Jonson öppnar för kärnvapen i Sverige i krigstid

I en spännande vändning i den svenska säkerhetspolitiska debatten öppnar nu civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin för möjligheten att placera kärnvapen på svensk mark i händelse av krig. Detta framkom under en intervju med Sveriges Radio, där ministern gav uttryck för en pragmatisk hållning i frågan.

– Skulle det bli krig så kommer vi ha öppningar för allting som kan säkra Sveriges överlevnad och svensk säkerhet naturligtvis, sade Bohlin till Sveriges Radio.

Detta uttalande markerar en betydelsefull nyans i den svenska kärnvapendiskursen. Sverige har länge upprätthållit en överenskommelse om att i fredstid inte tillåta placering av kärnvapen på svenskt territorium. Denna policy har varit en grundpelare i svensk säkerhetspolitik sedan kalla kriget. Intressant nog existerar dock ingen motsvarande överenskommelse som reglerar situationen vid ett eventuellt krigstillstånd, vilket skapar ett betydande handlingsutrymme för beslutsfattare.

Bohlins kommentar kommer i en tid av förändrad säkerhetspolitisk verklighet för Sverige. Landets nyliga NATO-medlemskap och den försämrade säkerhetssituationen i närområdet har tvingat fram en omprövning av många tidigare hållningar.

Ministerns uttalande står inte isolerat i den politiska debatten. Tidigare i februari gjorde Sverigedemokraterna ett liknande ställningstagande när partiet öppnade för möjligheten att ha kärnvapen på svensk mark i en så kallad gråzonssituation – ett tillstånd där Sverige befinner sig i gränslandet mellan fred och krig.

Även Liberalerna har uttryckt en liknande position i frågan. Partiets försvarspolitiska talesperson, Gulan Avci, betonade vikten av europeiskt oberoende i en tid av upprustning.

– Nu när vi rustar upp och stärker vår egen förmåga i Europa måste vi också skapa ett oberoende. Och i det här läget så menar jag och Liberalerna att ingenting bör uteslutas, förklarade Avci för Sveriges Radio.

Denna utveckling i den svenska kärnvapendebatten reflekterar ett förändrat säkerhetsparadigm i Europa efter Rysslands invasion av Ukraina 2022. Många länder, inklusive Sverige, har kraftigt utökat sina försvarsbudgetar och omvärderat tidigare militära ställningstaganden.

Sveriges historiska militära alliansfrihet, som formellt upphörde med NATO-medlemskapet, har länge präglat landets hållning i kärnvapenfrågan. Under kalla kriget bedrev Sverige ett hemligt kärnvapenprogram som avslutades 1968 när landet undertecknade icke-spridningsavtalet för kärnvapen (NPT).

Trots dessa politiska öppningar har experter inom säkerhetspolitik och försvar uttryckt skepsis mot idén om svenska kärnvapen. I flera analyser har man pekat på både de enorma kostnaderna och de diplomatiska komplikationerna som skulle följa av en sådan strategi.

Det är viktigt att notera att diskussionen huvudsakligen handlar om NATO-allierades kärnvapen som tillfälligt skulle kunna placeras på svensk mark under en krissituation, inte om att Sverige själv skulle utveckla kärnvapen. Genom NATO-medlemskapet deltar Sverige nu indirekt i alliansens kärnvapenavskräckning, trots att landet inte hyser kärnvapen i fredstid.

Denna debatt utspelar sig mot bakgrund av en bredare europeisk diskussion om kärnvapnens roll i kontinentens försvarsarkitektur. Frankrike har nyligen erbjudit andra europeiska länder att delta i en dialog om landets kärnvapenavskräckning, medan Tyskland fortsätter att hysa amerikanska taktiska kärnvapen inom ramen för NATO:s kärnvapendelning.

För Sveriges del innebär denna nya position ett skifte från den traditionella hållningen, men återspeglar samtidigt den pragmatism som alltid funnits i svensk säkerhetspolitik – en vilja att anpassa strategier efter rådande omständigheter när nationens säkerhet står på spel.