Anna-Lena Laurén: Här är höjdarna avspända, då avslöjas hur de tänker

I säkerhetspolitikens kulisser: När makthavare möts i München

Under helgen i München fick jag möjlighet att observera Natos generalsekreterare Mark Rutte under säkerhetskonferensen. Rutte, som nyligen besökt Ukraina, framträdde först vid ett sidoevenemang, bortom det femstjärniga hotellet Bayerischer Hof där huvuddelen av världens makthavare samlats.

Med påtaglig entusiasm berättade han om sitt Ukrainabesök: ”Jag talade med SÅ MYCKET FOLK! Och alla sade de att de ryska bomberna bara motiverar dem att kriga ännu mer!”

Dagen därpå delade Rutte scen med Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj. I en anmärkningsvärd situation började den nästan två meter långa Natoledaren förklara för Zelenskyj själv hur situationen i Ukraina ser ut, baserat på sina kortvariga besök. ”När jag var i Kiev… när jag var i Tjernihiv…” fortsatte ordflödet medan den ukrainska presidenten teg. Scenen var närmast plågsam att bevittna.

Münchenkonferensen erbjuder en unik inblick i internationell politik. Till skillnad från EU-toppmöten är atmosfären mer avslappnad – deltagarna är där för att diskutera, inte förhandla. Detta leder ofta till mer rättframma uttalanden som avslöjar deras verkliga tankegångar.

Den amerikanska senatorn Lindsey Graham illustrerade detta när han under en paneldebatt sade till en tysk expert: ”Vi ska stödja Ukraina med allt vi har. Vi säljer det, ni köper det. Så skaffa ett jobb till.” Kommentaren om vapenleveranserna som USA tillverkar och EU betalar för var både träffande och avslöjande, men också respektlös – ett mönster i USA:s sätt att behandla sina allierade sedan Trump blev president.

För många amerikanska folkvalda utgör säkerhetskonferensen i München deras enda direkta kontakt med europeiska beslutsfattare. Denna begränsade interaktion blir då en arena för att markera sin position, vilket speglar världspolitikens nuvarande dynamik.

Zelenskyj utnyttjade konferensen som plattform för sitt budskap. ”Vi erbjuder vapenvila ifall Ryssland håller val,” sade han i en debatt. CNN-journalisten Christiane Amanpour berömde honom omedelbart: ”Kommunikation är hans styrka,” ett uttalande som Rutte instämde i.

Denna scen blottlade en obekväm sanning: trots all beundran från västerländska ledare förblir Ukraina en underordnad partner. Att Ukrainas president och överbefälhavare recenserades på scen av välvilliga västeuropéer och amerikaner framstod som malplacerat.

Konferensens ordförande Wolfgang Ischinger förklarade i en intervju med Deutsche Welle att Europa är tryggt så länge Ukraina bakbinder den ryska armén. Uttalandet väckte starka reaktioner på ukrainska sociala medier.

”Så skicka vapen till Ukraina ögonaböj! Ni pratar mycket, observerar i evigheter och gör väldigt litet för att hjälpa oss!” skrev en upprörd ukrainsk kvinna på Instagram. En annan kommenterade: ”Kan någon säga till den där farbrodern att vi vill leva!”

Detta avslöjar en farlig tendens bland europeiska beslutsfattare – att prisa det ukrainska folkets motståndskraft samtidigt som man förutsätter att de ska fortsätta kämpa under extrema förhållanden. Den bekväma narrativen att ”bomber bara gör ukrainarna mer beslutsamma” riskerar att överskugga landets verkliga behov.

Verkligheten är mer dyster. Sedan Donald Trump tillträdde som president har USA inte anvisat några nya medel till Ukraina. Den hjälp som levereras är baserad på tidigare löften från Bidens administration. Samtidigt ligger det europeiska stödet långt under vad som skulle krävas för att kompensera bortfallet av amerikanskt militärt bistånd.

Medan Rutte talar om hur ryska bomber mot civila stärker ukrainarnas stridsvilja, är sanningen att ukrainarna inte vill kriga. De vill få ett slut på kriget på någorlunda hållbara villkor. För att uppnå detta krävs framgång på slagfältet, och för det behöver de betydligt mer hjälp än vad de får idag.

Münchenkonferensen visade tydligt skillnaden mellan den retoriska uppslutningen bakom Ukraina och den praktiska hjälp landet verkligen får – en diskrepans som kan visa sig ödesdigert för krigets utgång.