Centerpartiets Naddebo kämpar för att rädda Stockholms nattliv

När Jonas Naddebo bjuder in vänner på fördrink innan de ska ge sig ut på klubbrunda i Stockholm, gör han det med ett tydligt politiskt syfte. Som Centerpartiets gruppledare i Stockholm och tidigare kulturborgarråd har han satt Stockholms nattliv högt på sin politiska agenda inför kommande val, då han hoppas återta sin tidigare position i stadens styre.

– Amen alltså, det är åtta månader av mörker i den här staden och då måste det finnas mer. Man tror att nattlivet är till för de unga, men det är en del av det kreativa Stockholm, det behövs för att attrahera kompetens, förklarar Naddebo.

På nätet och bland klubbarrangörer diskuteras den så kallade ”nattklubbsdöden” allt mer intensivt. Flera etablerade klubbar har tvingats stänga under senare år, ofta på grund av klagomål från grannar om ljudnivån. Särskilt queerbarer har drabbats hårt – Torget, Lino, King Kong och Bitter Pills är alla gaybarer som försvunnit på senare tid.

Naddebo har flera konkreta förslag för att rädda stadens nattliv. Han vill upprätta en nattlivsfond så att klubbägare kan få ekonomiskt stöd för ljudisolering, införa 24-timmarstillstånd för alkoholservering och – kanske mest kontroversiellt – begränsa möjligheten för nyinflyttade att klaga på befintliga nattklubbar.

– Det är helt otroligt att man ska kunna flytta in någonstans i närheten av en klubb, och sedan börja klaga på ljudnivån. Hallå, välkommen till storstaden liksom? Om man inte klarar av det, då rekommenderar jag att man flyttar till min gamla hemkommun Skinnskatteberg, där bor det 4 000 invånare, där är det tyst, säger Naddebo.

Under sin tid som kulturborgarråd beställde Naddebo en utredning där Stockholms nattliv jämfördes med Tokyo, Berlin och New York. Stockholm visade sig ha bättre kollektivtrafik än Tokyo men sämre kreativitet och lokaler jämfört med Berlin och New York.

Ett tydligt exempel på problemet med klagande grannar är Side Track, Stockholms äldsta gaybar. Ägaren Fredrik Arnegard har tvingats lägga över en halv miljon kronor på att byta ventilation och installera ljuddämpare efter att en nyinflyttad bostadsrättsägare klagade på ljudnivån.

– Nu ska personen som klagade ändå flytta. Så visst är det bittert, att jag har tvingats lägga så mycket pengar på grund av en person. Jag kunde ha gjort något roligare för pengarna, säger Arnegard.

Ett annat exempel är Trädgården, en institution i Stockholms nattliv, som var nära att tvingas stänga för gott på grund av klagomål från boende i närliggande Hammarby Sjöstad.

Men frågan är komplex. Mats Wurnell, journalist som bevakat nattlivet sedan 1990-talet, menar att klubbdöden beror på flera faktorer.

– Jag tror att det är en blandning av många saker. Dels kan det vara bostadspolitik, staden växer och man behöver förtäta. Det kan vara beteende, folk går mer på festivaler eller stora fester. Samma problem finns globalt, säger Wurnell.

Han påpekar också att nya klubbar kontinuerligt öppnar, vilket nuvarande kulturborgarrådet Torun Boucher (V) bekräftar. Enligt henne har ett tjugotal nya musikscener öppnat, eller är på väg att öppnas, sedan 2022.

Boucher är dock mer försiktig än Naddebo i sina förslag. Hon tycker att det kan vara intressant att stötta klubbägare ekonomiskt med ljudmätningar när grannar klagar, men inte för att ljudisolera.

– Ska du driva restaurang eller teater så måste du ta ansvar för den lokal som du bedriver din verksamhet i också, säger hon.

När Naddebo får drömma fritt, är det Berlin som är förebilden. Han menar att Sverige har en ”otrolig regleringsvilja” som hämmar kreativitet och nattliv.

På frågan om varför skattebetalare som inte nyttjar nattlivet ska betala för bullerskydd svarar Naddebo bestämt:

– Hela staden gynnas av att vi har ett levande nattliv. Det gör Stockholm till en attraktiv stad för alla. Vi håller teatrar om ryggen med skattepengar, jag tycker det är lika illa om en nattklubb tvingas stänga.

Även om andra partier som Moderaterna nu förespråkar liknande åtgärder som dygnet runt-servering, hävdar Naddebo att Centerpartiet var först och är ”modigast” i dessa frågor.

– När jag blev borgarråd, då sa jag: Jag ska försöka sitta i fängelse innan mandatperioden är slut. Så mycket ska jag utmana. Men det var ju kul att jag inte hamnade i fängelse, avslutar han.