Allt färre papperslösa söker vård: ”De är rädda”

Allt färre papperslösa söker offentlig sjukvård i storstadsregionerna, trots att de har laglig rätt till det. Statistiken visar en oroväckande minskning i samtliga tre storstadsregioner i Sverige, där antalet närmast halverats i Västra Götaland och Skåne sedan 2022, medan minskningen i Region Stockholm är ännu mer dramatisk – från 8 434 till 2 980 patienter.

På Röda korsets vårdförmedling i Göteborg, som erbjuder papperslösa vård samt information och stöd, har man under sitt första verksamhetsår fått fler besök än väntat. Personalen där identifierar flera orsaker till att människor undviker den reguljära sjukvården.

En huvudorsak är rädsla kopplad till den så kallade informationsplikten, som ingick i Tidöavtalet 2022 och förväntas träda i kraft i juli. Lagen kommer att innebära en skyldighet för vissa myndigheter att anmäla papperslösa till polisen. Även om sjukvården är undantagen, skapar detta stor oro bland målgruppen.

”Patienter frågar oss: ’Kommer vården kontakta polisen eller Migrationsverket? Kan du lova att det jag berättar är sekretess?'” säger specialistsjuksköterskan Stina Nydén, som tillsammans med kollegan Matilda Persson har över tio års erfarenhet av att arbeta med målgruppen.

De vittnar om att rädslan för att bli rapporterad har ökat markant de senaste åren. ”Vi möter patienter som är rädda. Även om man litar på sjukvårdspersonalen, är man rädd för vad kassapersonalen gör. Eller vem som sitter i väntrummet och hör när man säger i kassan att man är papperslös,” förklarar Matilda Persson.

Problematiken försvåras av att information i vissa fall går direkt från vården till andra myndigheter. Till exempel informeras Skatteverket vid födslar, och Skatteverket omfattas av den föreslagna informationsplikten. Nydén berättar om en gravid kvinna som av rädsla frågade om hemförlossning var ett alternativ, trots de uppenbara medicinska riskerna.

Exakt hur många papperslösa som lever i Sverige är svårt att fastställa. Den senaste uppskattningen från Socialstyrelsen från 2010 angav 10 000-50 000 personer. Jacob Lind, migrationsforskare vid Malmö universitet, påpekar att denna siffra inte har reviderats. Han noterar dock att även om färre blir papperslösa genom avslagen på asylansökningar, kan fler bli det på andra sätt, exempelvis genom förlorade arbetstillstånd.

”Det är svårt att säga med säkerhet varför färre söker sig till vanliga vården. Men forskningen visar att papperslösa idag mår sämre och lever i större utsatthet än förut, så ökad rädsla är en viktig förklaring,” säger Lind.

Förutom informationsplikten identifierar vårdpersonalen flera andra hinder. Många papperslösa känner inte till sina rättigheter eller har haft dåliga tidigare erfarenheter av sjukvården. ”Det finns en stor okunskap bland vårdpersonal, många papperslösa blir nekade vård som de egentligen har rätt till,” säger Stina Nydén.

Praktiska hinder är också betydande. Många papperslösa har svårt att navigera i det svenska vårdsystemet, saknar bank-id eller legitimation för att boka tid. Ett annat problem är att de ibland registreras felaktigt i kassan och får betala full turisttaxa i stället för det subventionerade pris de har rätt till. Med mycket begränsad betalningsförmåga blir detta ett oöverstigligt hinder.

Informationsplikten kommer även att omfatta Kronofogden, vilket innebär ytterligare risker för papperslösa som hamnar i skuld på grund av felaktiga vårdfakturor.

”Det var till exempel en man som inte vågade säga i kassan att han var papperslös, och då fick han en faktura på 5 000 kronor som han inte hade råd att betala,” berättar Matilda Persson.

Den allvarligaste konsekvensen av att papperslösa inte söker vård är förstås försämrad hälsa, i värsta fall med dödlig utgång. ”Jag ser det som en rejäl risk att folk inte söker förrän det blir urakut, och det blir ett större lidande för personen men också en större belastning på sjukvården,” säger Nydén.

Sedan 2013 är regionerna skyldiga att erbjuda papperslösa personer över 18 år vård som inte kan anstå, vilket innefattar mer än bara akutvård. Det inkluderar även mödrahälsovård, vård vid abort, preventivmedelsrådgivning och vård enligt smittskyddslagen. Papperslösa barn har rätt till samma vård som övriga barn i regionen.

Trots dessa tydliga rättigheter visar den dramatiska minskningen av vårdsökande på en oroväckande utveckling där en redan utsatt grupp riskerar att hamna i ännu större hälsorelaterad utsatthet.