Ortodox tradition lever vidare i Bergsjöns isiga vatten

Medan prästen Evtin Velkovski håller sin predikan till minne av Jesus dop i Jordanfloden, står en grupp män i badshorts uppradade vid det istäckta Bergsjöbadet i Göteborg och huttrar. Trots solsken är kylan kännbar, och de flesta deltagarna är knappast vana vinterbadare. För Stefan Tasevski är det första gången i livet han deltar i ritualen.

”Vi ska hoppa i sjön och försöka ta korset. Men det är ingen tävling, man gör det för gud och Jesus,” förklarar han.

Dagen hade inletts med en traditionell gudstjänst i den makedonska ortodoxa församlingens kyrka i Bergsjön. Efter ceremonin tågade församlingsmedlemmarna med prästen i täten några hundra meter till badet, bärandes på ikoner som föreställer olika helgon. Veckan innan hade kyrkans volontärer noggrant knackat bort is runt en av bryggorna för att möjliggöra ceremonin.

Ett hundratal åskådare har samlat sig runt badet med mobilkameror redo att dokumentera det speciella ögonblicket. Bland dem finns Mila Utkovska, som kommit med sin femårige son Jakob.

”Det är en viktig tradition i den makedonska kulturen. Den av männen som lyckas få tag på korset kommer att få god hälsa och tur hela året,” berättar hon och tillägger att ceremonin för en stund får henne att känna sig som hemma i Nordmakedonien igen.

Traditionen kallas Vodici i Nordmakedonien och genomförs den 19 januari i sjöar och vattendrag i flera länder där den ortodoxa kristna tron praktiseras, inklusive Serbien och Bulgarien. Ceremonin symboliserar Jesus dop i Jordanfloden och förknippas med välsignelse och helande krafter.

När exakt traditionen kom till Göteborg och Bergsjöbadet är inte helt klarlagt, men den har pågått i många år, enligt Janni Dimovski, den makedonska ortodoxa kyrkans ordförande.

”Det började långt innan min tid. Makedonsk-ortodoxa kyrkan firade 50 år för två år sedan, någon gång under den tiden startade det. Det finns de som verkligen går in för det här och har fått korset flera år i rad,” säger han.

Dimovski noterar att intresset för kyrkan och dess traditioner har ökat de senaste åren, särskilt bland yngre generationer som söker sig till församlingen.

”Kyrkan är en plats där det inte finns några krav på dig, du kan bara vara. Vi har öppet varje dag och det finns folk som kommer och bara sitter i kyrkan i timmar, för att känna den här ron. Jag tror att det är något som många behöver i sitt liv,” förklarar han.

Vid Bergsjöbadet blir det knäpptyst när det avgörande ögonblicket närmar sig. Prästen gör ett utfall med korset, vilket får männen att springa mot vattnet för tidigt. De måste backa tillbaka medan åskådarna skrattar gemytligt. Vid andra försöket kastas korset på riktigt, och gruppen störtar fram med full kraft i det iskalla vattnet.

Inom några sekunder är det hela över. Med en euforisk blick stiger Ivica Andonov upp ur det grunda vattnet, triumferande med korset i sin hand. Detta är inte hans första seger.

”Det är tredje gången som jag tagit korset här i Göteborg,” säger han stolt när han kommit upp igen, genomblöt men lycklig.

På frågan om hans tidigare segrar verkligen har gett honom tur och god hälsa, som traditionen utlovar, svarar han utan tvekan: ”Ja, det har det. Absolut.”

Efter ceremonin gratuleras Andonov av församlingsmedlemmar och vänner. Den uråldriga ritualen, nu förankrad i Göteborgs förortslandskap, vittnar om hur kulturella och religiösa traditioner fortsätter att vara levande och meningsfulla, även långt från sina ursprungsplatser.