Högermän mer barnsugna än vänstermän

I Sverige pekar nya undersökningar på ett intressant politiskt mönster i fråga om barnafödande. Medan svenska kvinnors vilja att skaffa barn tycks vara oberoende av deras politiska övertygelse, visar män med vänstersympatier ett mindre intresse för att bli föräldrar jämfört med män som identifierar sig med högerpolitik.

Enligt Patrik Öhberg, forskare och lärare vid SOM-institutet vid Göteborgs universitet, saknas ännu en definitiv förklaring till fenomenet. ”Vi har ingen jättebra förklaring till varför det är så,” säger Öhberg, men han pekar på flera möjliga faktorer.

Öhberg hänvisar till den ökade individualiseringen i västvärlden och jämför med utvecklingen i USA, där republikaner numera tenderar att skaffa fler barn än demokrater. ”Förmodligen finns en kulturell uppfattning som har ökat i betydelse,” menar han.

Bland demokrater i USA är miljö- och klimatoro mer utbredd, religiositet mindre vanlig och synen på könsroller mindre traditionell. Liknande värderingar kan finnas bland svenska vänstersympatisörer.

”Intressant i svenska fallet är att för kvinnor spelar ideologi ingen roll, men det gör det för män,” säger Öhberg, och lyfter fram en hypotes om en form av ”vänsterindividualism” som vuxit fram i Sverige. Denna inriktning handlar om att förverkliga sig själv på egna villkor, utan traditionella förväntningar.

En annan aspekt kan vara att vänstermän möjligen känner större tryck att leva upp till jämställdhetsideal och därmed tvekar inför föräldraskapet. Samtidigt påverkas situationen av att könen rör sig politiskt åt olika håll – kvinnor alltmer vänsterut och män åt höger.

”Där kvinnorna finns, finns färre män och de som finns är mindre sugna på att skaffa barn. Där männen finns, finns inte lika många kvinnor,” sammanfattar Öhberg denna demografiska utmaning.

De traditionella ekonomiska förklaringsmodellerna räcker inte längre till för att förstå barnafödandet. Tidigare forskning lyfte fram betydelsen av möjligheten att kombinera föräldraskap med arbetsliv och ekonomisk trygghet som viktiga faktorer för att hålla uppe födelsetalen. ”De gamla förklaringarna till varför man föder och inte föder barn är inte längre relevanta,” menar Öhberg.

Trots detta finns anledning till optimism. Undersökningar visar att önskan om att ha barn generellt sett fortfarande är stark i Sverige, och de flesta accepterar statliga insatser för att öka nativiteten.

”Det är inte tvärkört. Det är ganska många som går och tänker på att de kanske skulle vilja ha barn, men de kommer inte till skott,” säger Öhberg.

De sjunkande födelsetalen oroar politiker av flera skäl. Nativiteten påverkar samhällsekonomin när arbetskraften och därmed skattebasen minskar. Dessutom påverkas välfärdssystemen när en allt större andel av befolkningen blir äldre och i behov av vård och omsorg.

Som svar på denna utveckling tillsatte regeringen förra året en särskild utredning med uppdrag att analysera orsakerna till det minskande barnafödandet. Utredningen ska identifiera hinder för högre födelsetal och föreslå åtgärder som kan underlätta familjebildning. Nyligen meddelades att utredningens arbete har förlängts och ska redovisas först den 30 juni 2028.

Den pågående trenden med minskande barnafödande har redan börjat få praktiska konsekvenser i samhället. På flera håll i landet har förskolor tvingats stänga på grund av vikande barnunderlag, vilket illustrerar hur demografiska förändringar snabbt kan påverka samhällsplaneringen.

SOM-institutet, som står bakom undersökningen, har sedan 1986 regelbundet genomfört vetenskapliga frågeundersökningar bland den svenska befolkningen. Som oberoende undersökningsorganisation vid Göteborgs universitet fokuserar de på samhälle, opinion och medier, vilket namnet SOM även står för.