Hon har också uttryckt intresse för att dela med sig av sina erfarenheter genom föreläsningar och en planerad självbiografi.

”Oavsett vad domstolarna säger så vet jag vem jag är,” har Semenya tidigare sagt. ”Min kamp har aldrig handlat om medaljer utan om principen att få vara den jag är.”