Kammarrätten stoppar licensjakt på varg

Sveriges vargförvaltning fortsätter att vara en kontroversiell fråga efter att Kammarrätten i Sundsvall nu fastställt Förvaltningsrättens tidigare beslut att stoppa licensjakten på varg i Västmanland. Avgörandet kommer efter en utdragen juridisk process som inleddes strax före jul, då Förvaltningsrätten i Luleå satte stopp för den planerade jakten på totalt 48 vargar i fem olika län.

Kammarrättens beslut gäller formellt endast reviret Myggsjön i Västmanland, där sex vargar skulle ha skjutits. Men eftersom domstolens resonemang handlar om den principiellt viktiga frågan om vargstammens bevarandestatus, kommer utslaget sannolikt att påverka även de pågående rättsprocesserna i övriga berörda län: Dalarna, Örebro, Södermanland och Västra Götaland.

Kärnfrågan i målet har varit huruvida det är förenligt med EU-rätten och kraven på vargens ”gynnsamma bevarandestatus” att minska den svenska vargstammen mot det nyligen fastställda referensvärdet på 170 individer. Länsstyrelsen hade argumenterat för att använda licensjakten som ett verktyg för att gradvis minska stammen till denna nivå.

Kammarrätten avfärdar dock detta resonemang. I sitt beslut konstaterar domstolen att 170 vargar möjligen kan betraktas som en ”minsta livskraftig population”, men att detta inte är detsamma som den ”gynnsamma bevarandestatus” som krävs enligt EU:s artskyddslagstiftning. För att uppnå en långsiktigt hållbar vargstam krävs enligt domstolen ett betydligt större antal djur.

I sitt avgörande stödjer sig Kammarrätten på tidigare praxis från Högsta förvaltningsdomstolen, som har indikerat att den undre gränsen för en gynnsam bevarandestatus för den svenska vargstammen ligger vid minst 300 individer. Detta står i skarp kontrast till den lägre siffra som Länsstyrelsen använt som grund för sitt beslut om licensjakt.

Beslutet innebär en betydande framgång för de miljöorganisationer som överklagat jakten, däribland Naturskyddsföreningen, Jaktkritikerna och Nordulv. Dessa organisationer har konsekvent hävdat att den planerade jakten skulle äventyra vargstammens långsiktiga överlevnad i Sverige.

Konflikten kring vargförvaltningen har djupa rötter i Sverige och speglar de motstridiga intressen som finns mellan olika aktörer. Å ena sidan står lantbrukare, jägare och vissa landsbygdskommuner som önskar en mer begränsad vargstam för att minska angreppen på tamboskap och jakthundar. Å andra sidan argumenterar miljöorganisationer och vissa forskare för att Sverige behöver upprätthålla en större vargpopulation för att säkerställa artens genetiska livskraft och uppfylla sina internationella åtaganden inom naturvård.

Den svenska vargförvaltningen har tidigare kritiserats av EU-kommissionen, som anser att Sverige inte i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till vargens skyddsstatus. Denna kritik har bidragit till att sätta press på svenska myndigheter att ompröva sin förvaltningspolitik.

Kammarrättens beslut understryker den fortsatta juridiska osäkerheten kring vargjakten i Sverige och reser frågor om hur landets viltförvaltning ska kunna balansera motstridiga intressen samtidigt som man uppfyller sina förpliktelser enligt EU-rätten. Det står nu klart att det nya referensvärdet på 170 individer inte betraktas som tillräckligt av rättsväsendet för att uppfylla kraven på gynnsam bevarandestatus.

För de berörda länen innebär beslutet att de måste återgå till ritbordet och utveckla nya förvaltningsplaner som bättre överensstämmer med rättsliga krav och vetenskapliga bedömningar av vad som utgör en hållbar vargstam i det svenska skogslandskapet.