Familjer anmäler polisen efter skolmassakern: ”Ljög”

I Cloettas klassrum utspelade sig en tragedi som kastar skuggor över polisens agerande. Två offer, en 28-årig vårdvelvstudent och en 68-årig lärare, lämnades skadade utan omedelbar hjälp trots att polisen var på plats.

Salim Iskef, 28, lyckades trots sina allvarliga skottskador ringa flera samtal – till nödnumret 112, till sin fästmö och till sin mamma. I en annan del av skolbyggnaden låg en 68-årig lärare svårt skadad, även hon träffad av flera skott.

När de första polispatrullerna anlände till platsen mötte de Salim som fortfarande hade larmcentralen i telefonen. Den skadade läraren lyfte på armen för att signalera till poliserna att hon fortfarande var vid liv. Men istället för att ingripa valde poliserna att backa och lämna de skadade personerna.

Trots en omfattande polisinsats utanför skolan dröjde det ytterligare en halvtimme innan de skadade fick hjälp. Då var det redan för sent för att rädda deras liv.

”Det här var en insats där polisens beskrivning inte överensstämde med vad som faktiskt hände. De målade upp en bild av den modiga polisen, men den bilden stämmer inte med verkligheten,” säger journalisten Frida Sundkvist som granskat händelsen.

Enligt Sundkvist har polismyndigheten inte varit öppen med orsakerna till varför de tre poliser som passerade Salim och läraren valde att dra sig tillbaka. I förundersökningens förhör framkommer att poliserna var rädda, kände sig utsatta och att en av dem började tänka på sina egna barn.

”Det är helt naturligt att känna rädsla, det är normalt att inte klara av en sådan här extrem situation. Men då måste andra kollegor ta vid. Men det gjorde de inte. De stod istället handfallna utanför och väntade,” förklarar Sundkvist.

I sin bok ”Efter skotten” har Sundkvist följt de två offrens familjer och dokumenterat deras kontakter med polisen. Bemötandet har enligt henne präglats av bristande tillgänglighet, löften som inte hållits, felaktig information och i vissa fall direkta lögner.

Ett exempel som lyfts fram är att lärarens syskon fick höra av polisen att deras syster dog nästan omedelbart. Det var först när familjen följde polisens presskonferens via SVT i maj förra året som de insåg att hennes död hade varit utdragen och att hon hade legat skadad under lång tid innan hjälpen kom.

”Utåt har polisen deklarerat att de har största respekt för anhöriga och att de ser till att de får all information. Men i verkligheten fick familjerna följa en presskonferens på TV för att polisen inte bemödade sig att informera dem först. Det är inte konstigt att de förlorat förtroendet för polisen efter sådant,” säger Sundkvist.

Tillsammans med Sundkvist har de drabbade familjerna nu lämnat in en anmälan till Justitieombudsmannen (JO) mot polisen. De anmäler myndigheten för att inte ha gjort tillräckligt för att skydda människoliv, för brister i utlämnande av handlingar samt för att ha vilselett både anhöriga och allmänheten.

”Jag vet inte hur JO kommer att bedöma anmälan, men det är bra att familjerna prövar denna väg. En central fråga är om man som myndighet får lämna så medvetet felaktig information till anhöriga,” avslutar Sundkvist.

Tidningen har sökt polisen för en kommentar men ännu inte fått något svar.