Dottern: ”Jag har funderat i 20 år på vem och varför”

Dubbelmordet i Brattås: Efter 21 år har den misstänkte gripits

Efter nästan 21 år har ett genombrott skett i utredningen av det uppmärksammade dubbelmordet i Brattås. Barbro Öberg, dotter till en av de mördade, hade för länge sedan gett upp hoppet om att gärningsmannen skulle gripas.

”Det hade jag inte i mina vildaste fantasier kunnat tro. Jag hade gett upp”, säger Barbro Öberg som en reaktion på det oväntade gripandet.

Det var i juni 2005 som Barbro hittade sin far Tor Öberg och hans särbo Gerd Wiklund döda på gården i Brattås. Hon beskriver det fruktansvärda ögonblicket då hon först trodde att någon hade dragit en pensel med röd färg över golvet inne i ladugården. Det var först efter en stund som hon förstod att det hon såg var blod.

Polisen säkrade vid brottsplatsen DNA från en okänd person, men trots ett omfattande utredningsarbete har ingen misstänkt kunnat identifieras – förrän nu.

Genombrottet möjliggjordes tack vare en lagändring som trädde i kraft sommaren 2025, vilken ger brottsbekämpande myndigheter utökade möjligheter att använda biometri i utredningar. Den nya lagen tillåter brottsutredare att jämföra DNA från brottsplatser med släktforskningsdatabaser.

Metoden är inte helt ny i Sverige. Den testades i ett pilotprojekt för några år sedan och ledde då till att en annan uppmärksammad och olöst mordgåta kunde lösas – dubbelmordet i Linköping från 2004.

Peter Sjölund, expert på DNA-släktforskning och vän till Barbro Öberg, var delaktig i att lösa Linköpingsfallet. Han förklarar varför släktforskningens verktyg är så mycket mer kraftfulla än traditionella polismetoder.

”Människans DNA består av 3 miljoner bitar och polisen läser bara av 15, vilket är väldigt lite. Vi som använder det här för släktforskning läser av 700 000 bitar av DNA:t. Det innebär att vi kan hitta avlägsna släktingar till en person som lämnat DNA och på så vis ringa in vem det måste vara,” förklarar Sjölund.

I Sverige har ungefär tre procent av befolkningen lämnat sitt DNA till släktforskningsdatabaser. Det kan tyckas vara en liten andel, men enligt Sjölund är det tillräckligt för att ge goda möjligheter att lösa komplicerade fall.

”I Linköping fick jag gå tillbaka till 1700-talet för att kunna lägga pusslet,” berättar han, vilket illustrerar metodens djup och räckvidd.

Den misstänkte gärningsmannen för dubbelmordet i Brattås är idag i 45-årsåldern. Polisen är förtegen med ytterligare detaljer och hänvisar till den pågående förundersökningen. Utredningen beskrivs som omfattande och innehåller ett stort antal förhör med vittnen, varav vissa kan komma att höras på nytt nu när utredningen går in i ett nytt skede.

Att kunna tillämpa modern DNA-teknologi på gamla mordfall representerar ett paradigmskifte inom svensk kriminalteknik. Utvecklingen kan potentiellt leda till genombrott i fler olösta fall och därmed skapa rättvisa för offer och anhöriga som väntat i årtionden på svar.

För Barbro Öberg innebär gripandet inte bara en möjlig lösning på fallet utan också en chans till emotionell avslutning efter två decennier av ovisshet.

”Jag har gått och funderat i 20 år på vem och varför. Det är klart att det är en lättnad,” säger hon.

Den omfattande polisutredningen fortsätter nu med förhör av den misstänkte och ytterligare teknisk bevisning. Trots att fallet är långt ifrån avslutat representerar gripandet ett betydande steg i en av Sveriges mest uppmärksammade mordutredningar.

Jan Staaf, som har arbetat med fallet i 16 år, har enligt uppgift fått den sista pusselbiten från en släktforskare, vilket ytterligare understryker vikten av den nya teknologin och det tvärvetenskapliga samarbetet i moderna brottsutredningar.