Diagnos krävs för att få rätt hjälp i skolan

I Sverige råder stora brister i stödet till barn med adhd och autism, visar en omfattande utredning från Socialstyrelsen. Myndigheten har för första gången kartlagt hur samhället efterlever de nationella riktlinjerna för vård och stöd vid dessa tillstånd, och resultaten är oroväckande.

Enligt den 125 sidor långa rapporten får de flesta barn inga insatser från skolan förrän de fått en medicinsk diagnos, trots att tidiga insatser ofta är avgörande för barnens utveckling, välmående och skolresultat. Detta blir särskilt problematiskt med tanke på de långa köerna till barn- och ungdomspsykiatrin.

Socialstyrelsens generaldirektör Björn Eriksson är tydlig med att systemet inte fungerar som det ska: ”Skolan ska identifiera dem som har svårigheter. Hälso- och sjukvårdslagen säger att vård ska ges efter behov. En diagnos ska inte vara en biljett för insatser. Det är behovet som ska avgöra,” säger han.

Endast 35 procent av eleverna i åldrarna 6 till 18 år får stödinsatser i skolan innan en adhd- eller autismdiagnos har ställts. Denna brist på tidiga insatser har legat på samma låga nivå under de senaste åtta åren, vilket visar på ett systematiskt problem som inte åtgärdats.

För att barn ska få rätt stöd krävs bättre samarbete mellan skola, sjukvård och socialtjänst. Kommuner och regioner behöver ta ett större gemensamt ansvar, framhåller Socialstyrelsen. Maria State, enhetschef på myndigheten, betonar vikten av samverkan: ”Vi behöver få till en samverkan mellan den specialiserade psykiatrin som tar hand om barnen utifrån det medicinska perspektivet och elevhälsan som är bryggan mellan skolan och vården.”

Utredningen visar att barn får bäst stöd när de tas omhand av multiprofessionella team. ”Teamet kan lättare identifiera rätt behov av stöd än när den analysen görs av en enskild profession,” förklarar State.

Rapporten avslöjar också oacceptabla ojämlikheter i vem som får stöd. Pojkar får i högre utsträckning insatser före diagnos jämfört med flickor. Vissa skolor kräver en diagnos för att ge extra hjälp, medan andra är mer generösa med stöd vid misstanke om adhd eller autism.

Även socioekonomiska faktorer spelar roll. I områden med större socioekonomiska utmaningar är det vanligare med skolinsatser före diagnos jämfört med mer resursstarka områden. Paradoxalt nog har barn i utsatta områden samtidigt sämre tillgång till läkarbesök och adhd-läkemedel efter att en diagnos har ställts.

Geografiska skillnader är också påtagliga. Beroende på var i landet ett barn bor varierar tillgången till vård och stöd markant, både före och efter diagnos. Detta skapar en ojämlik situation där barnets bostadsort, snarare än behov, kan avgöra vilken hjälp som erbjuds.

”Det här handlar om en stor grupp barn med stora behov som inte får bästa möjliga förutsättningar. Här behöver samhället skärpa sig och bli bättre,” konstaterar Socialstyrelsens representanter.

Rapporten blir ett viktigt underlag för det fortsatta arbetet med att förbättra stödsystemet för barn med adhd och autism. Den belyser behovet av strukturella förändringar och bättre samordning mellan olika aktörer i samhället för att säkerställa att alla barn får det stöd de behöver i tid, oavsett diagnos, kön eller var i landet de bor.

Utmaningarna är många, men rapporten ger också vägledning för hur vården och stödet kan förbättras. Genom att fokusera på behov snarare än diagnoser, stärka samverkan mellan olika instanser och utjämna regionala och socioekonomiska skillnader finns möjligheter att skapa ett mer rättvist och effektivt stödsystem för dessa barn.