Forskare: Kemisk kastrering effektivt – men inte en helhetslösning

Riksdagsmajoritet stödjer kemisk kastrering av pedofiler vid villkorlig frigivning

En tydlig politisk majoritet i riksdagen förespråkar nu införandet av kemisk kastrering som ett krav för pedofiler vid villkorlig frigivning. Efter att Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna länge drivit frågan har även Moderaterna nyligen öppnat för att utreda möjligheten. Nu ansluter sig även Socialdemokraterna till denna linje.

”Det är rimligt att man kan ställa krav på att genomgå sådan behandling för att bli frisläppt från fängelse”, säger Socialdemokraternas rättspolitiska talesperson Teresa Carvalho till TV4 Nyheterna.

Medicinska experter menar dock att behandlingen måste användas på rätt sätt för att vara effektiv. Christoffer Rahm, psykiatriker och forskare vid Karolinska institutet, understryker vikten av en kombinationsbehandling.

”Man kan inte sätta all tilltro till ett läkemedel, utan det behöver ske tillsammans med socialt omhändertagande. Ganska ofta är det bästa att man börjar med preparatet och under tiden inleder terapi. I många fall kan man sedan gå över till enbart terapi”, förklarar Rahm.

Kemisk kastrering innebär en hormonbehandling som syftar till att minska sexlusten hos individen. Behandlingen kan administreras både i pillerform och som injektion, där långtidsverkande sprutor kan ges med tre till fyra månaders mellanrum. Metoden är dock inte utan risker. Studier har visat att långvarig behandling kan leda till allvarliga biverkningar.

”På lång sikt kan man få ganska svåra irreversibla biverkningar”, säger Rahm, som för närvarande arbetar med en studie om just biverkningarna, där benskörhet och diabetes nämns som exempel på allvarliga långtidseffekter.

Internationellt används kemisk kastrering redan i flera europeiska länder, men på olika sätt. I Danmark och Tyskland erbjuds behandlingen på frivillig basis under fängelsetiden, medan Polen har gjort den obligatorisk för vissa dömda sexualbrottslingar. I Storbritannien pågår för närvarande ett pilotprojekt för att utvärdera metodens effektivitet.

Justitieminister Gunnar Strömmer (M) framhåller att behandlingen i Sverige skulle bygga på en form av frivillighet, där den dömde ger sitt godkännande.

”Men man kan koppla det till den villkorliga frigivningen och att man måste underkasta sig en viss behandling för att komma ut i förtid”, förklarar Strömmer i en intervju med SVT.

En viktig aspekt som ofta förbises i debatten är att långt ifrån alla som begår sexualbrott mot barn lider av en pedofil störning, något som Christoffer Rahm särskilt vill betona.

”Brittiska och amerikanska studier har visat att det bara i hälften av fallen är en pedofil störning inblandad. Det finns många andra riskfaktorer som gör att man begår sexualbrott mot barn”, säger han.

Rahm varnar även för att söka enkla medicinska lösningar på ett komplext samhällsproblem. Han menar att sexualbrott mot barn har många dimensioner som inte enbart kan behandlas medicinskt.

”Det är som att vi plötsligt glömt bort mansnormer, maktsamhället, sex som dominans och kulturella dimensioner”, påpekar han.

Förslaget om kemisk kastrering som villkor för frigivning ligger i linje med den hårdare kriminalpolitiska hållning som flera partier intagit under senare år. Kritiker menar dock att det finns etiska frågor att ta hänsyn till, inte minst kring balansen mellan tvång och frivillighet i en sådan behandling.

Samtidigt visar internationella erfarenheter att kemisk kastrering kan vara ett verkningsfullt verktyg för att minska återfall i sexualbrott, särskilt när behandlingen kombineras med andra terapeutiska insatser och social uppföljning.

Frågan väntas nu bli föremål för fortsatt utredning, där både juridiska, medicinska och etiska aspekter behöver vägas in innan ett konkret lagförslag kan presenteras.