Ett julfirande som gör världen till en lite ljusare plats

I den färgglada matsalen på Frälsningsarmén Templet på Östermalm råder en varm och välkomnande stämning. Dofter av traditionellt julbord sprider sig i lokalen, medan försiktiga samtal och enstaka skratt hörs mellan besökarna. För många av gästerna är detta årets höjdpunkt – en kväll då ensamheten för en stund byts mot gemenskap.

December kan vara den mörkaste månaden på året, inte bara meteorologiskt utan även känslomässigt för många stockholmare. Medan stadens skyltfönster pryds med glitter och reklampelare visar familjer som firar tillsammans, är verkligheten en helt annan för dem som saknar nära relationer.

”Julen är den svåraste tiden på året för mig,” berättar Marianne, 73, som besöker Frälsningsarméns julfirande för tredje året i rad. ”Sedan min man gick bort för fem år sedan känns lägenheten så tom, särskilt när grannarna har släkten på besök.”

Enligt statistik från Socialstyrelsen ökar antalet äldre som lever i ensamhet i Stockholm, en trend som blivit mer påtaglig efter pandemin. Närmare 17 procent av personer över 65 år uppger att de sällan eller aldrig har social kontakt med andra människor.

Frälsningsarmén har en lång tradition av att arrangera julfirande för människor i utsatthet. Verksamheten på Östermalm har pågått i över 90 år och når idag fler än någonsin tidigare. Under förra julen serverade man över 200 måltider under helgdagarna, och årets firande ser ut att överträffa den siffran.

”Vi möter människor från alla samhällsklasser,” förklarar Kristina Sandberg, verksamhetsansvarig på Frälsningsarmén Templet. ”Ensamhet gör ingen skillnad på bakgrund eller ekonomisk situation. Här kommer både pensionärer med knapp ekonomi och välbeställda personer som helt enkelt inte har någon att fira med.”

I ett hörn av lokalen sitter Johan, 45. Med ett leende följer han samtalen runt bordet men deltar sparsamt. För tio år sedan förlorade han sitt jobb inom finanssektorn och därefter sin lägenhet. Efter en period av hemlöshet har han nu ett eget boende men kämpar fortfarande med sociala relationer.

”Det här är min familj under julen,” säger han och nickar mot de andra gästerna. ”Vissa känner jag igen från tidigare år. Vi är inte vänner på det sättet, men här kan jag vara utan att känna mig konstig för att jag är ensam.”

Volontärerna, klädda i röda förkläden, rör sig mellan borden med kaffekannor och erbjuder påtår. De flesta av dem har själva upplevt svåra perioder i livet och vill ge tillbaka. Många av dem offrar sin egen jultid för att skapa denna gemenskap.

”Jag har allt jag behöver hemma,” säger volontären Lena, 58. ”Min familj förstår att jag vill vara här under julafton. För mig ger det så mycket mer än att bara öppna presenter.”

Plötsligt hörs en djup röst från entrén. En kraftigt byggd man med vitt skägg och röd dräkt kliver in med en säck över axeln. Barnens ögon vidgas, men även de vuxna tycks fångas av ögonblicket när tomten delar ut enkla paket till var och en.

För Göran, 82, blir det för mycket. Tårar rinner nerför hans kinder när han tar emot sitt paket.

”Det är första gången på femton år som jag får en julklapp,” förklarar han efteråt. ”Min fru brukade alltid ge mig en slips, även de år vi knappt hade råd med mat. Sedan hon dog har jag inte firat jul ordentligt.”

Utanför fönstren faller snöflingorna långsamt och täcker Östermalms exklusiva gator med ett tunt vitt täcke. Här, bara några hundra meter från lyxbutiker och eleganta restauranger, skapas en annan typ av värme – en värme som handlar om medmänsklighet snarare än materialism.

”Många tror att ensamhet bara drabbar de som har det svårt ekonomiskt,” säger Kristina Sandberg. ”Men vi möter allt fler som har goda inkomster men som saknar relationer. Stockholm kan vara en enslig stad trots att vi lever så tätt inpå varandra.”

När kvällen går mot sitt slut dröjer sig flera gäster kvar, ovilliga att lämna gemenskapen. För dem väntar ännu några dagar av helgfirande på Frälsningsarmén innan vardagen återvänder med sin kompromisslösa rytm.

”Vi finns här också efter jul,” påminner Kristina. ”Ensamheten tar inte slut bara för att julsångerna tystnar i radion.”