Anna Bratt: Vem ska få tillgång till nya, dyra fetmaläkemedel?

Fetmaläkemedel Wegovy nekas subventionering – väcker debatt om hälsoekonomi

I veckan fattade Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) ett omdiskuterat beslut att inte subventionera viktminskningsläkemedlet Wegovy. Beslutet innebär att patienter måste fortsätta betala fullpris för medicinen, vilket för närvarande uppgår till cirka 2 700 kronor per månad vid högsta dos.

Bakom TLV:s beslut finns en ekonomisk verklighet som många sällan reflekterar över. När svenskar hämtar ut receptbelagda läkemedel betalar de oftast endast en del av kostnaden, medan resten täcks av högkostnadsskyddet som finansieras via regionerna med skattepengar och statliga bidrag. För 2025 har Sverige budgeterat 47,5 miljarder kronor för receptläkemedel.

Wegovy, som tillverkas av danska Novo Nordisk, har visat sig vara effektivt med en genomsnittlig viktnedgång på 15 procent. Men kostnaderna för en bred subventionering skulle bli omfattande. I Sverige finns ungefär 1,6 miljoner människor med fetma (BMI 30 och uppåt) som potentiellt skulle kunna använda läkemedlet. Om alla dessa skulle få Wegovy inom läkemedelsförmånen skulle kostnaden uppgå till 55 miljarder kronor – mer än hela Sveriges nuvarande budget för receptläkemedel.

För att sätta siffran i perspektiv motsvarar det, enligt Dagens Industri, ungefär de statliga anslagen till polisen, Säpo, Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten sammanlagt under föregående år.

Novo Nordisk ansökte inte om subvention för alla med fetma utan begränsade sin ansökan till tre specifika patientgrupper med BMI över 35, vilket omfattar cirka 450 000 svenskar. Även med denna begränsning beräknar TLV att kostnaden skulle uppgå till omkring 15 miljarder kronor årligen.

Ett huvudskäl till TLV:s avslag är risken för så kallad subventionsglidning – att läkemedlet i praktiken skulle förskrivas till betydligt fler patienter än de avgränsade grupperna. Myndigheten befarar att kostnaderna då skulle bli svårkontrollerade och i värsta fall hamna någonstans mellan 15 och 55 miljarder kronor per år.

Detta resonemang har väckt stark kritik från läkarkåren, som anser att deras professionella omdöme ifrågasätts. Obesitasläkaren Ylva Trolle Lagerros har i en intervju uttryckt: ”Läkare får skriva ut många typer av läkemedel, även mycket kostsamma och narkotikaklassade preparat, men här sätter man stopp med hänvisning till att vi inte skulle kunna hålla oss till indikationen.”

Samtidigt behöver regionernas läkemedelsbudgetar räcka till alla behandlingar. TLV menar att ett dyrt läkemedel som Wegovy riskerar att tränga undan andra viktiga mediciner – inklusive livsnödvändiga behandlingar för exempelvis cancerpatienter eller personer med sällsynta sjukdomar.

Det är dock värt att notera att samhällets nuvarande kostnader för övervikt och fetma redan uppgår till cirka 125 miljarder kronor årligen genom sjukvård, sjukskrivningar och produktionsbortfall.

TLV ser tre möjliga lösningar för att i framtiden kunna godkänna Wegovy för subvention: införande av särskilda arbetsplatskoder som begränsar förskrivningsrätten till vissa specialistkliniker, ett nationellt register för bättre uppföljning, eller ett system likt det norska där läkare måste ansöka om individuell subvention för varje patient.

Beslutet synliggör en grundläggande fråga om prioriteringar i svensk sjukvård: Vem ska få tillgång till nya, dyra läkemedel när notan i slutändan är gemensam? I väntan på svar fortsätter obesitasvården att vara ojämlik – den som har ekonomiska resurser kan betala ur egen ficka, medan andra står utan behandlingsalternativ.

Wegovy ingår i en grupp av aptitdämpande läkemedel som inkluderar semaglutid (Wegovy, Rybelsus och Ozempic) samt tirzepatid (Mounjaro). Tillsammans omsatte dessa läkemedel 2,1 miljarder kronor på den svenska marknaden under föregående år, men då utan subvention för viktminskningsindikationen.

Novo Nordisks ursprungliga ansökan om subvention var begränsad till vuxna med BMI över 35 och tre viktrelaterade samsjukligheter, eller BMI över 40 med minst två viktrelaterade samsjukligheter, samt ungdomar 12–18 år med BMI över 35.