Asylinvandringen till Sverige når historiskt låga nivåer trots globalt flyktingrekord

Människor invandrar till Sverige av många olika skäl. Det kan vara programmeraren som får jobb på ett techbolag eller studenten som kommer hit för en masterutbildning. När det gäller asylinvandringen – personer som söker skydd och sedan stannar i Sverige – har den dramatiskt förändrats under de senaste åren.

I praktiken avgörs asylmottagandets storlek av två faktorer: hur många som söker asyl och hur stor andel av ansökningarna som beviljas. Den största förändringen i Sverige har skett i det första steget – inflödet av asylsökande har minskat markant.

Under 2025 sökte endast omkring 6 700 personer asyl i Sverige, vilket är den lägsta nivån på 30 år. Som jämförelse kan nämnas att under en enda vecka i november 2015, på höjden av flyktingkrisen, sökte nästan 11 000 personer asyl i landet.

Flest asylansökningar under 2025 kom från personer med medborgarskap i Afghanistan (700 personer), följt av Syrien (500), Iran (400), Irak (300) och Eritrea (300).

Svenska och europeiska åtstramningar

Förklaringarna till det minskade antalet asylsökande finns både i Sverige och omvärlden. För att kunna söka asyl måste man befinna sig på svensk mark eller vid gränsen. Det avgörande är därför hur många människor som vill – och kan – ta sig till Sverige.

Både de tidigare regeringarna under Stefan Löfven och Magdalena Andersson samt den nuvarande under Ulf Kristersson har genomfört åtstramningar som minskat incitamenten att söka asyl i Sverige. Åtgärderna inkluderar övergång från permanenta till tillfälliga uppehållstillstånd, begränsningar i familjeåterförening och skärpta försörjningskrav för anhöriga.

Samtidigt är förändringen långt ifrån bara ett resultat av svensk politik. Migrationspolitiken i hela Europa har skärpts avsevärt. År 2016 stoppades i stor utsträckning flyktingrutten över Egeiska havet genom en överenskommelse mellan EU och Turkiet. EU har också successivt ökat kontrollen vid sina yttre gränser och utökat samarbetet med länder som Tunisien, Egypten och Libyen genom avtal som begränsar migrationsflöden.

Ökande flyktingantal globalt

Ironiskt nog sker den europeiska och svenska inbromsningen samtidigt som antalet flyktingar i världen ökar dramatiskt. Antalet väpnade konflikter är på den högsta nivån sedan andra världskriget, och cirka 117 miljoner människor befinner sig på flykt – nästan dubbelt så många som under flyktingkrisen 2015–2016. De flesta av dessa personer förblir dock flyktingar i sitt eget land eller närområde.

Sveriges geografiska läge, långt från de huvudsakliga migrationsrutterna till Europa, bidrar också till de låga siffrorna. Även mellan EU-länder finns idag gränskontroller som begränsar rörligheten, exempelvis mellan Danmark och Sverige, Tyskland och Danmark samt Österrike och Tyskland. När dessa kontroller skärps och färre tar sig in i EU blir det automatiskt också färre som når Sverige.

Trots att antalet asylsökande till EU är lägre än under flyktingkrisen 2015–2016 är nivåerna fortfarande högre än före krisen. Detta beror delvis på att människor tar nya flyktvägar och att fler flyr från nya regioner, framför allt Latinamerika. Venezuela var det vanligaste medborgarskapslandet bland asylsökande i EU förra året, med majoriteten sökte asyl i Spanien.

Sveriges position i Europa

Asylmottagandet inom EU är starkt koncentrerat. Omkring tre fjärdedelar av alla asylsökande i EU förra året kom till endast fyra länder: Spanien, Italien, Frankrike och Tyskland. Mindre än en procent sökte asyl i Sverige.

Räknat per invånare har Sverige idag färre asylsökande än många andra jämförbara länder i Europa, även om nivåerna är något lägre i grannländerna Finland och Danmark. Detta står i stark kontrast till situationen för tio år sedan, då Sverige stack ut med sitt höga mottagande.

Bifall och avslagsnivåer

När det gäller den andra faktorn som avgör asylinvandringens storlek – andelen som får uppehållstillstånd – har förändringarna varit mindre dramatiska än för inflödet.

Sedan 2016 har lagändringar gjort systemet stramare. Samtidigt styrs bedömningen av skyddsbehov i hög grad av internationella konventioner, EU:s asylregler och rättspraxis. Detta innebär att Sverige inte kan bestämma bifallsnivån helt fritt. Om en person uppfyller kriterierna för flykting eller alternativt skyddsbehövande ska uppehållstillstånd beviljas.

Överlag tyder statistiken på att Sverige på senare tid gör striktare bedömningar än grannländerna, medan det motsatta var fallet före flyktingkrisen.

Kvotflyktingar och ukrainska flyktingar

Utöver de personer som får asyl efter individuell prövning finns två andra grupper som får skydd: kvotflyktingar och flyktingar från Ukraina.

Kvotflyktingar är personer som redan erkänts som flyktingar av FN:s flyktingorgan UNHCR och som tas emot direkt med uppehållstillstånd. Sveriges regering bestämmer storleken på denna kvot, som minskats från 5 000 personer årligen under 2018–2022 till 900 personer sedan 2023.

Kriget i Ukraina har skapat en särskild situation. Omkring 50 000 ukrainska flyktingar har skydd i Sverige enligt EU:s massflyktsdirektiv, vilket innebär att de inte räknas som asylsökande i traditionell mening. Sverige har dock tagit emot betydligt färre ukrainare än många jämförbara länder. Per invånare är mottagandet nästan dubbelt så stort i Danmark och cirka tre gånger så stort i Finland, Tyskland och Norge.

Anhöriginvandring på historiskt låga nivåer

När en person får uppehållstillstånd som flykting kan nära familjemedlemmar få tillstånd att flytta till Sverige genom anhöriginvandring. Även här har reglerna skärpts avsevärt sedan 2016, med begränsade möjligheter till familjeåterförening och införande av försörjningskrav. Detta har bidragit till att anhöriginvandringen kopplad till asyl minskat från närmare 20 000 personer år 2017 till mellan 2 000 och 3 000 personer årligen de senaste fyra åren.

En komplex helhetsbild

Sammanfattningsvis är asylinvandringen till Sverige idag på historiskt låga nivåer. Antalet asylsökande är det lägsta på flera decennier och utgör en mycket liten del av EU:s totala asylmottagande. Samtidigt är det totala mottagandet av personer med skyddsbehov större än vad enbart statistiken över asylsökande visar, eftersom det också omfattar kvotflyktingar och ukrainare med tillfälligt skydd.

Denna utveckling sker paradoxalt nog samtidigt som det globala antalet flyktingar fortsätter att öka till rekordnivåer – ett faktum som understryker hur EU:s och Sveriges åtgärder effektivt har begränsat tillgången till europeiska asylsystem för personer på flykt.