Har S slutat vara ”dumma i huvudet”?

I Socialdemokraternas korridorer råder uppror och spänningar runt de kontroversiella utvisningarna av unga som växt upp i Sverige, en fråga som lyfter djupa frågor om partiets strategi och profil. Den senaste tidens utvisningsbeslut har inte bara belyst djupa sprickor inom oppositionen utan även tvingat det tidigare regeringspartiet till obekväma positioner.

De så kallade ”tonårsutvisningarna” har satt ljus på den komplexa migrationsfrågan där Socialdemokraterna, under Magdalena Anderssons ledning, tidigare sökte strama åt politiken – delvis för att hindra väljartapp till högerpartier. Nu tycks denna strategi ha skapat en återvändsgränd för partiet när de konfronteras med konsekvenserna av den striktare lagstiftningen.

Inom partiet hörs allt fler kritiska röster. Flera lokala S-företrädare har öppet kritiserat partiledningens hållning och argumenterat för en mer human approach. Den interna spänningen visar på den klassiska konflikten mellan partiets tradition av solidaritet och ambitionen att framstå som ansvarsfull i migrationsfrågor.

För regeringen Kristersson har situationen också utvecklats till ett politiskt dilemma. Samtidigt som Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna förespråkar en strikt migrationspolitik, har de konkreta fallen med ungdomar som växt upp i Sverige, gått i svenska skolor och talar flytande svenska, skapat oväntade reaktioner även bland deras egna väljare.

Särskilt uppmärksammade har fallen blivit när det gäller ungdomar som kommit till Sverige som barn, integrerats i samhället, och sedan fått avslag på asylansökningar när de närmat sig 18-årsgränsen. Den juridiska principen om barnets bästa ställs här mot migrationspolitikens regelverk på ett sätt som skapar svåra avvägningar.

”Det är en exceptionellt svår balansgång för alla partier”, säger statsvetaren Maria Eklund vid Uppsala universitet. ”Socialdemokraterna försökte positionera sig som tuffare i migrationsfrågor, men när konsekvenserna blir tydliga i form av utvisningar av väl integrerade ungdomar, uppstår ett trovärdighetsproblem för ett parti som historiskt byggt sin identitet kring humanism och solidaritet.”

Tidningen har talat med flera riksdagsledamöter från S som uttrycker frustration över partiets nuvarande position. En ledamot, som vill vara anonym, beskriver situationen som ”ett självmål där vi hamnat mellan två stolar – varken tillräckligt strikta för att vinna tillbaka väljare från SD, eller tillräckligt humanitära för att behålla våra traditionella väljare.”

Samtidigt kämpar regeringen med den faktiska implementeringen av politiken. Migrationsverket har rapporterat om ökande svårigheter med verkställandet av vissa utvisningsbeslut, både på grund av praktiska hinder och den växande kritiken.

Den senaste opinionsundersökningen från SIFO visar att frågan om dessa specifika utvisningar skär tvärs igenom de traditionella partiblocken. Bland både rödgröna och borgerliga väljare finns betydande grupper som anser att ungdomar som växt upp i Sverige borde få stanna, oavsett formella asylskäl.

För Socialdemokraterna innebär detta en strategisk utmaning inför kommande val. Partiet måste nu navigera mellan att framstå som ansvarstagande i migrationsfrågor samtidigt som de behöver återvinna förtroendet hos väljare som ser partiets nuvarande linje som ett svek mot grundläggande värderingar.

Centerpartiet och Vänsterpartiet har försökt utnyttja situationen genom att profilera sig tydligare som försvarare av en mer human migrationspolitik. Detta ökar pressen på Socialdemokraterna, som riskerar att förlora väljare till båda dessa partier om de inte tydliggör sin position.

”Det Socialdemokraterna nu upplever är konsekvensen av att ha försökt konkurrera på SD:s planhalva”, menar politiska analytikern Johan Berggren. ”När partiet försökte neutralisera migrationsfrågan genom att bli striktare, skapade de samtidigt förväntningar som är svåra att leva upp till utan att förlora sin själ.”

De närmaste månaderna kommer bli avgörande för hur denna fråga utvecklas politiskt. Med alltfler uppmärksammade fall av tonårsutvisningar ökar trycket på både regering och opposition att hitta lösningar som balanserar regelefterlevnad med humanitära hänsyn – en balansgång som hittills visat sig vara en av svensk politiks svåraste utmaningar.