Familjen Ahmad: Livet ett år efter trippelmordet i Uppsala

Det är trångt i köket hemma hos familjen Ahmad i Uppsala. I oktober 2025, ett halvår efter det brutala trippelmordet, har vänner och släktingar samlats för att uppmärksamma det som skulle ha varit Aiham Ahmads 16-årsdag. Stämningen är dämpad trots den generösa buffén som dukas fram.

”Det var Aihams favorit,” säger Sanabel Ahmad medan hon räcker över en grön läskburk med Fanta Exotic till en av gästerna. Hennes 15-åriga son mördades den ödesdigra måndagen den 29 april när en maskerad gärningsman öppnade eld på frisörsalongen där Aiham satt och väntade på sin tur.

Enligt åklagaren Andreas Nyberg började skottlossningen redan på gatan utanför. ”Det är två personer som beskjuts utanför salongen. Den ena personen springer in på salongen och gömmer sig inne på toaletten,” förklarar Nyberg.

Gärningsmannen följde efter in i salongen och fortsatte skjuta. Med två vapen och ett stort antal skott trängdes Aiham, en 16-årig pojke och en 20-årig man in i ett hörn utan möjlighet att fly. De sköts ihjäl från nära håll.

I familjens nybyggda lägenhet på översta våningen trängs Aihams vänner i soffgruppen. För en kort stund liknar sammankomsten vilket födelsedagsfirande som helst när fat med friterad kyckling, mozzarellasticks och piroger skickas runt bordet. Men så bryter Sanabel ihop i gråt, kramar sin äldsta dotter och uttrycker sin förtvivlan: ”Det måste få ett slut. Ingen ska behöva dö på det här sättet.”

Sanabel berättar att hon var på jobbet när hon fick höra om skottlossningen. Tidigare samma dag hade Aiham frågat om lov att klippa sig efter skolan. ”Vad skulle jag ha svarat honom? Nej, du kommer att bli skjuten?” frågar hon retoriskt, tyngd av sorg.

Föräldrarna beskriver sin son som en glädjespridare – en omtänksam tonåring med drömmar om körkort och en framtid där han skulle hjälpa andra. Bara några veckor efter mordet skulle han ha avslutat nionde klass. Polisen har enligt uppgift inte kunnat hitta några kopplingar mellan Aiham och kriminella kretsar. ”Han var där och klippte sig,” konstaterar åklagaren Andreas Nyberg.

Sedan sonens död har familjen Ahmads tillvaro vänts upp och ned. När vi träffar dem i oktober är båda föräldrarna sjukskrivna. Under de första tre månaderna efter mordet bodde Sanabel på hotell eftersom hon inte klarade av att vara hemma bland alla minnen. Familjen tvingades sälja bilen för att täcka kostnaderna.

Nu har familjen flyttat till en lägenhet närmare Aihams grav och planerar att sälja den tidigare bostaden. Sonens rum står fortfarande orört, och fadern Aiman kämpar för att hitta kraft att packa ihop sitt barns tillhörigheter. Han hanterar det praktiska – flytten, kontakterna med Försäkringskassan och förberedelserna inför den stundande rättegången – allt medan han beskriver en ständig kamp mot orkeslösheten.

”Vår son är död, men räkningarna måste betalas. Livet måste fortsätta,” säger han stilla.

När kvällen faller över Uppsala dukas en prinsesstårta fram på vardagsrumsbordet. ”Varje år skulle det vara prinsesstårta,” berättar Sanabel medan hon visar foton och filmklipp på sin mobiltelefon. Där finns Aiham som dansar med sin mamma, Aiham som kittlar henne, och bilder från tidigare födelsedagar.

Kvinnan på bilderna är svår att känna igen – hon är finklädd med rödmålade läppar och ser lycklig ut när Aiham pussar henne på kinden. Trots att det knappt gått ett år känner Sanabel att hon har åldrats många år.

I den nyinflyttade familjens hem finns Aiham överallt. På en byrå står inramade foton, och ovanför soffan hänger tröjan han bar dagen han mördades. Den är hårt pressad mot glaset och ser nästan ny ut, med endast en liten blodfläck på resåren. ”Han hade tagit av sig den och lagt den bredvid sig där han satt och väntade,” förklarar Sanabel.

Tio månader efter dådet, i februari 2026, åtalades fem personer för inblandning i trippelmordet. Åklagaren hävdar att en 21-årig man fick betalt för att utföra dådet och senare besökte olika adresser i Stockholm för att hämta pengar. När han greps den 1 maj hittade polisen 100 000 kronor i kontanter.

Fyra andra unga män misstänks ha hjälpt till på olika sätt. En 18-åring ska ha varit delaktig i planeringen och bland annat bokat taxi till skytten. Två andra ska ha köpt maskering och undanröjt bevis, medan en fjärde ska ha gömt vapnen. Samtliga misstänkta nekar till brotten.

För Sanabel spelar det ingen roll om någon döms för mordet på hennes son. Hennes sorg blir inte mindre. ”De har inte bara mördat Aiham, de har dödat oss också,” säger hon medan hon sitter på knä vid sin sons grav, pussar på sin handflata och lägger den på den mörkgrå gravstenen.

Rättegången inleds den 18 februari och beräknas pågå fram till april. Vem som beordrat mordet är fortfarande okänt, och polisen fortsätter sin jakt efter anstiftaren bakom det brutala dådet som skakade Uppsala och lämnade en familj i spillror.