Första skisserna: Mordmiljöerna ska bort – med idéer från Paris

I den före detta kyrkan pågår en omvandling av Biskopsgården

Länsmansgårdens kyrka stod i 52 år som ett landmärke i norra Biskopsgården. Byggd av prefabricerade moduler och med en innovativ konstruktion med gångjärn i taknocken skulle den stå modell för framtida serietillverkning av religiösa byggnader. När kyrkan invigdes av biskop Bertil Gärtner fick den namnet Den barmhärtige Samaritens kyrka – ett namn som speglade stadsdelens redan då existerande sociala utmaningar.

Idag ser lokalen annorlunda ut. Korset är borta, orgeln likaså, och kyrkbänkarna har ersatts av färgglada saccosäckar. Sedan november förra året har byggnaden fått namnet Länsmanshuset och ägs numera av kommunens bolag. I det gamla kyrkoköket plockar personalen ihop godis- och fikapåsar inför kvällens filmvisning av ”Polarexpressen” på storbilds-tv.

”Det vi vill få fram nu är tät samverkan mellan de som bor här, företag och föreningar. Det är ett otroligt engagemang, många knackar på och vill vara med och ordna alla möjliga aktiviteter,” säger Anneli Bjerde från allmännyttiga bostadsbolaget Poseidon.

Tillsammans med kollegan Klara Wettre berättar hon om övergången från kyrka till ett nytt slags Folkets hus vid Länsmanstorget. Just på detta torg sköts för tre år sedan en 22-årig man till döds, ett dåd som fångades av övervakningskamerorna. ”De hade ett tydligt uppsåt att döda någon från den andra sidan av gängkonflikten,” sa åklagaren Maria Thorell då.

Den 22-årige mannen blev ett av de 28 offren i landets blodigaste stadsdelskonflikt. I Biskopsgården har unga personer, oavsett om de velat eller inte, kopplats till de kriminella nätverken ”Södra” eller ”Norra”, åtskilda av en osynlig gränslinje som alla i området känner till.

Men nu pågår ett ambitiöst förändringsarbete. Efter sju år av planering börjar konturerna av en ny vision för Biskopsgården att ta form. Målbilden är tydlig: Biskopsgården ska bli ”Biskopsstaden – En trygg, tillgänglig och småskalig stadsomvandling enligt trädgårdsstadens principer”.

”Ja, absolut, självklart är det målsättningen! Alla stadsdelar ska vara trygga, fina och som folk trivs i,” svarar kommunstyrelsens ordförande Jonas Attenius (S) på frågan om det är realistiskt att omvandla denna del av Hisingen till något som kan jämföras med Göteborgs högt värderade stadsdelar som Örgryte, Änggården och Kungsladugård. Han tillägger: ”Det är förstås ingen quick fix, men segregationen ska brytas.”

Det rödgröna styret i Göteborg vill använda stadens allmännytta som det primära verktyget för att nå planens mål om 4 100 nya bostäder, varav 1 150 småhus. De kommunala investeringarna handlar om miljardbelopp. Från högersidan hörs kritiska röster om att allmännyttan saknar den ekonomiska styrkan för detta utan att tvingas höja hyrorna i hela staden.

”Det är bättre att låta privata företag bygga än att staden bygger på sin låneskuld, för finns inte ekonomin blir inte mycket byggt alls,” säger M-ledaren Axel Josefson.

Att ledordet för det nya Biskopsgården är just ”trädgårdsstad” anser Centerpartiet främst är deras förtjänst efter att de börjat övertyga övriga partier för fem år sedan. C-ledaren Emmyly Bönfors säger till DN: ”Staden har inga andra alternativ än att orka driva igenom planen.”

Enligt Dan Sandén, vd för Framtiden Byggutveckling som tar fram allmännyttans projekt, ska den första etappen av Biskopsstaden påbörjas om tre-fyra år med inflyttning omkring 2031. Visionsbilderna präglas av vad Göteborgs politiker kallar ”klassisk arkitektur”, med inspiration från stadens landshövdingehus och populära sekelgamla radhus- och villaområden.

”Det är ingångarna som politiken trycker på, klassisk arkitektur med slutna kvarter och med småhus där gestaltningsfrågan är viktig, och vi lyssnar på vad politikerna vill,” säger Sandén.

Den första detaljplanen, som ska ut på samråd till hösten, omfattar cirka 500 bostäder kring Friskväderstorget och naturområdet Svarte Mosse, som ska utvecklas till en stadspark liknande Slottsskogen. Planen innehåller även en ny skola och ett nytt stråk för bussar. Pengar har öronmärkts för ett kultur- och demokratihus, medan många av dagens parkeringsplatser kommer att försvinna.

”Det kommer att bli en fantastisk stadsdel med jättestora möjligheter,” säger Dan Sandén. ”Tänk vilken resurs vi har i de här områdena, jag ser en stor potential i att väva ihop det gamla med det nya, och få med oss trygghetsperspektiven, att stärka torgen och jobba mot det vi kallar 15-minutersstaden.”

Till skillnad från den nationella debatten om miljonprogrammet, där rivning av nergångna flerbostadshus ofta lyfts som en lösning, ingår inte detta i Göteborgs strategi för Biskopsgården. ”Det är inte aktuellt. Det finns också väldiga fördelar i de befintliga husen, som låga hyror. Men de behöver rustas, inte rivas,” förklarar Sandén.

Inspirationen till omvandlingen kommer från Paris, där konceptet 15-minutersstaden introducerades 2015. Det är också från den franska huvudstaden som planerarna hämtat idéer om hur man kan förvandla en förort byggd med bilen i centrum till en attraktiv plats. Särskilt området Le Plessis-Robinson, som 2012 fick pris som Europas bästa stadsbyggnadsprojekt, har studerats noga.

Ellinor Linnér, som bott i Biskopsgården i elva år, bekräftar den ökade trygghetskänslan som Attenius nämner. På väg hem från skolan med sina söner berättar hon att de känner sig trygga i området. Om de stora planerna för stadsdelen har hon dock inte hört särskilt mycket, men tanken på ett eget hus eller radhus i området tilltalar henne. ”Jag hade gärna kunnat tänka mig ett hus eller ett radhus här. Och kanske lite mer aktiviteter för barnen.”