Jörn Spolander: Miljöministern måste prata om mer än blommor och bin

Biologisk mångfald i kris – Sveriges otillräckliga insats oroar experter

Forskningen visar tydligt att jordens arter och livsmiljöer försvinner i en alarmerande takt. Den främsta orsaken är människans aktiviteter som ohållbart jord- och skogsbruk, överfiske, föroreningar och klimatförändringar. Detta utgör i förlängningen ett hot mot vår egen existens, då våra samhällen är helt beroende av fungerande ekosystem för mat, rent vatten och luft.

Ett betydelsefullt genombrott skedde i december 2022 när världens länder efter utdragna förhandlingar enades om en global räddningsplan för naturen vid FN:s miljömöte COP15 i Kanada. Strax före klockan tre på morgonen kunde den kinesiske ordföranden Huang Runqiu med lättnad förkunna att en överenskommelse nåtts.

”I våra händer har vi nu ett paket som jag tror kan hjälpa oss att arbeta tillsammans för att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald, vilket är en god sak för alla människor på jorden,” sa Runqiu när han slutligen kunde klubba igenom beslutet till applåder från deltagarna.

Räddningsplanen, kallad Kunming-Montreal-ramverket, innehåller 23 konkreta åtgärdsmål som tillsammans ska leda till det övergripande målet att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald senast 2030. Den långsiktiga visionen är att vi år 2050 ska leva i harmoni med naturen.

För att säkerställa att överenskommelsen skulle resultera i verkliga åtgärder fick alla länder i uppgift att inom två år presentera nationella handlingsplaner för implementering inför miljömötet COP16 i Colombia 2024. Sverige missade dock denna tidsfrist och utnyttjade istället ett undantag som egentligen var avsett för resurssvaga länder som behövde mer tid.

När Sverige till slut, ett och ett halvt år efter deadline, presenterade sin handlingsplan var förväntningarna höga. Utgångsläget är enligt Naturvårdsverkets bedömning mycket allvarligt – 80 procent av Sveriges viktiga naturtyper och 40 procent av landets djur-, växt- och svamparter har en dålig bevarandestatus och riskerar att försvinna utan kraftfulla åtgärder.

Trots detta har Sveriges handlingsplan kritiserats för att vara otydlig och sakna konkreta nya åtgärder. Planen redogör utförligt för problemen – att skyddsvärda skogar fortfarande avverkas, att viktiga livsmiljöer i jordbrukslandskapet försvinner och att havsmiljön är i dåligt skick – men presenterar inga tydliga nya åtgärder för att vända utvecklingen.

Inte ens FN:s tydliga överenskommelse om att skydda 30 procent av hav och land finns specifikt angiven i Sveriges handlingsplan. Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) har visserligen annonserat två nya etappmål till 2030 – ökad grönska i städerna och att stoppa förlusten av vilda pollinatörer – men kritiker påpekar att dessa åtaganden redan finns inskrivna i EU:s naturrestaureringslag och därför inte utgör några nya initiativ.

Torbjörn Ebenhard, forskningsledare vid Sveriges lantbruksuniversitet med lång erfarenhet av FN:s förhandlingar kring biologisk mångfald, beskriver Sveriges handlingsplan som en ”pliktskyldig lunta” där alla skarpa och potentiellt nya åtaganden verkar ha suddats ut. Han understryker att det centrala syftet med FN:s ramverk var att länderna skulle göra noggranna analyser av situationen på hemmaplan för att identifiera vilka ytterligare insatser som krävs för att nå de globala målen.

Den 19 oktober 2023 startar miljömötet COP17 i Armenien, där länderna ska rapportera framstegen i genomförandet av sina nationella handlingsplaner. Syftet är att få en helhetsbild av det globala läget – om världen håller kursen mot ramverkets vision och om ländernas åtaganden är tillräckliga.

För att denna uppföljning ska vara meningsfull måste dock de nationella handlingsplanerna vara både tydliga och ambitiösa. Ett resursstark och glesbefolkat land som Sverige, med förutsättningar att gå i täten för naturvårdsarbetet, hade kunnat visa större handlingskraft. Experternas bedömning är tydlig: vi behöver tala klarspråk och göra mer än att fokusera på ”blommor och bin” om vi ska kunna vända den negativa trenden för den biologiska mångfalden i Sverige.